Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAFISTULERA raf1istule4ra l. -tɯ-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2 (rafistule´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RAFISTULATION (se avledn.).
Ordformer
(rafist- 1788 osv. rastif- 1903. rolfist- 1883)
Etymologi
[sannol. av fr. rafistoler, laga, lappa, av re-, åter (se RE-), o. afistoler (ffr. afistoler), lura (gm inställsamhet o. d.), noggrant o. petigt pryda l. putsa, möjl. till à, till (jfr À, prep.), o. en avledn. av lat. fistula, rörflöjt (se FISTEL, sbst.1—2); med avs. på bet.-utvecklingen av fr. afistoler jfr i så fall fr. piper, spela på lockpipa, lura, samt fr. flageoler, blåsa flöjt, i ä. fr. äv.: lura; med avs. på förhållandet mellan bet. 1 nedan o. den hos fr. rafistoler uppträdande bet. ’laga, lappa’ jfr RAFFINERA 3 a (o. b)]
1) (†) nagelfara (ngt) o. göra eventuella ändringar l. förbättringar, noggrant granska o. fila (se d. o. 3) på (ngt); äv. med obj. bestående av indirekt frågesats: (noggrant) undersöka (om osv.); äv. intr., dels i uttr. rafistulera på ngt, nagelfara o. (söka) förbättra ngt, dels i uttr. rafistulera med ngt, noggrant genomgå o. granska ngt; jfr RAFFINERA 3 a, b. Sedermera må man rafistulera hur man vill, om .. (det krigiska anfallet) skedt med rätt eller mot lag. MinnSvNH Bih. 1: 36 (1788). Man kan .. (om den väntade förordningen) ej determinera något med visshet, förr än förordningen blifvit fulleligen rafistulerad och af höga vederbörande granskad. Ahnfelt HofvLif 3: 115 (i handl. fr. 1799). Weste 2: 1974 (1807: på). Crusenstolpe CJ 2: 108 (i handl. fr. 1820: med).
2) (vard., utom i b ngt ålderdomligt) i utvidgad anv.: (under rotande l. omrörning i ngt) leta l. snoka (i l. efter ngt); stundom äv. utan tanke på sökande: rumstera, stöka; äv. oeg. l. bildl. Weste 2: 1974 (1807; skämts.). (Myrorna) klättra uppför väggarna, tränga in i hvarje skrymsla af takets löfbetäckning, rafistulera i vinklar och vrår. Dahlgren Stanley 1: 363 (1890). I morgse klockan sju var hon efter en skurkäring, å nu håller dom ett hälsikes rafistulerande inne hos mej. Janson Gast. 143 (1902). (Magisterns) fingrar, hvilka så många gånger rastifulerade i mina ljusa lockar. Falk Skolp. 10 (1903). JulbGbg 1931, s. 91. — särsk.
a) (föga br.) tr.: genomsnoka (ngt), noggrant undersöka (ngt); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. Nu gå de båda uppassarna till ordentlig rafistulering av sofforna. Essén HExc. 66 (1916). Dens. KessSthm 23 (1916).
b) (i Finl.) ss. vbalsbst. -ing övergående i bet.: razzia, upprensning. TurForskn. 3: 117 (1918). Rafistuleringar utövades ideligen i komsomol (dvs. det ryska kommunistiska ungdomsförbundet). Hufvudstadsbl. 1943, nr 185, s. 2.
Avledn.: RAFISTULATION, r. l. f.
1) (†) till 1: nagelfarande, granskning; stundom övergående i bet.: räfst. HLittSt. 1: 323 (1822). Det .. skulle (icke) skada, om opinionsnämnden gjorde någon rafistulation i den ruttna Högsta Domstolen. Liljecrona RiksdKul. 90 (1840).
2) (vard., ålderdomligt, numera föga br.) till 2: snokande, ivrigt sökande; noggrann undersökning företagen i syfte att leta efter ngt l. att kontrollera om ngt finns ngnstädes o. d. CFDahlgren 5: 13 (1832). För en zwanziger kan (ni) lösa Er ifrån all rafistulation bland edra .. effekter (i den österrikiska tullen). Kullberg Bref 1: 117 (1844). Adelsköld Dagsv. 1: 66 (1899). Östergren (1935).

 

Spalt R 102 band 21, 1956

Webbansvarig