Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLIOCEN pli1ωse4n l. -os- l. -ås-, adj. o. sbst. r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en (mera tillf.), i best. anv. vanl. utan slutartikel.
Ordformer
(-cen 1854 osv. -cene 1840)
Etymologi
[jfr t. pliozän, eng. pliocene, fr. pliocène; bildat av gr. πλείων, mer, sidoform till πλέων (se PLEONASM); med avs. på efterleden jfr OLIGO-CEN. — Jfr PLEISTOCEN]
geol. o. paleont.
I. adj.: som tillhör l. har avseende på tertiärperiodens yngsta skede. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 173.
II. sbst.: tertiärperiodens yngsta skede, tertiärsystemets översta formation. Rebau NatH 3: 138 (1879).
Ssgr (till I, II; geol. o. paleont.): PLIOCEN-AVLAGRING~020. jfr -lager. Nathorst JordH 924 (1894). —
-BILDNING. jfr bildning 4 b α slutet. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 172. —
-FORMATION(EN). jfr formation 2 a. Bergstrand Geol. 114 (1859). —
-LAGER, n. jfr lager, sbst.3 1 a. Hammargren Jordkl. 85 (1854). —
-PERIOD(EN). Bergstrand Geol. 114 (1859). —
-TID(EN). Kruhs Jordkl. 1: 323 (1881).

 

Spalt P 1172 band 20, 1953

Webbansvarig