| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLAUSIBEL pla͡usi4bel, äv. pla͡ω-, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
1) (†) behaglig, angenäm; fördelaktig; äv.: behjärtansvärd (se d. o. 2). Det är fuller något plausibelt att hon är enkia, och (jag) håller före att expenserne upphefvas. RP 15: 157 (1651). När man ibland avancerar (dvs. låter utkomma i tryck) något, som är plaucibelt in gloriam gentis (dvs. för folkets ära). Schück VittA 4: 139 (i handl. fr. 1695). Plausible, (dvs.) angenämt som väl låter höra sig. Biurman Brefst. 162 (1729); jfr 2.
2) rimlig; antaglig; trolig l. sannolik l. trovärdig; om förklaring l. förslag o. d. äv.: tilltalande; i sht förr äv. med bibegrepp av att rimligheten l. antagligheten l. sannolikheten gäller bl. vid ytligare betraktande l. vid första påseendet l. är mer l. mindre skenbar: bestickande o. d. RP 15: 3 (1651). (Ett visst resonemang) är icke ringa plausibelt, när det utan widare skärskådande talat och antagit blifwer (men är alldeles ogrundat). HC11H 10: 138 (1672). VDAkt. 1700, nr 372 (om förslag). Ehuru han icke kunde gifva fullt plausibelt och öfvertygande skäl till sitt misshag. Hammarsköld SvVitt. 1: 385 (1818). De mest plausibla psykologiska förklaringar. Heerberger Dag 214 (1939).
Spalt P 1143 band 20, 1953