Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRONAGE pat1rωna4ʃ l. -rå- l. -ro-, n.; best. -et; pl. =, äv. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. patronage; av fr. patronage (ffr. patronage), avledn. av patron (se PATRON, sbst.1); jfr mlat. patronagium, ävensom patronaticum, en frigivens av tjänstskyldighet o. d. karakteriserade förhållande till sin förre ägare]
1) (numera bl. tillf.) beskyddarskap; beskydd; protektion; jfr PATRON, sbst.1 2. Wetterbergh Penning. 86 (1847). HT 1927, s. 356.
2) (numera bl. tillf.) patronat (se d. o. 2); patronatsrätt; äv. allmännare, om rätt att utnämna (l. kontroll över utnämningar av) innehavare av andra offentliga ämbeten än ecklesiastika; ngn gg äv.: familj som innehar patronatsrätt; jfr PATRON, sbst.1 4. Hagström Herdam. 2: 106 (1898). Därs. 3: 221 (1899; om familj). NoK 94: 57 (1929; allmännare; om amerikanska förh.).
3) (†) om arbetsgivare l. principal o. hans maka (samt familj); husbondfolk; jfr PATRON, sbst.1 6, ävensom PATRON-FOLK. Leopold (SVS) II. 1: 7 (1775). Hyltén-Cavallius Lif 52 (c. 1880).

 

Spalt P 502 band 19, 1952

Webbansvarig