Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARAD para4d, r. l. m. ((†) n. HdlCollMed. 1690, s. 41); best. -en (ss. n. -et).
Ordformer
(-ad 1669 osv. -ade c. 16401880)
Etymologi
[jfr t. o. eng. parade; av fr. parade, urspr. av span. parada (i bet. 5), till parar, hålla in, stanna; ordets bet.-utveckling i fr. har skett i anslutning till fr. parer, bereda, parera, skydda, avvärja, pryda m. m.; ytterst till lat. parare, förbereda (se PARAT, adj., PARERA, v.1). — Jfr PARAT, sbst.]
A. i bet. ’högtidlig uppställning’ samt i närstående bet.
1) förhållandet att ngt är uppställt l. ordnat (på ett särskilt fint l. högtidligt l. korrekt sätt) för uppvisning l. till beskådande l. att det brukas till lyx l. prydnad (utan tanke på den praktiska nyttan); stundom närmande sig bet.: prakt, ståt. Swedberg Schibb. 288 (1716). På apotheken .. finnas många plåster och salfvor, stående der endast på parad, emedan de i praktiken icke användas. Frey 1843, s. 501. Nästan alla (Stuartarna) hade .. en stark böjelse för yttre glans, prakt och parad. Hwasser VSkr. 2: 354 (1851). Man hade lämnat dem ensamma: .. det var rätt godt (för dem) att slippa sitta på parad. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 194. De förnämst utstyrda (handdukarna i stormaktstidens herremanshem) får man väl antaga endast ha tjänat till parad. Karlson StåtVard. 126 (1945). — jfr LIK-PARAD. — särsk.
a) [jfr t. parade machen, fr. faire parade] (†) i sådana uttr. som göra (stor, god, mycken o. d.) parad, te sig på ett förmånligt sätt l. lysande, göra sig (utmärkt), göra god effekt; göra föga parad, icke göra (stor, synnerlig o. d.) parad, icke te sig lysande l. göra sig särskilt bra o. d.; göra parad med l. av ngt, med personsubj.: bravera l. briljera l. ståta med ngt; göra (stort) nummer av ngt. Det är intet uthan at stora Collonader giöra en magnifique parade. NTessin d. y. (1712) hos Josephson Tessin 2: 51. Den methode .. (de ryska soldaterna) hafva at binda sina blå kappor öfver axlarne gör på det röda en god parade. BtVLand 4: 62 (1754). Konstiga förslag och fina uträkningar göra uti vissa delar af hushålskonsten mycken parade på papperet, men ingen nytta i pungen. GbgMag. 1760, s. 227. De gamla och magra excellensfruarne med sina nakna halsar och bröstben gjorde föga parade. HH XXV. 2: 86 (1810). PrestP 1817—18, 1: 443 (: af). Att kunna göra parad med, att man bjudit ut förnämsta embetet i riket. Liljecrona RiksdKul. 385 (1840). Sundén (1888).
b) (†) övergående i bet.: (upp)visning; beskådande; äv. i uttr. bära på parad, visa upp, demonstrera l. dyl. Ett till parade upsatt qvinnohufvud, beprydt med fjädrar och annan grannlåt. Cook 2Resa 319 (1783). Vill du ändtligt bära på parad / din weltschmerz, godt! Till tjänst står Wertherfracken. Levertin Leg. 104 (1891).
c) oeg. l. bildl., delvis med anslutning till 2.
α) om paradmässig uppvisning l. tillställning, paradmässigt skådespel o. d. Jag har således laga förfall att infinna mig i afton på den Akademiska paraden (dvs. Sv. Akademiens högtidssammankomst). HJärta (1837) i 3SAH XLI. 2: 172. (Kriget mot Ryssland 1741—42 var) en militärisk parad, ämnad att betäcka en politisk intrig. Geijer II. 5: 96 (1838). Vår morkulla (utför) en slags ”parad” inför honan nere på marken. Rosenius SvFågl. 4: 143 (1933). särsk. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) om ngt som göres blott för syns skull. (Det) är å ryska sidan påstådt, at vi skulle giöra någon ringa sacrifice (dvs. offer) allenast til en parade för Keyserinnan. 2RARP 14: 27 (1743).
β) om (paradmässig) uppställning l. uppradning av föremål; äv. konkretare, om de på ett dylikt sätt uppställda föremålen. Kopparne stodo i parad på runda thebordet. Carlén Skjutsg. 315 (1841). Soptunnornas parad utefter muren. Wilhelm Tall. 276 (1919).
d) ss. förled i ett stort antal ssgr som beteckna ngt (mer l. mindre lyxbetonat) som är avsett att användas vid högtidliga l. festliga tillfällen l. vid representation o. d.: prakt-, lyx-, ”fin-”.
2) mil. viss uppställning l. formering av trupp, vid vilken särskilda, skärpta bestämmelser rörande hållning, beklädning, vapenutrustning o. d. iakttagas o. i allm. en större l. mindre ståt utvecklas o. som numera förekommer bl. vid vissa högtidliga tillfällen; äv. om (förbi)-marsch l. defilering av trupp formerad på dylikt sätt; äv. i fråga om liknande uppställning l. marsch o. d. av en grupp civila personer; förr ofta liktydigt med: (militär) uppställning (till inspektion, mönstring, deltagande i ngt o. d.), mönstring; stundom konkretare, om dylik uppställning l. (förbi)marsch l. defilering betraktad ss. en tillställning l. dyl. Formering till parad. Förbimarsch, defilering i parad. Hålla parad med ett truppförband. Stor l. full resp. liten parad, med utvecklande av större resp. mindre ståt. Parad för fanan. HH 20: 333 (c. 1640). (Sergeanten skall) Uppå parader och elliest ställa Compagniet rätt uti Ordning. Söderman ExBook 185 (1679). Vid porten af stadz-ringmuhren stood een där wackthafwande Ciaus med 12 janissarer uti parad för oss. KKD 5: 248 (1711). Full parad, med blottade fahnor och standarer. TjReglArm. 1858, 1: 34. Förbimarsch i parad. Därs. 1898, s. 37. Denna parad var det mest lysande militära skådespel jag någonsin sett. IllMilRevy 1898, s. 18. InfRegl. 1945, 1: 212. — jfr BESÄTTNINGS-, KOMPANI-, KORUM(S)-, KYRK-, LIK-, MÅNDAGS-, SEGER-, SOTAR-PARAD. — särsk.
a) i numera obr. uttr.; särsk. göra parad, hålla l. deltaga i parad. När man på Paraden är stält befalles Gewähr aff. Söderman ExBook 164 (1679). Effter .. giordh parade, begifwa sigh Officerarne (osv.). Därs. 166. Soldater uppställda på parad. Lindfors (1824).
b) om vaktparad; ofta konkretare, om truppen (jfr d); förr äv. i uttr. ta paraden, gå o. se på (o. följa) vaktparaden. Biurman Brefst. 159 (1729). (Skolynglingarna) gingo om middagarne och ”togo paraden”. Strindberg Giftas 1: 59 (1884). Den dånande marschen uppväcker Skogsinstitutets slumrande ekon — det är paraden, paraden! Blanche Portr. 95 (1889). Linder Tid. 23 (1924). jfr VAKT-PARAD.
c) (förr) sjömil. om uppställning av civila l. militära arbetare för upprop o. avlämning till befälhavare, arbetsparad. HdlCollMed. 1690, s. 41 (bet. icke fullt säker). Värkmästaren (indelar) dagsvärks-fålket om måndagen på arbetet, och böra alle dagsvärks-karlar hvar mårgon sig på paraden infinna. PH 2: 1291 (1736). FörvaltReglFl. 1825, s. 115. jfr ARBETS-, VARVS-PARAD.
d) (numera bl. tillf.) konkretare, om paraderande trupp (jfr b); förr äv. allmännare: truppavdelning (uppställd till strid). Ther en Major .. får Ordre .. at affdela en parad vthi en Armee eller en Approche aff åthskillige Regementer til 1000 Man .. thet han tå (osv.). Delachapelle ExBook 27 (1669). Den Paraden, som skal marchera fram för Liket. PH 5: 3166 (1751). Runeberg 5: 36 (1860).
e) (†) övergående i bet.: truppmanöver, marsch. (Trupperna) ginge ifrån Trundheem .. uti een beswärlig parade öfwer the owäga bergen. Spegel Dagb. 81 (1680).
3) mil. om den utrustning (av kläder, vapen m. m.) som bäres vid parad; paraduniform, paraddräkt. Stor l. full resp. liten parad (förr), om stor resp. liten paraddräkt. De sex husarer, som skulle eskortera honom, måste ock kläda sig i full parad. Ahnfelt Rääf 287 (i handl. fr. 1813). (Officerarna hade) fått order att infinna sig i stor parad. IllMilRevy 1898, s. 27. SvFolket 5: 234 (1939).
4) konstridning; ss. förled i ssgr.
B.
5) hippol. vid ridning: (hastigt utförd) övergång från rörelse till stillastående l. halt; äv. (o. numera bl.) liktydigt med: halvparad l. halvhalt. Den mäst upparbetade Arret får namn af Parad. Ehrengranat HästRör. 64 (1818). En half parade eller half halt, hvarmed menas, att hästen förhålles ögonblickligen i changementet. Platen HlednRytt. 36 (1856). BonnierKL (1926). — jfr FINT-, HALV-PARAD.
C.
6) sport., i sht fäkt. rörelse till avvärjande av ett angrepp (stöt, hugg, slag, grepp o. d.), parerande. Almqvist DrJ 182 (1834). Den svenska värjfäktningen upptager endast fyra parader, två höga och två låga, nämligen qvart och ters samt qvint och sekund. Balck Idr. 3: 424 (1888). Paraderna eller motgreppen (i brottning). IdrIMar. 1935, s. 215. — jfr BLIND-, HAND-, KONTER-, KVART-, KVINT-, TERS-PARAD. — särsk. (i vitter stil) bildl., om åtgärd till försvar vid angrepp (t. ex. svarsreplik). Med en snabb parad kastade (statsmannen) undan den stöt, som .. motståndarne .. riktat mot hjärtpunkten af hans enhetspolitik. Forssell Stud. 2: 340 (1880, 1888). Han hade ingen parad, ingen ripost till hands (när han blev hånad). Siwertz Sel. 2: 99 (1920).
D.
7) [jfr uttr. i parat (se PARAT, sbst.)] (†) i uttr. i parad, i beredskap, ”färdig”, ”klar”. Roland Minn. 43 (c. 1748). De .. omskrifne Tryckta biblar hafva vi redan emottagit varande samma i parad till afhämtning. VLBibl. Brev 7/6 1818.
Ssgr: A: (1 d, 2) PARAD-ARMÉ. ståtligt utrustad o. i exercis välövad armé som gör sig bra vid parader o. d. SvH 5: 545 (1906).
(1, 2) -ARTAD, p. adj. (mera tillf.) = -mässig. Östergren (1934).
(1) -BÄDD. (i sht om ä. förh.)
1) [jfr t. paradebett, fr. lit de parade] = -säng 1. SvTyHlex. (1851; möjl. till 2). VLitt. 1: 510 (1902).
2) till 1 d, = -säng 2. Böttiger Drottnh. 80 (1889).
(1, 2, 3) -DAG. [jfr t. paradetag] i sht mil. benämning på vissa officiella högtidsdagar (då allmän flaggning är anbefalld o. då vederbörande befälhavare kan föreskriva stor paraddräkt för vakter o. d.); tillf. äv. om dag då parad (i bet. 2) hålles. KrigsmSH 1797, s. 31. VFl. 1930, s. 76.
(2 b) -DAGS, adv. tid för vaktparad. SvD 20/9 1931, Söndagsbil. s. 6 (c. 1883). Jfr B.
(jfr 3) -DRÄKT. [jfr t. paradcanzug] mil. officiell militär bögtidsdräkt; motsatt: daglig dräkt o. fältuniform; äv. mer l. mindre oeg., om annan (officiell) högtidsdräkt (särsk. högtidsuniform). Stor, liten paraddräkt (förr), om paraddräkt som utmärktes av större resp. mindre ståt. KlädkamRSthm 1792, s. 269. I all tysthet .. afklädde sig Helena sin paraddrägt och påtog åter den gröna kattunsklädningen. Carlén Skuggsp. 2: 169 (1865). SoldatundFlygv. 1944, s. 103.
(1) -DUK.
1) konst. om paradmålning. SvD(A) 1933, nr 225, s. 20.
2) (i sht om ä. förh.) till 1 d, om praktfull (bord)duk. Klint (1906). Karlson StåtVard. 78 (1945).
(1 d) -EKIPAGE. (i sht om ä. förh.) om praktfullt ekipage. DA 1771, nr 87, s. 4.
(1 c α) -EXAMEN. (numera bl. tillf.) parad- l. uppvisningsmässig examen. TLär. 1847—48, s. 264.
(1) -EXEMPEL. slående, typiskt exempel (som ofta anföres). 3SAH LVI. 2: 84 (1945).
(2) -EXERCIS. mil. paradmässig exercis; exercis för övande av paradering; förr äv.: paradering, parad. KrigVAH 1823, s. 113.
(jfr 3) -FRACK. särsk. sjömil. om fracken till vissa sjöofficerares paraddräkt. Gynther Förf. 6: 112 (1859; efter handl. fr. 1846). Spak HbFältartill. 28 (1873).
(2) -FÄLT. mil. jfr -plats 2. TalKrigVA 1817, s. 35.
(2, 4) -GALOPP. (†) hippol. Den galopp, hvarunder benen böjas i en afmätt takt, halsen hålles rak och hufvudet böjes med lätthet och grace, kallas parad-gallopp. Billing Hipp. 162 (1836). Lindqvist Dagsl. 2: 158 (1900).
(jfr 5) -HALT, r. (†) hippol. = parad 5. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 67 (1836).
(1 d) -HANDDUK~02 l. ~20. (i sht förr) handduk i särskilt elegant utförande, som hänges upp ovanför ett tvättställ o. d., väsentligen bl. till prydnad (o. för att dölja de andra handdukarna). Freja 1885, s. 31. KatalÅhlénHolm 37: 115 (1916).
(1 d, 3) -HARNESK. (förr) LMil. 3: 313 (1693). HT 1924, s. 258 (om förh. på K. XI:s tid).
(jfr 3) -HATT. (förr) mil. Heidenstam Karol. 2: 101 (1898).
(1 d, 2, 4) -HÄST. [jfr t. paradepferd]
1) (numera bl. tillf.) hippol. häst använd vid konstridning, parader l. ”finkörning” o. d. Serenius Cc 4 b (1734). KrigsmSH 1797, s. 167. Wrangel HbHästv. 570 (1885).
2) (vard.) oeg. l. bildl., = -nummer 1. (Månskens-)Sonaten är .. hvarje pianists paradhäst. Norman MusUpps. 137 (1884, 1888). NärSuttoBänk 113 (1941).
(1 d) -HÄSTTÄCKE~020. (numera bl. tillf.) om praktfullt hästtäcke; särsk. om dylikt täcke använt vid körning med släde, slädtäcke. PT 1791, nr 20, s. 3. VexiöBl. 1823, nr 34, Bih. s. 1.
(jfr 3) -JACKA. mil. SamlFörfArméen 5: 195 (1846).
(1 d) -KAMMARE. (förr) = -sängkammare. Björnståhl Resa 1: 16 (1769). 2NF 18: 536 (1912).
(2, 3) -KLÄDD, p. adj. mil. klädd i paraddräkt l. för parad; äv. bildl. Wetterbergh Penning. 30 (1847; bildl.). Levertin Linné 50 (1906; bildl.).
(1, 3) -KLÄDE. dels (mil.) om ett slags fint uniformskläde; dels (sjömil.) om helblått båtkläde som (till skillnad från det vanliga slupklädet) har en gul bård längs kanterna (”giggkläde”). SFS 1891, Bih. nr 72, s. 8. TLev. 1907, nr 30, s. 3.
(jfr 3) -KLÄDER, pl. (numera bl. tillf.) mil. om paraddräkt. Serenius Qq 3 b (1734). KrigVAT 1838, s. 334.
(1 d) -KOPP. (numera mindre br.) om särskilt elegant l. fint dekorerad (kaffe)kopp, huvudsakligen använd ss. prydnadsföremål. DA 1825, nr 295, s. 3. NF 6: 930 (1882).
(1 d) -KUDDE. (numera föga br.) om kudde i särskilt elegant utförande, prydnadskudde o. d. Almqvist AmH 1: 90 (1840). Linder Tid. 42 (1924).
(1) -LIK, n. (†) lik som ligger till offentligt beskådande före begravningen (på ”lit de parade”); jfr lik-parad 3; anträffat bl. i bildl. anv. I mer än ett tiotal af år (efter Kellgrens död) fortfor (Stockholms-)Posten att vara ett parad-lik, som ännu .. regerade riket en lång tid efter sin död. SvLitTidn. 1821, sp. 726.
(jfr 7) -MANSKAP~02 l. ~20. sjömil. vaktmanskap kommenderat till postgöring, fallreps-, båt- och signaltjänst för dagen på ett örlogsfartyg. Jfr B. 2NF 21: 17 (1914). Hägg Örl. 307 (1943).
(1, 2) -MANÖVER. (mera tillf.) mil. jfr manöver 3 a. Atterbom Minn. 57 (i senare bearbetat brev fr. 1817). KrigVAH 1886, s. 13.
(2) -MARSCH. [jfr t. parademarsch, eng. parademarch] mil.
1) (numera knappast br.) marsch l. defilering i parad. KrigVAT 1844, s. 96. AB 1890, nr 183, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) om noggrann marsch o. liknande utländska o. ä. sv. marschformer med särskilt stram hållning. KrigsmSH 1798, s. 13. Preussisk paradmarsch. Klinckowström Minn. 1: 147 (1933).
3) marsch som blåses av musikkår l. utföres på trumma l. med trumpet ss. hedersbevisning för ngn l. vid fanas blottande o. troppande l. vid flaggas hissande l. halande. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 279 (1879).
(jfr 3) -MUNDERING. mil. konkret. KrigVAH 1810, s. 130.
(1) -MÅLARE. konst. jfr -målning. Sirén Pilo 20 (1902).
(1) -MÅLERI. konst. jfr -målning. Lindblom Rokokon 79 (1929).
(1) -MÅLNING. konst. abstr. o. konkret: målning i (stort format o.) praktfull stil, som ger en paradmässig framställning av ngt; äv. oeg. l. bildl., om litterär framställning o. d. GHT 1897, nr 53, s. 2. Patriotiska paradmålningar. Berg Remarque Västfr. 1 (1929; bildl.).
(1, 2) -MÄSSIG. som har en mer l. mindre utpräglad karaktär av parad; som har det skick som ngt bör ha vid parad(er); som liknar vad som förekommer vid parad(er); ofta med tanke på att ngt mera syftar till uppvisning o. ståt än till praktisk nytta. Carlén Skjutsg. 67 (1841). (Regementets) mundering var sliten, dess yttre föga paradmässigt. Topelius Fält. 2: 107 (1856).
(jfr 3) -MÖSSA. mil. KKD 5: 164 (1710).
(1) -NUMMER.
1) [jfr d. paradenummer] (ngt vard.) prestation av ngt slag som ger ngn tillfälle att visa vad han förmår l. att lysa (o. som ngn ofta o. med förkärlek utför), uppvisningsnummer; (ngns) glansnummer; stundom närmande sig bet.: ”käpphäst”. GHT 1895, nr 210, s. 4. Hr Lundqvist sjöng .. sitt .. paradnummer, Södermans ”Värfningen”. SD(L) 1897, nr 93, s. 4. SvRiksd. I. 8: 317 (1934).
2) (tillf.) till 1 d, om ngt som utföres blott för uppvisningens l. skenets skull. En salut, som inneburit mer än ett blott paradnummer. Liljedahl Norström 1: 279 (1917).
-PLATS. [jfr t. paradeplatz]
1) till 1 d: monumental, praktfull plats. 2SvKulturb. 1—2: 320 (1934).
2) (i sht om ä. förh.) mil. till 2: plats för en parad. Söderman ExBook 166 (1679).
3) sjömil. till 2, om halvdäcket på ett örlogsfartyg. ReglFl. 1834, 1: 158. VFl. 1922, s. 12.
-PLÅT.
1) (förr) mil. till 3, om mössplåt till paraddräkt. SvD(A) 1927, nr 251, s. 3.
2) (†) till 6: parerplåt. KrigVAT 1844, s. 608.
(1) -ROLL. [jfr d. paraderolle] om roll som ger skådespelaren tillfälle att visa vad han förmår l. att lysa, glansroll, bravurroll. AB(L) 1895, nr 300, s. 5. 3SAH LV. 1: 148 (1944).
(1 d) -RUM, n. [jfr t. paradezimmer] (mer l. mindre lyxbetonat) rum som användes väsentligen till representation, fester o. d., statrum. König Mec. 86 (1752). Det synes vara riktigt att slopa matsalen, som oftast blir ett paradrum. SvSlöjdFÅb. 1930, s. 5.
(1 d) -SAL. jfr -rum. NF 4: 753 (1881).
(1 d) -SALONG. jfr -rum. Wrangel TessPal. Pl. 17 (1912).
(1 d, 2, 3) -SCHABRAK. (parad- 1846. parads- 1697) (förr) elegant schabrak avsett att användas vid parader o. d. LMil. 4: 1033 (1697). KrigVAT 1846, s. 323.
-SKRIVARE, se B.
(jfr 3) -SKÄRP. mil. Kjellin Troili 2: 230 (1917).
(1 d, 2) -SOLDAT. (numera bl. tillf.) ståtlig o. i exercis välövad soldat som gör sig bra vid parader, uppvisningar o. d. KrigVAT 1845, s. 343. FinT 1931, 2: 184.
(1) -STYCKE. [jfr t. paradestück] paradnummer (se d. o. 1), glansnummer, bravurstycke o. d. NF 1: 992 (1876). SvD(A) 1926, nr 290, s. 12. särsk. mer l. mindre nedsättande, med tanke på att den glänsande formen icke motsvaras av ett lika betydande innehåll l. värde. Böttiger 5: 285 (1871, 1874). Man kan icke förvåna sig över, att Böttigers stora patriotiska prisdikter .. äro kraftlösa och granna paradstycken. SvLittH 2: 236 (1919).
(2) -STÄLLE. mil. = -plats 2. PH 12: 190 (1781).
(2) -STÄLLNING. mil. ställning (med avs. på sabelns hållande o. d.) som intages vid parad. Söderman ExBook 159 (1679). Hägg Flagga 56 (1937).
(1 d, 2, 3) -SVÄRD. (förr) om särskilt fint utfört svärd (för användning vid parader l. till paraddräkt o. d.). SD 1892, nr 326, s. 6.
(1) -SÄNG. (i sht om ä. förh.)
1) [jfr d. paradeseng, fr. lit de parade] om det (ofta praktfullt utstyrda) läger varpå ett lik lägges till (offentligt) beskådande före begravningen; numera vanl. ersatt av (det fr. uttr.): lit de parade; särsk. i uttr. ligga l. lägga (förr äv. stå resp. ställa) på paradsäng. Dähnert 216 (1746). Sorg Rummet der Hans Högst Sahlig Maytt stod på Parade Sängen. HovförtärSthm 1771 A, s. 544. Det Försteliga Liket .. ställes på en parade säng uti Riddaresalen. PH 12: 555 (1783). 2NF 16: 784 (1911).
2) till 1 d, om praktfull säng. Almqvist Amor. 118 (1839).
(1 d) -SÄNGKAMMARE~0200. (i sht om ä. förh.) om praktfullt inrett sovrum; särsk. (förr) om sovrum avsett att användas vid mottagningar, levéer o. d. Böttiger Drottnh. 39 (1889).
(1 d) -SÄNGTÄCKE~020. praktfullt sängtäcke (använt ss. sängöverkast). ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 80.
(1) -TAVLA. konst. jfr -målning. Geijer I. 3: 418 (1817).
(2) -TJÄNST. tjänstgöring som består i paradering o. d. KrigVAT 1843, s. 104.
(1 d) -TRAPPA. [jfr t. paradetreppe] om stor, fin trappa till en byggnads huvudingång (stora ingången); numera bl. i Finl. o. där äv. om ”stora trappan” l. ”huvudingången” i ett hus, motsatt: kökstrappa, köksingång. Carlberg SthmArchitCont. C 3 a (1740). Hufvudstadsbl. 1911, nr 216, s. 15.
(2) -TRAV. (tillf.) mil. travform använd vid defilering i parad. KrigVAT 1838, s. 334.
(1) -TRON. (†) om tronliknande katafalk. HusgKamRSthm 1751 B, s. 649.
(1 d) -TÄCKE. om praktfullt täcke; särsk. om dylikt täcke använt ss. sängöverkast. LFabritius (c. 1685) hos Kempe FabritiiL 170. En modern röd Damast-Säng med pölar och parade-täcke. PT 1791, nr 36, s. 3. SvSlöjdFT 1926, s. 105.
(jfr 3) -UNIFORM, r. [jfr t. paradeuniform] (militär l. civil) uniform som bäres ss. högtidsdräkt. DA 1771, nr 105, s. 1.
(2) -UPPSTÄLLNING~020. mil. uppställning(sform) som brukas vid paradering. KrigVAT 1844, s. 515.
(1 d) -VAGGA, r. l. f. (i sht om ä. förh.) PH 11: 563 (1778).
(1 d) -VAGN. (i sht om ä. förh.) Tersmeden Mem. 3: 223 (1744). Adelsköld Dagsv. 1: 275 (1898).
(1) -VISIT. (†) om officiell svarsvisit. PT 1791, nr 92, s. 1.
(1 d) -VÅNING. jfr -rum. Almqvist Jagtsl. 31 (1832). Josephson Tessin 2: 160 (1931).
(1 d, 2, 3) -VÄRJA, r. l. f. [jfr t. paradedegen, fr. épée de parade] mil. värja avsedd att bäras vid parader, till paraddräkt o. d. SvVapSÅ 1934—37, s. 72 (1697).
B (i allm. till 2 c; förr, sjömil.): PARADS-DAGS. tid för arbetsparad. ReglStyrFl. 1836, s. 50. Jfr A.
-DAGSVÄRKE~020. benämning på dagsvärken i offentlig tjänst (särsk. vid flottan) till vilka arbetarna ställdes upp i arbetsparader (varvsparader). FörvaltReglFl. 1825, s. 52.
-HUS. hus för användning vid arbetsparader o. d.; jfr -kontor. HC11H 11: 160 (1697).
-KONTOR. lokal för användning vid arbetsparader (varvsparader). Tersmeden Mem. 3: 97 (1741).
-MANSKAP~02 l. ~20. manskap som gjorde paradsdagsvärken. FörvaltReglFl. 1825, s. 45. Jfr A.
-PÄNNINGAR, pl. avlöning som utbetalades för paradsdagsvärken. ReglStyrFl. 1836, s. 50.
-SCHABRAK, se A.
-SKRIVARE. (parad- 1730) jfr dagsvärks-skrivare 1 o. parads-dagsvärke. Henel 1729 122 (1730).

 

Spalt P 222 band 19, 1952

Webbansvarig