Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEDRIG ne3drig2, adj. -are ((†) superl. -st ConsAcAboP 4: 2 (1671), Runius (SVS) 1: 256 (1713)). adv. -T.
Ordformer
(nedr- 1536 osv. nidr- (-ij-) 15411696. -ig (-igh) 1541 osv. -ugh 15361555. nirig 1655)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. nedrig; av mnt. nedderich, t. niedrig, till mnt. ned(d)er resp. t. nieder (se NED, adv.). — Jfr NEDRANS]
1) (†) som har ringa utsträckning i höjden; som endast obetydligt skjuter fram från bakgrunden; låg. Forstuge dören som war lågh och nedrigh, så att man måste sigh bucke. 3SthmTb. 1: 320 (1595). En låg och nedrig planta. Runius (SVS) 1: 307 (1713). Medailles (till utsmyckning av byggnader) eller nedrigt förhögde Bilder i rundt fält. Carlberg SthmArchitCont. E 2 b (1740). Åskan snarare slår hög torn, än nedriga kojor. Nicander GSann. 47 (1766). Murberg FörslSAOB (1793). — särsk.
a) i uttr. bliva nedrig, bliva lägre, sänka sig. RelCur. 163 (1682).
b) i fråga om vattenstånd: låg. Som nu Vatnet var der mycket nedrigt, at Fartygen ei kunde komma in til landet, så (osv.). Nordberg C12 1: 108 (1740).
2) (†) om dal: djup. Solen sänder ock Lius så till de nedrige dalar, / Som till resige bärg. Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726). DeFoë RobCr. 58 (1752).
3) (†) som är lågt belägen, som försiggår på låg höjd, låg. Gud .. som så högt sitter och försmår doch icke thet nedruct är, vtan seer all ting. Psalt. 113: 6 (öv. 1536); möjl. till 6. (Kaspiska havet) ligger swåra lågt och nidrigt. Petreius Beskr. 1: 96 (1614). Man kan .. hwar Dagh observera (förändringar i luften), effter som Solen är högre eller nidrigare. Palmchron SundhSp. 13 (1642). (Soldaten bör) syfta (dvs. sikta) wäl och läggja nedrigt an. ReglSwArmeen 1710, s. 27. Vatnet .. betäcker de nedrigare ställen af Jordklotets yta. VetAH 1771, s. 1. — särsk. om trakt, mark o. d.: låglänt; sank. FredsfördrStolbowa 1617, s. A 2 a. De nedrigare länder, som liggia mot Frisland och Holland. Rudbeck Atl. 1: 582 (1679). Bleke .. Finnes .. mäst på nedriga och sumpiga platser. Wallerius Min. 13 (1747). Murberg FörslSAOB (1793).
4) (†) i positiv l. komp., i fråga om ordningen mellan föremål på olika höjdplan l. mellan olika högt belägna delar av ett föremål: nedre; motsatt: övre. BOlavi 66 a (1578). Den öfre halfdören för förstugun medh järn och krokar bort fördh, men den nidrige var qvarr. VDAkt. 1682, nr 217. Triewald Förel. 2: 20 (1736). — särsk.
a) som är belägen längre söderut. Upstäderne uppe i Swerige, som icke sådan beswär ähro underkastadhe som thesse nedrige städher och orther (i Skåne, Halland o. Blekinge). BorgRiksdP 305 (1669).
b) i komp. (l. superl.), om plats o. d.: som är belägen lägre l. längre ned o. är mindre förnäm (resp. längst ned osv.); äv. bildl. (Kung Rolf) blef .. satt mitt emot K(ung Erik) på thet nidrigare säthet. Verelius Gothr. 104 (1664). Man förmodar, at närvarande vackra Skriftermåls och Communion-Bok, lärer .. ibland the böcker, som pläga utgifvas, icke dömas til thet nedrigaste rummet. Rönigk Fresenius Föret. 8 a (1753).
5) (†) om ton, ljud o. d.: låg. (Vid parentes) faller tonen något nedrigare. Felde TySpr. 6 (1734).
6) (†) allmännare l. bildl., om sak: ringa, liten, obetydlig; äv. övergående i bet.: småskuren o. d. The rike äro mestadeels .. små wexte, som Zacheus, thet är, the haffua små, lågh och nedrugh hierta. LPetri 2Post. 326 b (1555). Hennes förstånd var långt nedrigare än hennes börd och den thron, hvarpå hon var satt. Höpken 1: 17 (c. 1752); jfr 8. — särsk.
a) om pris, värde o. d.: låg. RP 2: 204 (1632). Kopparens nedriga pris och wärde. Stiernman Com. 5: 19 (1689). HC11H 14: 236 (1693).
b) i uttr. (ha l. hysa) en nedrig tanke l. nedriga tankar l. begrepp l. tänka nedrigt om ngt, (ha) en låg tanke om ngt. At förråda en ganska nedrig tanka om then Helga Skrifts myndighet. Bælter Christen 21 (1743, 1748). Geijer I. 5: 115 (1811).
c) om ngns liv: värdelös, odräglig, ”usel” l. dyl. O himmel, .. / .. ända lifvet mitt, som nidrigt är! Lillienstedt Vitt. 256 (c. 1678).
7) (†) som är av låg l. jordisk natur; som hänger samman med l. härrör från en varelses låga, jordiska natur, sinnlig; icke upphöjd över det jordiska, oandlig; oädel; ”usel”; låg; motsatt: himmelsk, andlig, ”hög”; äv. närmande sig (o. i vissa fall svårt att skilja från) 12. Carl IX Cat. Ff 1 b (1604). (Origenes lärde) At Gudz Försyyn gofwo sigh icke nedh til all Creatur, och thet nidrigha i Werldenne, vthan wistades allenast vthi Himmelrijket. Schroderus Os. 1: 160 (1635). En fägring, .. / .. Där intet nedrigt lodar wed. Brenner Dikt. 1: 227 (1709, 1713). De oskäliga djuren, som drifvas hit och dit af sina nedriga begärelser. Dalin Vitt. I. 1: 13 (1739). Förr lik med andra djur som beta gräset, / Och nedrig liksom de i håg och tankar, / Jag (dvs. ormen) sträckte mitt begrepp ej öfver gränsen / Af deras sinnlighet, grof som min föda. JGOxenstierna 4: 312 (1815).
8) (†) i positiv o. komp., om ämbetsvärk, läroanstalt, skolklass, (person av viss) kår l. (visst) stånd o. d.: nedre, lägre; i positiv form äv.: låg; som är av låg börd; äv. i sådana uttr. som (vara av) nedrig börd l. härkomst l. födsel, (vara av) låg börd l. härkomst. Kere barn bliff gerna vti nedrugho ståte (dvs. stånd). Syr. 3: 19 (öv. 1536). (Vi) wele at .. (efterföljande artiklar) så wel aff högre som nidrigere ständer achtede och obrotzligen widh macht hålles skole. Stiernman Com. 1: 179 (1563). Winner någon vthi dhe nedrigare Instantierne, men tappar vthi wåre Håfrätter (osv.). Placat 31/8 1682, § 8. Högre och nedrigare Officerare och gemene. LMil. 2: 170 (1688). Rector .. håller ett kort tal på Latin i Classe Tertia, men på svenska i de nedrigare. Skolordn. 1724, s. 4. At .. (E. XIV) til slut tog en nedrig, men dygdig och vacker svensk flicka til Gemål, .. bör ingalunda läggas honom til last. Schützercrantz Olyksöden 80 (1775). Ingen kunde heller vänta bättre regering af .. (E. XIV), som tog råd af nedrigt födda och sinnade personer. Fryxell Ber. 3: 318 (1828); jfr 12. jfr: En nedrig ämbetsmans tankar. Beckman (1937; boktitel; närmast att uppfatta ss. citat). — särsk. allmännare: som är utan rang o. makt o. betydelse, obetydlig, oansenlig, ringa; som tillhör den stora massan l. de breda lagren av folket, ”gemen”. 2Sam. 6: 22 (Bib. 1541). Them som Gudh til gement, nedrigt, eller och till bondafolck giordt haffwer. Hambræus Erasmus C 8 a (1620). Andre må högt klifwa, / Jagh wil nedrig blifwa, / Efter Gudz behagh. Ps. 1695, 266: 7. Han förachtade alt, hvad den nedriga hopen vördade. Mörk Ad. 1: 27 (1742). Kellgren (SVS) 1: 61 (1780).
9) (†) anspråkslös, ödmjuk. Muræus Arndt 1: 55 (1647). (Det anstår) osz, som prester ärom, at wara ödmiuke och nedrige i wåra sinnen. Swedberg SabbRo 497 (1688, 1710). Man hörer svagtrogna siälar ofta säga, at så länge de finna hos sig så många svagheter och ofullkomligheter; så är det icke så svårt at vara fattig och nedrig i andanom. Nohrborg 497 (c. 1765).
10) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som (trots hög samhällsställning o. d.) icke håller sig för god att umgås o. samtala l. ha att göra med folk i lägre ställning, ”gemen”, ”nådig”, ”vänlig”; jfr NED-LÅTANDE 1. Ändock han så högt råder, / .. Hans Nådh dock nedrigt skodar, / På mången arm Person. Manuale 1672, s. 487; jfr Ps. 1695, 90: 4. Bispemor höll sig ej för god att vara nedrig mot fattigt folk, så furstelig vederlike hon var. Topelius Fält. 2: 237 (1856). (Statarhustrun) är mycket glad åt att se fröken Margareta, att hon är så nedrig att velat titta in. Kurck MargA 12 (1925).
11) (†) som handlar l. uppträder på ett sätt som icke anstår en person i viss ställning l. av rang o. d. resp. (om sak) som icke anstår l. är värdig en person i viss ställning osv., som är under l. oförenlig med ngns värdighet; som förekommer hos l. användes av l. är utmärkande för enkelt, ”gement” folk; icke fin (nog), (alltför) enkel l. ringa, tarvlig, simpel; företrädesvis i fråga om handling(ssätt), levnadsförhållanden, arbete, yrke o. d.; stundom närmande sig 12. Dahlstierna (SVS) 199 (c. 1696). Vi ock våra vederlikar, böra .. ej bry oss om så nedriga saker, som vårt stånd ej anstå. Modée FruR 10 (1738). Den som är af ringa härkomst, behåller altid något nedrigt qvar hos sig. Möller 1: 252 (1745); jfr c. Menniskiones Son lefver uti så släta och nedriga omständigheter, at Han icke hafver något egit, der Han kan luta sit hufvud til. Bælter JesuH 4: 317 (1757). Det synes oskäligit påstå, det jag bör vara nögd med en så mager och nedrig spisning, som herr pastor Svanbeck behagat föreslå. VDAkt. 1760, nr 93. I allmänhet brukades trälen till det hårdare, nedrigare arbete, hvarmed den frie ej ville befatta sig. Geijer I. 7: 120 (1830). Hagberg Shaksp. 11: 340 (1851). — särsk.
a) i sådana uttr. som hålla l. räkna l. skatta ngt för nedrigt, tycka ngt vara nedrigt, tro ngt nedrigt, ngt synes l. är (för) nedrigt för ngn, anse att ngt är under ens värdighet resp. ngt synes vara l. är under ens värdighet o. d. Tessin Bref 1: 74 (1751). (De katolska) Biskoparne höllo för nedrigt at skiöta Läro-Embetet. Bælter Cerem. 10 (1760). SynodA 1: 553 (1780).
b) om språkligt uttryck l. stil o. dyl. l. om person med tanke på hans sätt att uttrycka sig: icke upphöjd resp.: gemen, simpel, tarvlig, vulgär, (alltför) vardaglig l. enkel; äv. (om stil o. d.): låg. Dalin Arg. 1: 38 (1733, 1754). Lyster å mig bli vid mina vanliga nedriga dickter (dvs. vallare-kväden). Palmfelt Ecl. 22 (1740). Gemena och nedriga Stylen öfvar sig antingen i ovettiga ord, eller i oanständigt skämt (osv.). Sahlstedt CritSaml. 347 (1759). Nedrige talesätt och utlåtelser (äro uteslutna från denna ordbok). Dens. Föret. 7 (1773). Hammarsköld SvVitt. 1: 370 (1818). jfr: Att röja nedrig börd med nedrigt tal. Hagberg Shaksp. 5: 43 (1848).
c) om ngns utseende; motsatt: förnäm. Simpelt klädd och med en nedrig Physionomie var intet hos .. (Rousseau), som marquerade en storkarl utom ögonen brillanta och fulla med eld. MoB 4: XVIII (1771).
d) allmännare, om sak: ovärdig, förödmjukande, vanärande o. d. Ett krig är bättre än en nedrig frid. JGOxenstierna Dagb. 166 (1771). Et .. nedrigt straff. Lenngren (SVS) 1: 292 (1779). Tegnér FilosEstetSkr. 184 (1808).
12) om handling(ssätt) l. motiv för handling l. sinnelag l. karaktärsegenskap l. person o. d. med tanke (i mer l. mindre utpräglad grad) på handlingens osv. moraliska halt: låg(sint), simpel, tarvlig o. d., mer l. mindre övergående i bet.: moraliskt förkastlig, usel, ond, illasinnad, brottslig, dålig, otillständig; numera nästan bl. (ngt vard.) för att beteckna att ngn i sitt handlande l. uppträdande är elak l. obehaglig gentemot ngn på ett tarvligt l. simpelt l. avskyvärt sätt, gemen, lumpen, ”skamlig”, infam; jfr 11. Det är nedrigt (gjort) av dig att förtala honom hos hans vänner. Han kom med en ovanligt nedrig beskyllning. Det är inte sant, det är bara nedrigt förtal alltsamman. Han satt där och var nedrig mot henne under hela resan. En nedrig afsikt styr de aldrabästa värf, / Med vänskaps ädla drägt man egennyttan kläder. Nordenflycht QT 1745, s. 6. De ädlaste dygder och de nedrigaste brott; .. — sådan är den tafla hufvudstaden framställer. Stenhammar 272 (1798). Judas (var) .. så nedrigt sinnad, att han stal. Franzén Pred. 5: 40 (1845). De som påstått att Golfströmmen redan vid Alten öfvergifver kusten hafva nedrigt förtalat den värmebringande främlingen från Mexikanska viken. Samtiden 1873, s. 91. Skolans vaktmästare .. anmälde oss för klassföreståndaren och var med ett ord nedrig. Engström Äfv. 100 (1908). (Leopardi berättar) att han har blivit nedrigt lurad av en person som hade fått till låns av Giacomo 107 scudi. Wulff Leopardi 223 (1913).
13) (vard.) om sak, betecknande ngt ss. otrevligt l. obehagligt för ngn på ett förargligt l. retsamt l. ”infamt” sätt; förr äv. allmännare: ryslig, gräslig, ful. Den nedrigaste af krämpor, sjösjukan. Atterbom Minn. 17 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Kan någon trädgård vara ruskigare än min, någon källarsval obehagligare, något svinhus nedrigare? Almqvist Amor. 101 (1822, 1839). Den nedriga dimman är enkom utskickad för vår skull. Topelius Fält. 4: 179 (1864). Tom var stolt öfver sin riksdaler, men ännu stoltare kände han sig öfver det sätt, hvarpå han fullgjort sitt uppdrag. .. Nedrigt bara att han ej vågade säga ett knyst om det åt Kalle Trana, så att han fick beundra. Sandberg GHusH 70 (1897). Det nedriga oktobervädret. Nyblom Minn. 2—3: 97 (1904).
14) (vard.) ss. förstärkande adv.: i hög grad, ”vådligt”, ”väldigt”, ”rysligt”, ”gräsligt”, mycket. En nedrigt hårdsmält frukttårta. Beckman Amer. 1: 54 (1883). Det var nedrigt hyggligt af dej, Frasse, att ta en smörgås med. Sandberg GHusH 123 (1897). Det gjorde nedrigt ont. Janson DBarn 112 (1913).
Ssgr (†): A: NEDRIG-SINNAD l. -SINT, p. adj. (nedrig- 17351769. nedrigt- 17331761) [jfr d. nedrigsindet]
1) till 7: som besjälas av låga, särsk. sinnliga tankar l. känslor l. begär o. d., oädel, usel, lågsint; svårt att skilja från 3. Andra Fruentimbers älskare bli nedrigsinte i sin kärlek, men Eudosias bli intagne af en särdeles ambition och omtanka. Kling Spect. Oo 2 a (1735).
2) till 9: ödmjuk. Lind (1738). Möller (1745, 1755).
3) till 12: som har ett moraliskt tarvligt l. simpelt sinnelag, (moraliskt) lågsint; gemen; jfr 1. På det de nedrigtsinnade måtte skiljas från de ädelmodige. Dalin Arg. 1: 143 (1733, 1754). Lagerbring 1Hist. 1: 556 (1769).
Avledn. (†): nedrigsinthet, r. l. f. till -sinnad 2, 3. Lind (1738). Möller (1745, 1755).
B: NEDRIGT-SINNAD, se A.
-VIS, adv.
1) till 9: ödmjukt. Nordenflycht Fruent. 7 (1761). Ekblad 163 (1764).
2) till 11, 12: på ett simpelt l. tarvligt sätt. Tessin Bref 1: 212 (1752).
Avledn.: NEDRIGHET, r. l. f. [jfr d. nedrighed, nor. nedrighet, ävensom t. niedrigkeit]
1) (†) till 1: låghet; låg höjd. Marelius PVetA 1771, s. 10. Kojans nedrighet. Murberg FörslSAOB (1793).
2) (†) till 3 slutet: sidlänthet, sankhet. Risingh LandB 10 (1671).
3) (†) till 7: låghet, sinnlighet o. d.; äv. konkretare, om ngt som är av låg l. jordisk natur o. d.; jfr 8. Ij Jordens och ij Nedrighetens trälar. LejonkDr. 1: 11 (1689). Envallsson Kopparsl. 26 (1781).
4) (†) till 8: låg rangställning l. tjänstegrad l. social ställning o. d.; äv. allmännare, med anslutning till nedrig 8 slutet: ringhet, obetydlighet o. d.; äv. i uttr. min nedrighet, använt ss. omskrivning för första personens personl. pron. Muræus Arndt 1: 160 (1647). Kiärleken kan mig ey så Diupt i blindan föra, / Att sig min Nedrigheet ey någonsin kan skatta / Lycksalig af det Hopp, att få så förnäm Brud. Dahlstierna (SVS) 211 (c. 1696). Den Herde haft til Far, til Moder en Herdinna / Uti sin nedrighet sig lättelig kan finna. Wrangel Tor. 10 (1738). VexiöBl. 1820, nr 17, s. 2.
5) (†) till 9: anspråkslöshet, ödmjukhet; äv.: otillbörlig ödmjukhet, kryperi; äv. i uttr. hålla sig vid nedrigheten, vara ödmjuk l. anspråkslös. Thelaus AOluffson C 2 b (1659). Bergeström IndBref 41 (1770).
6) (†) till 11: tarvlighet, simpelhet; icke ståndsmässig enkelhet i uppträdandet l. livsföringen; äv. konkretare, om tarvligt l. simpelt uppträdande l. tarvliga l. opassande uttryck o. d. Mörk Ad. 1: 17 (1742). (K. IX:s, Gyllenhielms m. fl.) Vitterhet var blandad med en hårdhet, grofhet och nedrighet, som Parnassen aldrig erkänner. Dalin Vitt. II. 6: 185 (1755). Bælter JesuH 5: 462 (1759).
7) (†) till 11 d: ngt ovärdigt l. förnedrande l. vanärande; förnedring(stillstånd), vanära; delvis med anslutning till 8, om moralisk förnedring. Spegel ÅPar. 12 (1711). Rolf .. lade väl sina händer i Konungens händer, då han giorde Eden; men at falla på knä och kyssa foten, ansåg han som en nedrighet. Dalin Hist. 1: 554 (1747). En hög själ .. väljer döden heldre än nedrigheten. Rosenstein 3: 257 (c. 1790).
8) till 12: egenskapen l. förhållandet att vara nedrig, gemenhet o. d.; förr äv. allmännare: moralisk låghet l. tarvlighet l. uselhet o. d.; äv. konkretare, om nedrig (förr äv. moraliskt lågtstående o. d.) handling o. d.; i ex. från ä. tid ofta svårt att skilja från 3; jfr 7. Lalin Arachne 24 (1750). Den girige (följer) sin girighets lusta under namn af sparsamhet ..: och under et sådant skjen kan han öfva .. många nedrigheter i det allmänna lefvernet. Nohrborg 201 (c. 1765). Känslor af hat och hämnd vet jag mig .. icke hafva hyst. Måhända kommer det däraf, att jag föga varit utsatt för människors nedrighet. De Geer Minn. 1: 24 (1892). Han hade en gång .. kommit lite i gasken, därför att fanjunkaren, hälften på skoj och hälften i nedrighet, hade spädt hans toddy med bra mycket rom. Wranér Arb. 8 (1905).

 

Spalt N 352 band 18, 1947

Webbansvarig