Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOFYSIT mon1ofysi4t l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Den lat.-gr. pl. monophysite förekommer hos Schroderus Os. 2: 51 (1635).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. monophysite, lat. monophysita; av gr. μονοφυσίτης, av μόνος, en, ensam, o. φύσις, natur (jfr FYSIK)]
kyrkohist. anhängare av den riktning inom den gamla kyrkan som i motsats till den i Chalkedon 451 fastställda läran om två naturer i Kristus’ person hävdade en enda natur; vanl. i pl. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 347 (1834). Hellerström Liturg. 82 (1932).
Avledn. (kyrkohist.): MONOFYSITISK, adj. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 289 (1834). Hellerström Liturg. 85 (1932). —
MONOFYSITISM10104, r. om monofysiternas lära. Ekbohrn (1904). SvTeolKv. 1932, s. 315.

 

Spalt M 1311 band 17, 1945

Webbansvarig