Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LO 4, sbst.1, m. l. r. (Rääf Ydre 1: 312 (i handl. fr. 1556) osv.), äv. n. (Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 8, Östergren (1931)); best. -n l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en (VetAH 1740, s. 425, Hemberg ObanStig. 6 (1896)), ss. n. -et l. -t; pl. -ar (IErici Colerus 1: 74 (c. 1645) osv.) ((†) -er G1R 28: 379 (1558); -r HSH 37: 10 (1548), Aurivillius Gr. 45 (1684)), ss. n. -n (Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 9, Östergren (1931)), äv. = (WoJ (1891), Brate SvSpr. 84 (1898)); förr äv. LOD, sbst.1., m.; pl. -er (Rääf Ydre 3: 413 (i handl. fr. 1594)); förr äv. LOV, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lo(o), loh 1531 (: looszkyn), 1538 osv. lod 15691833; i böjda former lo(o)fw- c. 1613 (: Loofwens, gen. sg.)1621 (: Loofwar, pl.))
Etymologi
[fsv. lo; av ett germ. luha-, motsv. lit. lúszis, fpreuss. luysis samt (med nasalering) gr. λύγξ (varav lat. lynx); jfr fsax. lohs, mnt. los (varav d. los), fht. luhs, t. luchs, feng. lox; till den ieur. roten luk-, lysa, med syftning antingen på de speglande ögonen l. på djurets färg]
1) rovdjuret Lynx lynx Lin., lodjur. VarRerV 52 (1538). Then fläckiota Loon är skarpsynt. Schroderus Comenius 197 (1639). Lo .. må hvar man saklöst skiuta eller fånga. BB 23: 1 (Lag 1734). FoFl. 1933, s. 133. — jfr KATT-, RÄV-, VARG-LO m. fl. — särsk. om bild som föreställer en lo. HSH 37: 10 (1548; på ett flamskt täcke). Tawastland (har i sitt vapen), en spräklot Loo. Tempeus Messenius 104 (1612).
2) (numera bl. tillf.) loskinn. Rödactige lor. SkinnkamRSthm 1552 A, s. 1. Ett par ermer aff brun blomeret sammet, brämet med loor. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 20. Stiernman Riksd. 521 (1602).
Ssgr (i allm. till 1): LO-BLICK. särsk. (i sht i vitter stil) bildl.: skarp o. genomträngande blick. Crusenstolpe CJ III. 1: 15 (1846).
-BÅS. (förr) jakt. redskap (”bås”) för fångst av lo. Leijonflycht (1827).
-DJUR.
1) = LO, sbst.1 1; i pl. äv. (i sht zool.) om släktet Lynx Kerr., till vilket lodjuret hör. G1R 19: 117 (1548). 1Brehm 1: 138 (1874).
2) [jfr lat. Lynx i motsv. anv.] astr. benämning på en stjärnbild på norra hemisfären. VetAH 1746, s. 222.
Ssgr (till -DJUR 1): lodjurs-blick. (i vitter stil) loblick. Stagnelius (SVS) 2: 337 (1821).
-sten. (äv. -djur-) (†) losten. Bromell Berg. 47 (1730). Hastfer Får 316 (1752).
-öga. vanl. i pl.; särsk. (i vitter stil) i sådana uttr. som ha lodjursögon, dvs. skarp syn, genomskådande blick o. d. Lind (1738). Samtiden 1874, s. 557.
-GROP. (förr) jäg. för fångst av lo. Leijonflycht (1827).
-GÅRD. särsk. i sg. best., om en (urspr. inhägnad) plats invid Stockholms slott, urspr. avsedd för förvaring av lodjur (o. andra vilda djur). MeddSlöjdF 1896, s. 40 (1762). Elers Sthm 1: 345 (1800).
-HANNE.
-HONA.
-HUD. loskinn. SUFinlH 5: 12 (1615).
-HUND. särsk. jäg. lämplig l. dresserad för jakt på lo. HammarkDomb. 4/2 1603.
-JAKT. Leijonflycht (1827).
-JÄGARE.
-KATT, m. l. r.
1) (numera mindre br.) = LO, sbst.1 1. VocLib. avd. 9 (c. 1580). Östergren (1931).
2) (mindre br.) zool. lodjuret Lynx caracal Güld., karakal; i pl. äv. ss. namn på undersläktet Catolynx Severtz, till vilket bl. a. karakalen hör. Dalin (1853). 2NF (1911).
Ssgr (till -KATT 1): lokatt(s)-skinn. Stiernstolpe Wieland Ob. 5 (1816).
-vaktare. (förr) KlädkamRSthm 1578 B, s. 94 a.
-POTAR, pl. [med avs. på senare leden jfr mnt. pote, holl. pot] (†) om tassar av lo, använda ss. pälsvärk. OxBr. 11: 788 (1640).
-PÄLS. särsk. om pälskappa av loskinn. Weise 350 (1697).
-SKINN. [fsv. loskin (SthmTb. 1: 211 (1479))] (avdragen) hud av lo. HFinlKamF 1: 132 (1531).
Ssgr: loskinns-benling. jfr benling 1. SkinnkamRSthm 1552 B, s. 12.
-foder. jfr foder, sbst.2 4. HH 2: 24 (1548).
-rygg. om ryggstycket av ett loskinn. SkinnkamRSthm 1552 B, s. 12.
-SKYTT. särsk. (förr) om person som erhållit kunglig fullmakt att (yrkesmässigt) skjuta lodjur. RR 8/6 1613. Ekman NorrlJakt 121 (1910; om ä. förh.).
-SPÅR. Greiff Jagt 47 (1821).
-STEN. [jfr t. luchsstein, fr. pierre de lynx, lat. lapis lyncis; enl. ä. föreställningar uppkommo belemniterna av lodjurets urin] (i fråga om ä. förh.) paleont. belemnit (i bet. 1). BOlavi 76 b (1578). Gentz Lindgren 90 (1929).
-UNGE. äv. om skinn av lounge. KlädkamRSthm 1589 A, s. 16 b (om skinn).
-ÖGA. vanl. i pl.; särsk. (i sht i vitter stil) i sådana uttr. som ha loögon, dvs. skarp syn, genomskådande blick o. d. Serenius (1734; under lynx).
-ÖGD, p. adj. (i sht i vitter stil) skarpögd, skarpsynt. Lind (1749; under luchsäugig). SvD(A) 1931, nr 321, s. 6.

 

Spalt L 1005 band 16, 1941

Webbansvarig