Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄMARE krä3mare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(krämare (krem-, -ere) 1527 osv. krämmare (kremm-, -ere) 15271707)
Etymologi
[fsv. krämare; liksom d. kræmmer, nor. kremmer, av mnt. krēmer, till krām(e) (se KRAM, sbst.1)]
1) person som säljer kramvaror, specerier o. d. i minut, kramhandlare, minuthandlare; sedan ganska långt tillbaka alltid, då icke förhållanden under äldre tid åsyftas, med mer l. mindre ringaktande l. förklenande innebörd. OPetri PEliæ i 3 a (1527). Krämare, och Gatbodzfolck, sampt Landzköpare .. wela alla heeta Handelszmän. Schroderus Comenius 492 (1639). När Narren kommer til kiöpstadz så får Krähmaren Penningar. Grubb 516 (1665). Synes nödigdt, att dher vid (dvs. inom borgarståndet) jembväl grader vore, nembligen: 1. Emellan rätte köpmän och crämare. RARP 17: 221 (1710). Krämarne .. drefvo handel med kryddor och hvarjehanda varor, såsom siden och andra fina tygsorter, knifvar, radband. Hildebrand Medelt. 1: 684 (1884). Vi kommo förbi öppna marknadsbodar, där kringresande krämare handlade med sågverksarbetarna. Böök ResSv. 215 (1924). jfr: Krämare .. Säjs vanligen med ett slags förakt. Den stadens handlande äro intet annat än krämare. Likaså utmärka orden Kryddkrämare, Lärftskrämare, Jernkrämare m. fl. mindre aktning än Kryddkramhandlare &c. Weste FörslSAOB (1823). — jfr ANTIKVITETS-, AVLATS-, BESE-, BILD-, BJÄFS-, BOD-, DOCK-, GATU-, GLAS-, GRANNLÅTS-, JÄRN-, KRYDD-, LÄRFTS-, PUTTEL-, SIDEN-, SMÅ-KRÄMARE m. fl. — särsk. i överförd o. bildl. anv.; i sht om småsinnad, allt för beräknande person (utan högre vyer); ss. senare led i vissa ssgr äv.: person som ”utminuterar” (anekdoter, nyheter o. d.). Sämst af alla äro .. de, som spekulera på en idé, såsom på en köpmansvara. .. Med dessa krämare vill ingen redlig man hafva att skaffa. Livijn 2: 257 (1834). Wells gick nedåt som konstnär, när han började att verka som krämare med banal pedagogik och sociologiska leverpiller. Berg ModAmer. 137 (1925). jfr ANEKDOT-, BRILLE-, HEMLIGHETS-, KVICKHETS-, NYHETS-KRÄMARE m. fl.
2) [elliptiskt för KRÄMAR-HUS] (†) strut. IErici Colerus 2: 120 (c. 1645).
Ssgr (till 1; i allm., då icke en äldre tids förhållanden avses, med ringaktande l. förklenlig innebörd): KRÄMAR- l. KRÄMARE-ANDA. småsinnad köpmansanda som, utan högre vyer, är allt för mycket inriktad på vinst o. materiella fördelar. Dalin (1852). I det inre (av den nederländska republiken) fortlefde den gamla krämarandan. 2NF 19: 699 (1913).
-BOD. krambod; äv. bildl. Dalin Arg. 1: 186 (1733, 1754). Albions krämarbod. Tegnér (WB) 4: 40 (1822; om England). Cavallin (1876).
-FOLK. särsk.: handelsfolk, handelsnation. Sef. 1: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: krämarskaran). Nå än England då, huru stå våra aktier med krämarfolket? Crusenstolpe CJ 1: 32 (1845).
-HANDEL. om ä. förh.: minuthandel; motsatt: grosshandel. Om gross och krämare handel. HB 4 (Lag 1734; rubrik). 2NF 18: 629 (1912).
-HUS.
1) krämares hus (l. butik). Swedberg Ordab. (c. 1730). Schultze Ordb. 2002 (c. 1755).
2) [jfr d. kræmmerhus; av mnt. krēmerhūs] (†) strut. I Skåne (kalla de) .. en strut, krämarhus. (Forssell o.) Grafström 125 (1833).
-KUMMIN. (†) umbellatväxten Cuminum cyminum Lin., spiskummin. Franckenius Spec. B 3 a (1659).
-LÅDA, r. l. f. kramlåda. Böök 4Sekl. 67 (1928).
-PAPPER. (†) (grovt) omslagspapper l. papper varav strutar göras. Linc. N 1 b (1640).
-POLITIK. småsinnad politik, allt för mycket beräknad på vinst l. inriktad på materiella intressen l. utmärkt av köpslagan mellan olika partier o. d. Den krämarpolitik, som så länge herrskat (i Sverge) under partiernas tidehvarf. Hagström Herdam. 3: 245 (cit. fr. c. 1800). Den västerländska krämarpolitiken. Wrangel Forskn. 154 (1917).
-SINNE. jfr -ANDA. Hopkrumpna, småaktiga, egennyttiga krämaresinnen. Tegnér (WB) 8: 237 (1837). Cavallin (1876).
-SJÄL. jfr -ANDE o. -SINNE; i sht om småsinnad, allt för beräknande person (utan vyer utöver de materiella intressena). MoB 7: 86 (1809). Han (skildrar) khediven som ”en vällusting och krämarsjäl”. Söderhjelm Prof. 391 (cit. fr. 1880). Då vaknade Strömkvists krämarsjäl. Berndtson Länningh. 43 (1923).
-SKEPP. (Lübeckarnas) rika krämareskepp. Afzelius Sag. 5: 276 (1843).
-SKRÅ, n. (förr) Lind 1: 979 (1749). EkonS 2: 281 (1897).
-SKUTA. Fryxell Ber. 1: 17 (1823). Bolander MagBergm. 8 (1918).
-STAT. Den lilla krämare-staten (Holland). Fryxell Ber. 15: 19 (1848).
-STÅND. krämares salustånd. Fallström VDikt. 1: 46 (1884, 1899).
-VIKT. (förr) vid kramhandel använd vikt, ”kramvikt”; ngn gg bildl. i uttr. väga (ngt) på krämarvikt, behandla (ngt) med småsinnad beräkning. Stiernman Com. 3: 36 (1661). Han vägde ej med krämarvigt allenast / Hvad svenska sinnen ega bäst och renast. Wirsén Dikt. 258 (1876). Falkman Mått 2: 13 (1885).
Avledn. (till 1): KRÄMARAKTIG, adj. som karakteriserar l. är utmärkande för krämare; med ringaktande l. förklenlig innebörd. Wieselgren SvSkL 4: 10 (1847). En krämaraktig beräkning af hvad hvardera nationen uppoffrar af sitt gamla väsende. SvT 1852, nr 150, s. 2. Cannelin (1921).
Avledn.: krämaraktighet, r. l. f. Björkman (1889).
KRÄMERI, n. (kräm- (krem-) 1549 osv. krämm- 15281640) (numera föga br.)
1) handel med kramvaror o. d.; kramhandel; minuthandel. OPetri Sacr. 31 b (1528). Hon må bruke siitth kræmerij som hon ær wan til forenne, medh æple pærun och nøtter &c. SthmTb. 1549, s. 151 b. Man wore omtenckt att insettia i stadhen nödighe manufacturer, kremeri och annan nödigh handell som der nu feelas. HSH 30: 139 (1655). SvBL 1: 208 (1858). (†) Tobaks införszel .., så ock thesz Krämerij och vthsäljande. Stiernman Com. 2: 488 (1647). jfr AVLATS-, BESE-, LÄRFTS-, PUTTEL-, SMÅ-KRÄMERI m. fl.
2) bildl., jfr KRÄMARE 1 slutet. 2SAH 10: 248 (1822). De materiella interessenas, småsinnets och krämeriets öfvervigt öfver cultur och intelligens. Palmblad Norige 319 (1846). Rösiö Revolt 1: 44 (1904). jfr HEMLIGHETS-, NYHETS-KRÄMERI.
3) (†) konkret: kramvaror. En Krämmare som haffuer krämmerij at sälia, såsom dockor, askar, och annat sådant. Linc. Ii 3 a (1640).
KRÄMERSK, adj. (krämm-) (†) utmärkande för krämare; krämaraktig. Linc. Ffff 3 a (1640).
KRÄMERSKA, f.
1) (numera föga br.) kramhandlerska. PErici Musæus 5: 268 a (1582). De så kallade Krämerskor, som här (dvs. i Torshälla) voro Borgare Hustror, och med åtskilligt Små-kram bevistadt Marknaderne, hafva i sednare år uphört. Hülphers SvStäd. 2: 56 (1783). Krämerskan Anna Brita. BoupptVäxjö 1832. LoW (1911). jfr GRANNLÅTS-, MOD(E)-KRÄMERSKA.
2) (numera bl. tillf.) bildl.; med förringande l. förklenande innebörd; jfr KRÄMARE 1 slutet. Hon hade plundrat mig — mig, en fattig skådespelerska. Jag .. måste årligen betala denna krämerska en blodig tribut. Bergman Chef. 114 (1924).

 

Spalt K 3065 band 15, 1938

Webbansvarig