Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄFTA kräf3ta2, i bet. 1 f. l. r., i bet. 26 r. l. f. ((†) m. Rålamb 4: 6 (1690)); best. -an; pl. -or ((†) -er (i ex. från ä. tid möjl. att hänföra till sg. kräft) Berchelt PestOrs. G 6 a (1589), Bergman HNådT 8 (1910)); förr äv. KRÄFT, m. l. f.; best. -en; pl. -er (se ovan); förr äv. KRÄVET, m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. KRÄVETA, f. l. r. resp. r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er; förr äv. KRÄVETE, m. l. r. resp. r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(kräfft 16621690. kräfta (-fft-) 1685 osv. kräfter (kre-, -fft-), pl. 15891910. — i ssgr: kräft- (-fft-) 1642 osv. kräfte- (kre-, -fft-) 15451807. kräftis- (kre-, -fft-) 15601563. kräkta 1792. krävet (kre-, -ffu-; -fv- osv.) 1542c. 1635. kräveta (cr-, kre-, -ffu-, -fv- osv.) 15261783. krävete (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 15561793. kräveten (kre-, -ffu-, -fv- osv.), sg. best. 1539c. 1613. kräveter (-ffu-, -fv- osv.), pl. 15561702. — i ssgr: krävet- (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 15601626. kräveta- c. 1645. krävete- (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 15781737. krävetis- (-ffu-, -fv- osv.) 15601563. krävets- (-ffw-) 1623. -vet- 15261783. -vit(t)-c. 16201705. -wot- 1607)
Etymologi
[fsv. krävet, kräveta, krävete; liksom d. kræft, i bet. 5, 6, i ä. d. äv. i bet. 3, nor. kreft, i bet. 5, 6, av mnt. krevet, kreft, motsv. fht. chrepaȝo, krebiȝ, (varav ffr. crevice, escrevisse, motsv. fr. écrevisse, varav eng. crayfish), t. krebs (varav d. krebs, kræbs, i bet. 1, 2, 5, nor. kreps, i bet. 1, 2); till en germ. stam kraƀ- (jfr KRABBA, sbst.1, KRAFSA, v., KRAVLA)]
1) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht., t., eng., fr.] djuret Potamobius astacus Lin., flodkräfta. Fånga kräftor. VarRerV 55 (1538). Kräfwetor lefwa hälst vthi små Strömmar och Bäcker ther som Aleskogh wäxer. IErici Colerus 1: 171 (c. 1645). Det finns ett ordstäf som säger: ”Kräftor och adelsmän gå ej norr om Dalälfven.” SvRike I. 1: 229 (1899). — jfr BÄCK-, FLOD-, HANN-, HON-KRÄFTA. — särsk.
a) i jämförelser. Gå baklänges som kräftan. Han var röd i ansiktet som en kokt kräfta. Hann .. gick medh sijne ordh baaklenges lijke som krefueten i wattnedh gör. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539). Utögd som en kräfta. MinnVg. 171 (1900).
b) om kokta kräftor ss. (ingrediens i) maträtt; nästan bl. i pl., koll. Äta kräftor. Kräffueter med ätickio. BOlavi 50 b (1578). Stufvade Kräftor. Schartau FrKock. 184 (1825). Han förklarade sig .. samma kväll vid kräftorna och rhenvinet .. villig att ställa .. garanti. Siwertz JoDr. 107 (1928).
c) zool. i utvidgad anv.
α) kräftdjur. Egentliga kräftor (zool.), benämning på en avdelning (legion) inom ordningen storkräftor (Thoracostraca), skalkräftor. IErici Colerus 1: 308 (c. 1645). I juli erhölls i skalsanden vid Bonden .. en för Sverige ny kräfta, Upogebia deltura Leach. FoFl. 1931, s. 201. — jfr BJÖRN-, EREMIT-, HAVS-, LOPP-, MUSSEL-, MÄRL-, PANSAR-, PARASIT-, RING-, RÖVAR-, SAFIR-, STEN-, STOR-, SÄCK-, TASK-KRÄFTA m. fl.
β) ss. benämning på vissa kräftliknande djur utanför kräftdjurens klass; i ssgrna JORD-, JÄTTE-, MOLUCK-KRÄFTA.
2) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., t., fr., ävensom av lat. cancer, gr. καρκίνος; motsv. benämningar föreligga äv. i sanskr. o. fornegyptiska] astr. i sg. best., benämning på den fjärde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, ävensom på motsvarande tecken i djurkretsen. Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. När månen är j Kräffueten. BOlavi 180 a (1578). Sex gånger Phœbi vagn igenom kräfftan kjörde. Risell Vitt. 459 (1720). Bergstrand Astr. 39 (1925). — särsk.
a) i uttr. (ut)i l. under Kräftan(s tecken), med anknytning till ä. föreställningssätt: vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Kräftans tecken. Een Menniskia född vthi Kräfwetan, är Phlegmatisk, kall, wätskachtigh, Qwinsk, ostadigh. Alm. 1656, s. 15. Ekelund 1FädH II. 2: 92 (1831).
b) i uttr. Kräftans vändkrets, den nordliga av jordens båda vändkretsar. NF (1885).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., t., fr.; benämningen föranledd av en viss likhet mellan ett (av plattor bestående) pansar o. en kräftas skal] (†) bröstharnesk, pansar; äv. bildl. Wij skole .. wara .. vthiclädde tronas och kerlighetennes kräweto. 1Tess. 5: 8 (NT 1526). Medt lette harsk (dvs. harnesk), som är kreffuett, ryg, flanckert, skört. G1R 14: 144 (1542). Schroderus Os. 1: 223 (1635). Möller (1807).
4) [bildl. anv. av 1] skom. i fråga om tillvärkning för hand av skodon av ross- l. smorläder: tång varmed lädret vid svickningen pinnas upp över lästen, pinntång, svicktång. SvSkoT 1926, nr 19, s. 6.
5) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht., t., ävensom av lat. cancer o. gr. καρκίνος; benämningen sannol. föranledd av en viss likhet mellan en kräfta (i bet. 1) o. den bild som uppkommer vid bröstkräfta gm ådrornas ansvällning] sjukdom som yttrar sig i bildning av elakartad(e) svulst(er) av epitelialt ursprung (som ofta sårvandlas); äv. om dylik svulst l. svulstbildning; förr äv. om liknande svulstbildningar av annat slag; jfr LIK-MASK. Öppen kräfta (med.), med öppet sår. BOlavi 122 a (1578). Heela hennes Ansichte war alt förtärdt aff krefwetan. GullbgDomb. 10/2 1640. De flesta kräftor äro starkt benägna att sårvandlas. 2NF 15: 143 (1911). Moberg Sedebetyg 376 (1935). — jfr ANSIKTS-, BRÖST-, HUD-, LEVER-, LIVMODER-, LÄPP-, MAG-, NJUR-, TARM-, TUNG-, VATTEN-, ÄNDTARMS-KRÄFTA m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. fräta (omkring sig) som kräfta(n) o. d. Theras taal (dvs. oandligt och tomt prat) thet fräter om kring sigh som cräffuetan. 2Tim. 2: 17 (NT 1526). Hvar och en hade något inom sig, frätande som en kräfta. Knorring Torp. 2: 156 (1843).
b) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) bildl., om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.), kräftskada (se d. o. 1 b). LPetri Mandr. D 3 b (1562). Bitterhet är en själens kräfta. Bremer Brev 3: 177 (1849). Slutligen hade den regala (brännvins-)bränningen blifvit en kräfta, som tärde både på nationens moraliska tillstånd och dess välmåga. 3SAH 6: 167 (1891). Cannelin (1921).
6) [jfr motsv. anv. i d., nor., t.; överförd anv. av 5] i sht trädg. hos växt (vanl. träd) förekommande, i allm. av ngn parasitsvamp l. bakterie förorsakad sjukdom, som yttrar sig i svulst- l. sårliknande missbildning(ar) på ngn växtdel (stam, gren, rot); äv. om dylik missbildning. Rålamb 14: 42 (1690; om trädkräfta). LAHT 1911, s. 266 (om potatiskräfta). — jfr BOK-, JORD-, LÄRKTRÄDS-, LÖVTRÄDS-, POTATIS-, ROT-, TRÄD-KRÄFTA.
Ssgr: A: KRÄFT-ART. (kräft- 1897 osv. kräfte- 1720)
2) (†) till 5: karaktär av l. likhet med kräfta; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr KRÄFTA, sbst. 5 b. Wilfarelsen har en förgift- och kräfte-art. Then .. wäxer af sitt tiltagande. Sahlstedt Hoffart. 64 (1720).
-ARTAD, p. adj. särsk.
a) (mindre br.) till 1: kräftliknande. Kräft-artade Djur. Nilsson Fauna 1: 369 (1820).
b) till 5. Sahlstedt (1773). Kräftartade svulster. LfF 1913, s. 73.
(1) -BETE, n. fisk. för användning vid kräftfångst. TPedFinl. 1895, s. 126.
(5) -BÖLD. jfr -SVULST; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. Berndtson (1880). SvD(A) 1932, nr 183, s. 4 (bildl.).
(5) -CELL. med. var särskild av de patologiskt utvecklade celler varav en kräftsvulst är uppbyggd. 2SvLäkSH 9: 32 (1855).
(1) -DJUR. särsk. zool. djur av klassen Crustacea, krustacé; i pl. äv. ss. benämning på denna klass. Berlin Lrb. 50 (1852).
(1) -FISKE. (kräft- 1784 osv. kräfte- 1749) Lind (1749; under krebs-fang).
(1) -FOT. (kräft- 17721818. krävete- 1650 (: Kräfwe-, sannol. felaktigt för: kräfwete-)) (†) om extremiteter utrustade med klor som likna en kräftas. Hildebrand MagNat. 78 (1650). Marklin Illiger 298 (1818).
(1) -FÅNGARE, förr äv. -FÄNGARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r. (kräft- 1772 osv. krävete- 1590) [jfr t. krebsfänger]
1) (numera bl. tillf.) person som bedriver kräftfångst. KlädkamRSthm 1590 C, s. 54 a. Dalin (1852).
2) (†) den sydamerikanska hägerfågeln Canchroma cochlearia Lin. (som bl. a. lever på kräftdjur), ”båtnäbb”, savaker. Retzius Djurr. 55 (1772). Larsen (1884).
(1) -FÅNGST. GFiskaren 47 (1845).
(5) -GIFT, n.
1) (i fråga om ä. förh.) om det gift som antogs alstra kräfta. VetAH 1778, s. 164. Därs. 1814, s. 242.
2) med. om de giftiga omsättningsprodukter som bildas i en kräftsvulst; i sht i pl. Kräftsjukd. 136 (1930).
(1) -GÅENDE, p. adj. mus. i uttr. kräftgående kanon, se KANON, sbst.1 5.
(1) -GÅNG. (kräft- 1714 osv. kräfte- 15451807. krävet- 1626. krävete- 16141737) [jfr t. krebsgang] gång baklänges; vanl. bildl.; äv. i uttr. gå, förr äv. komma på l. göra l. löpa l. l. vinna l. taga l. lida kräftgång(en) o. d., gå baklänges; vanl. bildl., oftast motsatt: ha framgång; förr äv. övergående i bet.: taga en olycklig vändning, få en olycklig utgång, misslyckas, få l. ha motgång. (Hertig Albrekts) anslag haffwer wwnnett ehn kreffte gang. HSH 3: 13 (1545). Hans Krijgh fick en kräffuetegång, så at han bleff .. vthaf Lifland föriagat. Petreius Beskr. 2: 85 (1614). Komma på kräffuetgångh. OxBr. 3: 91 (1626). Löpa kräffuete gången. RARP 3: 246 (1642). Lijda Kräfwetegången. Rålamb Resa 67 (1658, 1679). Det siunde Tecknet, hafwa wåra Fäder giort till en Kräfta, effter Solen då wänder tillbaka, och giör Kräftegången. Rudbeck Atl. 3: 84 (1698). Hans fina intriguer börja nu gå kräftegången. Dalin Arg. 2: 260 (1734, 1754). Odlingen .. (har) under de senaste 10 åren tagit ”kräftgången”. Johansson Noraskog 2: 5 (1881). Utvecklingen går kräftgång. SvD(A) 1935, nr 88, s. 10.
(1) -GÅNGARE. (mera tillf.) baksträvare, reaktionär. Samtiden 1874, s. 831. Didring Malm 2: 255 (1915).
(1) -HÅV. för kräftfångst. Dalin (1852).
(1 b) -KAKA. (†) kok. = -PUDDING. Broocman Hush. 6: 36 (1736). Warg 512 (1755).
(1 b) -KALAS. kalas med kräftor ss. huvudrätt. Lundell (1893). Siwertz Sel. 1: 32 (1920).
(1) -KANON ~ka2non. [jfr t. krebskanon] mus. kräftgående kanon (se KANON, sbst.1 5). Valentin Musikh. 1: 124 (1900).
(5) -KLIMP. (†) kräftsvulst. Acrel Chir. 25 (1759). Tholander Ordl. (c. 1875).
(1) -KLO. (kräft- 1712 osv. kräfte- 16751777. krävete- 1734) om kräftas klo; stundom i överförd anv., om klo som liknar en kräftas; äv. om köttet i l. från klorna på kokt kräfta; i pl. förr äv. koll., om kräftklor avsedda för medicinskt bruk. Lindh Huuszapot. 163 (1675). Retzius Djurr. 101 (1772; på skorpion). Kräft-stenar .. och Kräftklor .. äro Medicinalier. Orrelius 202 (1797).
(1 b) -KNIV. [jfr t. krebsmesser] på särskilt sätt formad bordskniv för användning vid ätande av kräftor. BoupptVäxjö 1886.
(5) -KNÖL. med. (knölformig) kräftsvulst. Acrel Chir. 29 (1759). LfF 1913, s. 74.
(1) -KORG. fisk. jfr -MJÄRDE. BoupptRasbo 1768.
-KÖTT. (kräft- 1755 osv. kräfte- 1736) särsk. kok. till 1 b, om köttet av kokta kräftor. Broocman Hush. 6: 36 (1736).
-LIK, adj. särsk. till 1. Kräft-lika djur. Bergman GotlGeogr. 5 (1870).
-LIKNANDE, p. adj. särsk. till 1.
(5) -LÄPP. i sht med. läpp angripen av kräfta. Svalin Ordl. (1847).
(5) -MEDEL. (i sht i fråga om ä. förh.) medel mot kräfta; jfr -PULVER 2. Hjelt Medicinalv. 3: 591 (cit. fr. 1770). Det Engelska .. Kräftmedlet. VeckoskrLäk. 4: 11 (1783).
(1) -METE. jfr -FÅNGST. Blomberg Uvd. 82 (1917).
(1) -MJÄRDE. fisk. mjärde för kräftfångst; jfr -BUR, -KORG. FinEtnogrAtl. 26 (1905). Ekman NorrlJakt 317 (1910).
(1) -NATA. bot. örten Stellaria media (Lin.) Cyr., som bl. a. nyttjas för inpackning av levande kräftor, våtarv. VetAÅrsb. 1908, s. 234.
(1 b) -OMELETT. kok. omelett med kräftkött i; omelett med kräftstuvning. SvKock. 77 (1837).
(1) -PEST. [jfr t. krebspest] (i fackspr.) ytterst smittosam sjukdom hos kräfta, förorsakad av viss svamp. SFS 1908, nr 103, s. 1.
(1 b) -PUDDING. (kräft- 1755 osv. krävete- 1736) (i sht förr) kok. pudding med kräftkött i. Broocman Hush. 6: 31 (1736). Hagdahl Kok. 840 (1879).
-PULVER. (kräft- 17611783. kräfte- 1697) (förr)
1) till 1: pulver (erhållet gm förbränning) av kräftor (för medicinskt bruk). Roberg Beynon 75 (1697).
2) till 5: pulverformigt medel mot kräfta; särsk. i uttr. det engelska kräftpulvret. Hjelt Medicinalv. 3: 591 (i handl. fr. 1761). VeckoskrLäk. 4: 10 (1783).
(1) -RÖD. [jfr t. krebsrot] röd som en kokt kräfta. Backman Reuter Lifv. 1: 37 (1870). Landsvägens pilträd / stå kräftröda. Hansson Nott. 38 (1885).
(5) -SAFT. [jfr t. krebssaft] (†) med. = -SERUM. Hygiea 1853, s. 25.
(5) -SALVA, r. l. f. (förr) farm. visst slags salva beredd av smör med tillsats av rödfärgande växtdroger (förr använd ss. medel mot kräfta). ApotT 1739, s. 12. PH 11: 312 (1777).
(1) -SAX. fisk. jfr -TÅNG. FinEtnogrAtl. 26 (1905).
(5) -SERUM. (föga br.) med. vätska som förekommer i håligheterna i kräftsvulst. NF 9: 177 (1885).
-SJUKDOM~20 l. ~02.
1) till 5.
a) i eg. anv. Collin Ordl. (1847).
b) (i sht i vitter stil, mindre br.) bildl.; jfr KRÄFTA, sbst. 5 b, ävensom -SKADA 1 b. Billing Betr. 244 (1906). Den inre tvedräkten, denna icke ovanliga kräftsjukdom i de lärdas republik. Annerstedt UUH II. 1: 28 (1908).
2) trädg. till 6. BotN 1875, s. 191.
-SKADA, r. l. f. (kräft- 1749 osv. kräfte- 1744) [jfr t. krebsschaden]
1) till 5.
a) (föga br.) kräftartad åkomma, kräfta; särsk. om kräftsvulst l. kräftsår. En öppen kräfte skada. Lagerström Bunyan 3: 111 (1744). Wieselgren Bild. 489 (1882, 1889).
b) (i sht i vitter stil) bildl., om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.); jfr KRÄFTA, sbst. 5 b. Tegnér (WB) 3: 161 (1817). Tvenne inom krigsväsendet djuptgående kräftskador .. voro försnillning af kronans medel och bristande krigslydnad. 2SAH 42: 10 (1867).
2) trädg. till 6: kräftartad åkomma på växt, kräfta. Geete o. Grinndal 148 (1923).
(1) -SKAL. (kräft- 1675 osv. kräfte- 16901727. krävete- c. 1645c. 1710) skal hos l. av kräfta (förr med användning inom medicinen); äv. ss. ämnesnamn; i pl. äv. koll. IErici Colerus 2: 162 (c. 1645). Litet rödt smör, gjordt af kräfte- eller hummerskahl. Warg 118 (1755). VaruförtTulltaxa 1: 60 (1912).
(1 b) -SKIVA, r. l. f. (vard.) kräftkalas. DN(A) 1931, nr 224, s. 21.
(1) -SLÄKTE(T). (kräft- 1787 osv. kräfte- 1758) zool. djursläktet Astacus Fabr. Linné Bref I. 2: 219 (1758).
(1) -SMÖR. (kräft- 1755 osv. kräfte- 17301755) [jfr t. krebsbutter]
1) kok. smör uppblandat med de sönderstötta skalen av kokta kräftor; förr äv. om på annat sätt beredd massa av smör o. kräftor. Oec. 191 (1730). Walin Födoämn. 74 (1906).
2) (vard.) om levern på kräfta. LfF 1908, s. 60.
(1 b) -SOPPA, r. l. f. (kräft- 1755 osv. kräfte- 1690) [jfr t. krebssuppe] kok. soppa med kräftkött (o. sönderstötta kräftskal) i. Rålamb 14: 91 (1690). Escoffier 1: 99 (1927).
(1) -SPINDEL. [jfr t. krebsspinne, eng. crab-spider] (†) zool. krabbspindel (vars sätt att förflytta sig påminner om en kräftas). JournLTh. 1812, nr 95, s. 3. Dalin (1852).
(1) -STEN. (kräft- 1711 osv. kräfte- 16801735. krävete- 1694. krävets- 1623) [jfr d. krebsesten, t. krebsstein] (numera i sht i fackspr.) vardera av de två halvklotformiga kalkanhopningar som förekomma på båda sidor av magsäcken hos kräftan (förr använda dels inom medicinen, dels ss. prydnadsföremål); förr ofta i pl., koll.; jfr -ÖGA 2. L. Paulinus Gothus Pest. 103 a (1623; ss. medel mot pest). LfF 1908, s. 67.
Ssg: kräftstens-lav. [frukterna ha en viss likhet med kräftstenar] bot. laven Lecanora pallescens (Lin.) Schaer., ävensom dess på sten växande varietet Lecanora parella (Lin.) Ach. VetAH 1804, s. 120. Lundell (1893).
(1) -STJÄRT. (kräft- 1736 osv. krävete- c. 1710) om kräftas stjärt; vanl. om köttet i l. från stjärten på kokt kräfta; ofta i pl., koll. Valleria Hush. 30 (c. 1710). Stufvade kräftstjertar. Hagdahl Kok. 395 (1879).
(1 b) -STUVNING. kok.
(1) -SUMP. fisk. för förvaring av levande kräftor. Arwidsson o. Ohlson 21 (1911).
(1 b) -SUPÉ. jfr -KALAS. Husmodern 1917, s. 335.
-SVAMP.
1) (†) med. till 5: svampliknande kräftsvulst. Acrel Chir. 29 (1775). Hygiea 1853, s. 159.
2) bot. till 6: svampen Nectria ditissima Iul., som förr ansetts förorsaka växtkräfta. TSkogshush. 1892, s. 96.
-SVULST.
1) i sht med. till 5. Lundberg HusdjSj. 57 (1868). särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. SvD(A) 1935, nr 334, s. 6.
2) trädg. till 6. LAHT 1912, s. 434.
-SÅR. (kräft- 1749 osv. kräfte- 1771. krävete- 1713)
1) i sht med. till 5. Lindestolpe Frans. 29 (1713). särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. Malmström Hist. 2: 165 (1863). Grotenfelt NFosterl. 133 (1918).
2) trädg. till 6. Lundström Trädg. 162 (1852).
(1 b) -SÅS. [jfr t. krebssauce] kok. sås med kräftkött (o. sönderstötta kräftskal) i. Warg 184 (1755).
(1) -SÄSONG. säsong för kräftfångst o. kräftätning. Serner Birck 179 (1917).
(5) -TISTEL. [jfr t. krebsdistel] (†) bot. örten Onopordon acanthium Lin. (som förr användes ss. medel mot kräfta), ulltistel, tistelborre. Rothof 263 (1762). Torén Rebau o. Hochstetter 133 (1851).
(1) -TJUGA. fisk. tjugliknande redskap för utläggande o. upptagande av kräfthåvar. Arwidsson o. Ohlson 15 (1911).
(5) -TUMÖR. med. Svartz MatsmältnSj. 27 (1932).
(1) -TÅNG; pl. -tänger. fisk. tångliknande redskap för kräftfångst. Arwidsson o. Ohlson 19 (1911).
(5) -VÄTSKA. (†) med. = -SERUM. Acrel Chir. 148 (1775). VetAH 1778, s. 155.
(5) -VÄXT. (numera bl. tillf.) med. kräftsvulst. VetAH 1778, s. 150.
(1) -ÖGA. (kräft- 1642 osv. kräveta- c. 1645. krävete- 15781690)
1) i eg. anv.
2) [jfr d. krebseøje, t. krebsauge, eng. crab’s-eye, fr. oeil d’écrevisse] (†) i pl.: kräftstenar; vanl. koll. BOlavi 19 a (1578). LfF 1908, s. 67. Gentz Lindgren 2: 60 (1928; i fråga om ä. förh.).
3) (i fackspr.) i pl., koll., om de små röda fröna av den tropiska buskväxten Abrus precatorius Lin. (med användning inom medicinen o. ss. prydnadsföremål), paternosterärter. Fries SystBot. 95 (1891).
B (†): KRÄFTE-ART, se A.
(1) -DANS. kräftgång. Spegel GW 161 (1685).
-FISKE, se A.
(1) -FÅNG. kräftfångst. Dalin PVetA 1749, s. 14.
(1) -FÖDA, f. = KRÄFT-NATA. Bromelius Chl. 5 (1694).
-GÅNG, -KLO, -KÖTT, -PULVER, -SKADA, -SKAL, -SLÄKTE, -SMÖR, -SOPPA, -STEN, -SÅR, se A.
C (†): KRÄFTIS-NAGEL, se D.
D (†): KRÄVET-GÅNG, se A.
(3) -NAGEL. (kräftis- 15601563. krävet- 1560. krävetis- 15601563) nagel till bröstharnesk (”kräfta”). KlädkamRSthm 1560 F, s. 3 a. ArkliR 1560: 1 (1563).
E (†): KRÄVETA-ÖGA, se A.
F (†): (1) KRÄVETE-AKTARE. jfr AKTARE 2. KlädkamRSthm 1591 B, s. 48 b.
(1) -BILD. vrångbild. Runius Dud. 2: 126 (1712).
-FOT, -FÄNGARE, -GÅNG, se A.
(1) -GÅNGIG. om företag o. d.: som går baklänges, som tager en olycklig vändning l. misslyckas. Greffue Waldemars Gifftermål I Moskow finner mykedt mootstondh, och skall sosom berättas, blijffua Kräffuete gongigt. AOxenstierna Bref 4: 137 (1644).
-KLO, -PUDDING, -SKAL, -STEN, -STJÄRT, -SÅR, se A.
(1 b) -TÅRTA. tårta med kräftor i. Rålamb 14: Reg. (1690).
-ÖGA, se A.
G (†): KRÄVETIS-NAGEL, se D.
H (†): KRÄVETS-STEN, se A.
Avledn.: KRÄFTA, v.1 [jfr t. krebsen] (i vissa trakter, i sht i Finl.) till 1: fånga kräftor. Lundell (1893; fr. finl. förf.). Arwidsson o. Ohlson 6 (1911; fr. trakten av Hjälmaren). Ekelund Sillanpää Ängl. 12 (1925).
KRÄFTAKTIG, adj. särsk. (mindre br.) till 5: kräftartad. En kräftaktig böld. Hoorn Jordg. 2: 51 (1723). Hoppe (1892).

 

Spalt K 3048 band 15, 1938

Webbansvarig