Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORUS 4rus, stundom 32, r. l. m. (Thorild Gransk. 1784, 1: 53, osv.) l. n. (Thorild 4: 264 (1794) osv.); i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(cho- 17841868. ko- 1836 osv.)
Etymologi
[jfr t. korus; av lat. chorus, kor, kör (se KOR, sbst.1). — Jfr KORUM, KÖR]
1) (numera bl. ngn gg i fackspr. l. vittert spr.) (sjungande) kor, (sång)kör; äv. bildl. Thorild Gransk. 1784, 1: 53 (bildl.). Nu instämde det qvinnliga chorus i låfsånger och tacksägelsepsalmer (vid nunneinvigningen). Agrell Maroco 2: 315 (1800, 1807). Hammarsköld SvVitt. 1: 93 (1818). Den lilla korus, hon möjligen kan samla, af dygdiga sqvallersystrar. Feilitzen Mariakult. 281 (1874).
2) (numera i sht i vitter stil; se dock b) körsång, kör; äv. bildl. (Indianerna) höllo en sång, bestående af en Chorus, som uprepade hvad en af dem, stående, söng förut. Cook 3Resa 53 (1787). Slutligen bortdog samtalet (mellan vaktknektarna) eller förvandlades i ett chorus af snarkningar. Sparre Stand. 80 (1847). Beyer Sång. 21 (1887). Grodornas hesa korus i dammen bakom ladan. Tigerschiöld ShermanAndrKläd. 111 (1924). — särsk.
a) (†) bildl., i uttr. göra korus, instämma. Då gnuggade Järta händerna och skrattade, och alla ynglingarne i kabinettet gjorde chorus. Crusenstolpe CJ 1: 324 (1845). OPSturzen-Becker (1864) i Sturzen-Becker 2: 235.
b) (fullt br.) i uttr. i korus, eg. i fråga om körsång; vanl. bildl.: samfällt, samstämmigt, enstämmigt, med en röst; alla på en gång. (Omkvädet i folkvisor) må sjungas af en annan stämma (än själva visan) eller af folket i chorus. Geijer I. 3: 373 (1817). Jag har .. hört löjet gå från mun till mun i skallande korus. Kullberg Bref 1: 66 (1844). ”Ack, så ledsamt!”, ljöd det i korus från de tilltalades läppar. FrSmål. 17 (1893). Då en hel klass lärjungar i unison korus afgifva svar på lärarens fråga. Noreen VS 2: 435 (1910). Böök Lejon 139 (1935).
Ssg: (2 b) KORUS-LÄSNING. pedag. högläsning i korus (i skolklass). PedT 1904, s. 271.

 

Spalt K 2542 band 14, 1937

Webbansvarig