Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOORDINATION 1ordi1natʃω4n l. 010—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i konkretare bet.) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. koordination, eng. co-ordination, fr. coordination; till KOORDINERA]
vbalsbst. till KOORDINERA.
1) (utom i a, b mindre br.) motsv. KOORDINERA 1: samordning, sidoordning, koordinering. LittT 1796, s. 209. 2NF 37: 1268 (1925). — särsk.
a) (fullt br.) filos. motsv. KOORDINERA 1 a. Lindblom Log. 101 (1836). SvUppslB (1933).
b) (fullt br.) språkv. motsv. KOORDINERA 1 b: samordning; äv. konkretare, om grupp av samordnade satser l. satsdelar. NF (1884). Att få fram känslans stegring använder Kellgren .. hopade koordinationer. Sylwan Kellgren 135 (1912).
Ssg: (1) KOORDINATIONS-ÖVNING. gymn. gymnastisk övning varvid (symmetriska l. asymmetriska) rörelser med två l. flera olika kroppsdelar (ss. armar, ben o. huvud) utföras samtidigt. IdrIArmén 1926, s. 106.

 

Spalt K 2341 band 14, 1937

Webbansvarig