Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄDRIG jä3drig2, äv. jæ3-, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[eufemistisk ombildning av DJÄVLIG, DJÄKLIG o. d.; jfr JÄDRAN, JÄDRANS, JÄDRAR]
(starkt vard.) eufemistiskt för: ”djävlig” (se d. o. 2), ”djäklig”. Det (dvs. att ingen blev innebränd) tyckte folkmassan utanför var för jädrigt. Bergman Broth. 40 (1916).

 

Spalt J 317 band 13, 1934

Webbansvarig