Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTESTINAL in1tästina4l l. -tes-, l. intäs1-, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. intestinal; av nylat. intestinalis, till lat. intestinum, tarm, innanmäte, pl. intestina, inälvor, tarmar, av lat. intus, inifrån, inne (se ISTER)]
i sht med. som tillhör l. har avseende på tarmarna; i sht ss. första led i ssgr. FörklFrämOrd (1885). 3NF 10: 690 (1929).
Ssgr: INTESTINAL-DJUR. (mindre br.) zool. inälvsdjur; jfr -MASK. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 106. Sundevall Zool. 117 (1835). —
-KANAL. zool. o. med. om tarmkanalen l. (hos lägre djur) motsvarande organ. Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 9. LbKir. 2: 612 (1922). —
-KATARR. med. tarmkatarr. Huss Typhus 144 (1855). BonnierKL (1924). —
-MASK; pl. -ar. zool. o. med. inälvsmask; jfr -DJUR. VetAH 1810, s. 117. LbKir. 3: 121 (1922).

 

Spalt I 1011 band 13, 1933

Webbansvarig