Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-STINGA. [fsv. instinga (i bet. 1)]
1) (numera knappast br.) = INSTICKA, v.1 1; förr äv. i uttr. vara instungen med (ngt), om kroppsdel: hava fått ngt spetsigt föremål in i sig. The smärte Jomfru Finger / Mig uth drar ok instinger. Lucidor Hel. H 3 a (1673; i gåta åsyftande en nål). Handens inre muskler (å en patient som fått en laddstake genom handen) .. voro alla med trädspint instungne och besvärade. Acrel Chir. 453 (1775). Wikner Tank. 179 (1872; i bild).
2) (†) = INSTICKA, v.1 2. Lind (1749; under einstechen). Att instinga märken i huden, anses (av trakerna) ädelt. Carlstedt Her. 2: 168 (1833).
3) (†) = INSTICKA, v.1 3. Iagh Herren haffuer draghit mitt swerd vthu skijdhonne, och thet skal icke igen instunget warda. Hes. 21: 5 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 5062 (c. 1755).
4) (†) = INSTICKA, v.1 6. G1R 27: 230 (1557). När ogilt och ondt Mynt instinges i Rijket, och ibland Allmogen utsprides (osv.). Stiernman Com. 1: 620 (1615). För någon tijd sedan, äre här i Rijket hemligen instungne någre Danske Skriffter. SwarDaManif. 1644, s. A 2 a. Stiernman Com. 4: 435 (1681). Lind (1749).
5) (†) refl., = INSTICKA, v.1 7. PErici Musæus 4: 86 b (1582). The hafwa sigh som ilsnedige refwar thit (dvs. till Ryssland) instungit. Gustaf II Adolf 159 (1617). Phrygius Föret. 36 (1620; bildl.). RARP 4: 260 (1649).
6) (†) = INSTICKA, v.1 8. Josephi witneszbörd om Christo meenar iagh aldeles wara vpdichtat, och vtaff nogen oklook vthi hans Skriffter instungit. Schroderus Os. 1: 9 (1635). Lind (1749).

 

Spalt I 868 band 12, 1933

Webbansvarig