Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMATIN hem1ati4n l. he1-, äv. HÄMATIN häm1– l. hä1-, n.; best. -et.
Ordformer
(hem- 1838 osv. häm- (hæm-) 1855—1897)
Etymologi
[av fr. hématine, bildat 1823 av kemisten M. E. Chevreul till gr. αἷμα (gen. –ατος), blod; urspr. om hematoxylin]
kem. i vatten, alkohol o. eter olösligt, i sura o. alkaliska vätskor lösligt, rödbrunt ämne vilket utgör huvudbeståndsdelen i det ämne (hemoglobin) som ger blodet dess färg. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 517. Hammarsten FysiolK 115 (1883).

 

Spalt H 729 band 11, 1930

Webbansvarig