Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANTERA hante4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) ipf. -te Kolmodin QvSp. 1: 242 (1732). p. pf. -t KKD 7: 243 (1722)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se HANTERING); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(han(d)ter- (hantter-) 1526 osv. hantern- 1687. hanthier- 1560 (: hanthierende, p. pr.). handthär- 1614)
Etymologi
[fsv. hantera, i bet. IV 1, 2, 5, 6 b; liksom d. haandtere, fd. handtere, i bet. II o. IV 2, 3, 4 b, 5, 6, 7 b α, av mnt. hanteren, urspr.: ofta besöka, resa omkring (om köpman), driva handel, senare: bedriva, behandla, motsv. mnl. hanteren, holl. hanteeren, (mh)t. hantieren, i ä. tid med ungefär samma bet. som i mnt., senare bl.: handskas med, handhava, behandla o. d., meng. haunten, eng. haunt o. d., ofta besöka, hemsöka, i meng. o. ä. eng. äv.: bedriva, bruka m. m.; av (f)fr. hanter, ofta besöka, i ffr. äv.: bo; av ovisst urspr.; i germ. språk anslutet till (ord motsv.) HAND (se särsk. IV). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr HANDLA]
I. (†) (ofta) besöka, frekventera (en plats o. d.). (Faderlösa adelssöner) sättias hoos gott folk i tienst, och serdeles them som hofwet handtera dagligen. RARP 4: 249 (1626). Ekeblad Bref 1: 419 (1655).
II. [möjl. urspr. absolut anv. av III; jfr språkprovet från 1527 under III, ävensom fsv. (SthmTb. 1482, s. 374) ath han ecke saalde eller handterade gesta gotz] (†) resa omkring ss. köpman, idka handel, handla; äv. i förb. med prep. med. Thå gick then bort som fäm pund hadhe fått, och hanteradhe medh them, och wan annor fäm pund. Mat. 25: 16 (NT 1526; Luther: handelte mit den selben; Bib. 1541: handladhe; Bib. 1917: förvaltade dem så, att ..). Schole .. the fremmande .. alleneste med .. Vesterårs Borgere köpslaga och handtera. G1R 12: 174 (1539). De Danske undersåther och andra fremmande som handtera i Danmarck. AOxenstierna 2: 635 (1624). Cellarius 135 (1699, 1729). — särsk. [jfr ä. d. handtiers-, haandteringsmand] i uttr. hanterande man, handelsman, köpman. Stiernman Com. 1: 509 (1606). RP 1: 23 (1626).
III. (†) bedriva l. idka (en värksamhet, ett yrke o. d.); jfr IV 5. (Invånarna i Nederländerna) måga till och frå fara i .. Sveriges rike .. och deras köpenskap hantera. HSH 1: 28 (1527) [jfr mnt. kopenschop hanteren]. Det I hantere sielfve, det skole I holla edre barn till, att I sielfve kunne pröfva, om de sitt förstå eller eij. RP 9: 187 (1642; riktat till Sthms borgerskap). Wj (i Nya Sverge äro) mäst allesammans Landt-män, som plöja och såå, och hantera Landbruk. Holm NSv. 85 (i handl. fr. 1693). — särsk.
a) med avs. på studier o. d. (Önskvärdt vore, att var student) finge hantera sijna egna studier och sin tijd eij spilla på disciplar. Rudbeck Bref 90 (1670).
b) abs.: arbeta, vara i arbete. (De) som handterade på wercket (dvs. krutbruket). Hiärne 2Anl. 403 (i handl. fr. 1691).
IV. i fråga om berörande med l. användande av händerna (till ngt) o. i därmed sammanhängande bet.
1) (†) med händerna beröra l. vidröra l. taga på (ngn l. ngt); fingra på (ngt); stundom närmande sig 2. Wore thenne her en prophete wisselighan wiste han hoo och hurudana thenne quinnan är som hanterar honom. Luk. 7: 39 (NT 1526; Luther: die yhn anruret; Bib. 1917: som rör vid honom). Rör någon vid boet och allenast handterar äggen, öfvergifva .. (fåglarna) det. Chydenius 348 (1778). Weste (1807). jfr Cavallin (1875). — särsk. abs., om finger o. d., övergående i bet.: äga känsel(förmåga). Fingren på theras (dvs. avgudabildernas) hender hantera intet. Vish. 15: 15 (Bib. 1541; Luther: fülen).
2) under vidrörande med l. begagnande av händerna handhava l. syssla med (ngt); ofta (ngt vard.) med adverbial: handskas med l. behandla (ngt så l. så). Hantera (ngt) varsamt, oförsiktigt. Giftermåls-handeln belangende, Så kan du sielff väl tenkia, hvad dedh ähr för et heett Jern at hantera. AOxenstierna Bref 3: 45 (1642; i bild). Huru wilja the hender som handtera ölstopet, brenwins kappen, och tobakspipon, natt och dag bidia? Swedberg SabbRo 123 (1705, 1710). Genom mycket handterande har det (dvs. föremålet) blifvit smutsigt. Weste (1807). Denna förberedande blötning kan äfven ske i sjelfva tvättmaskinen, hvarigenom kläderna ej behöfva handteras. TByggn. 1859, s. 75. De (sedlar), som förekommo i allmänna rörelsen, (voro) oftast .. så trasiga, smutsiga och illaluktande, att man icke utan vämjelse kunde handtera dem. De Geer Minn. 1: 18 (1892). Varor eller effekter, .. packade på sådant sätt, att de icke kunna handteras under vägen. SFS 1910, nr 76, s. 4. (Mest vanhedrande vid avlivande av ett husdjur) var icke dödandet, utan hanterandet av den döda kroppen. NordFolkm. 191 (1928). — särsk.
a) (†) i förb. med prep. med. ÅngermDomb. 25/11 1644, fol. 7. Medan man håller på at wända (med skeppet), hanteras med Tagel och Tyg som föllier (osv.). Rosenfeldt Tourville 5 (1698). Warg 182 (1755).
b) färg. i fråga om olika slags bearbetning av färggods; jfr 4; förr äv. utan obj. 2:ne Karlar handterar med hvar sin stock .. (i kitteln) 1/4 timme. VetAH 1787, s. 76. Godsets vändning, haspling, skvalpning, slagning etc. i färgpannor, färgkoffar eller kallkypar etc. samt dess kramning, hakning etc. på varmkypen kallades att hantera godset. Sahlin SkånFärg. 203 (1928). — jfr IN-HANTERA.
c) med avs. på redskap, instrument, vapen o. d.: (yrkesmässigt) använda (ngt); äga (så l. så beskaffad) skicklighet i användandet av (ngt). Johan Gyllenstierna .. kunde hantera både boken och wärjan. Spegel Dagb. 60 (1680). Ingen hade sett en smed hantera hammaren mästerligare (än härjedalssmeden). Lagerlöf Holg. 2: 398 (1907). Ett mycket sinnrikt instrument, lätt att hantera och flytta. Simpson VattnAtmosf. 2 (1925). jfr (numera knappast br.): Skeppare .. vare förbjudet att i slussbetjeningens frånvaro .. i någon måtto handtera slussverket. SFS 1882, Bih. nr 25, s. 6 (ännu i SFS 1897, Bih. nr 77, s. 7).
d) (numera mindre br.) med avs. på musikinstrument; förr äv. övergående i bet.: ”traktera”, spela. Jubal, then förste som handterade cittra och harpa. 1Mos. 4: 21 (1774; Bib. 1917: han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa). Thunberg Resa 2: 342 (1789). (Violoncello piccolo l. viola pomposa) var något större än vår altfiol .. och hanterades som en fiol. (Jeanson o.) Rabe 1: 232 (1927). jfr (†): Man sade det Haboldur vore .. (Smiders) Fader, och hade lärdt honom at handtera strängar (dvs. spela på harpa). Mörk Ad. 1: 33 (1742).
e) (†) abs.: ”manipulera”. Aldenstund Prestens handterande och åthäfwor, plat intet skaffa til Christi Lekamens och Blodz närwarelse j Natwarden. L. Paulinus Gothus ThesCat. 335 (1631).
f) (†) i försvagad anv.: hava l. få i sin hand l. i handen. Schroderus Os. III. 2: 187 (1635). (Den) resolution .. hwilken .. vicepastor .. Jonas Swanberg, hafver dher samma städhess sedt, handteradt, och läsitt. VDAkt. 1689, nr 376.
g) (†) närmande sig bet.: flytta hit l. dit, ”manövrera”. Kistan som var af den tyngd att 3 karlar knapt förmå den samma att handtera. VRP 28/6 1720.
h) (†) närmande sig bet.: taga befattning med (ngt); jfr 5 b. BoupptSthm 4/7 1674. Finnes .. (självmordet) i hufvudsvaghet, raseri, eller annor sådan vånda skedt vara; tå må han (som tagit sitt liv) af annat folk (än skarprättaren) handteras, och begrafvas. MB 13: 1 (Lag 1734).
3) leda, ”manövrera”; handskas med; ”sköta”. — särsk.
a) (föga br.) i mera eg. anv., med avs. på truppavdelning o. d. Vanliga 600 man starka bataljoner äro oviga at handtera i couperad mark. Lefrén Förel. 2: 231 (1817).
b) (numera bl. ngt vard.) mer l. mindre bildl., med avs. på person (äv. djur), grupp(er) av personer o. d. Ett .. medel att pedagogiskt handtera stora massor. Geijer I. 8: 350 (1843). För den offentliga mannen är det af stor betydelse att kunna, så att säga, handtera människor af olika slag. Billing i 3SAH 15: 50 (1900). Sitt parti hanterade Lenin suveränt. Essén Eur. 41 (1926). — jfr (†): Ur-Oxar, Panterdiur, af sådant kynne fleera, / Spaakfärdigt leeto sig (i paradiset) af Mänskians Hand handtera. Columbus BiblW A 2 b (1674); jfr 6.
4) [anv. utvecklad ur 2] (med händerna) arbeta med (ngt); (medelst mekaniskt arbete) bearbeta (ngt); äv. mer l. mindre oeg.: behandla l. sköta (ngt). — särsk.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på material som låter forma sig l. förarbetas: arbeta med l. bearbeta (ngt). Til thesz thet (dvs. krämen l. fyllningen) steelnar, och tiocknar så mycket at thet kan hanteras och skiäras med een Knijff såsom en Deegh. Salé 118 (1664). Med vatten blandad, (förvandlas leran) til en sammanhängande massa .., som med händerna, efter behag, låter handtera sig. Wallerius Åkerbr. 147 (1761, 1778).
b) (†) med avs. på åker, skog o. d.: bruka, bearbeta, sköta. RARP 3: 253 (1642). Bönderne (i Cornwall) bruka .. et serdeles maner at handtera sin åker. Serenius EngÅkerm. 5 (1727). Nog äro skogarne (i Mora) vidsträkte, men de blifva ock illa handterade. Hülphers Dal. 178 (1762). Här .. (må) omtalas, huru fruktträd bäst handteras. Berlin Lsb. 176 (1852; äv. i postuma uppl. 1907).
c) (†) sköta om, vårda (ngn l. ngt); sköta, behandla (sår o. d.). Ack! nei, jag är för öm, de såren at hantera, / Ty hwad dem läka skall, måst åfwan efter skie. Brenner Dikt. 2: 64 (1719; i bild); jfr d. Det nyfödda barnet .. (har) blifvit ansadt och handterat af sin moder. Bælter JesuH 1: 151 (1755).
d) (†) med avs. på sjukdom: behandla. Barnsängs-Feberns handterande består uti at gifva 2:ne Priser Ipecacuanha. VeckoskrLäk. 3: 216 (1782). Handtera en inflammation. Almqvist DrJ 230 (1834).
e) (†) med abstr. obj. Handtera .. Æquationer af femte graden. VetAH 1795, s. 36. Hagberg Pred. 4: 55 (1818).
5) [möjl. är denna bet. utvecklad ur III] (†; se dock a β) handhava (ngt); syssla med (ngt).
a) handhava, förvalta, sköta. KalmarPriv. 20/4 1620, s. 9. The andre Borgmästarne hantera icke heller så sakerne, som thet sig borde. RP 8: 191 (1640). Dhen längtan, till att föra och handthera gudz ord, som i förstone drog mig till Scholan. VDAkt. 1709, nr 255 [jfr kyrkolat. tractare verbum divinum]. Den Domare, som befinnes dolosè hafva handterat sitt Ämbete. Arnell Stadsl. 15 (1730). Det ädlaste i lifvet är, att en lag handteras mildt. Runeberg ESkr. 1: 260 (1838). — särsk.
α) i förb. med prep. med. (skall) och hvar och en embetz man medh sit embethe umgå och hanthere. RA 1: 493 (1546). Cavallin Herdam. 5: 289 (cit. fr. c. 1714).
β) (numera bl., knappast br., jur.) med avs. på ett (rättegångs)ärende, ett mål o. d.: handlägga. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650). Hwadh Criminal Saker angår, så äre dee Effter Rättegångz ordinantien handterade. HSH 31: 249 (1663). Sådan åklagan af enskilde personer handteras i alla delar, efter det Rättegångssätt denna och Allmän Lag föreskrifva. TryckfrFörordn. 1812, 5: 5 (ännu i SFS 1925, s. 369).
b) befatta sig med l. syssla med (ngt); jfr 2 h; använda l. begagna (ngt). Then ther haffwer leffuat vtan echteskap, icke hanterat peninga eller werdzligha rijkedomar. OPetri Clost. B 2 b (1528). Hvad gagna eder the flyktiga och lättsinniga böcker och skrifter, them j stundom handteren? Bælter Christen 204 (1743, 1748); jfr 2 f. Med hvad rätt handterar man efter sitt behof ett annat språks ord och vändningar? AGSilverstolpe Språkl. 69 (1814).
c) göra (ngt) till föremål för vetenskaplig, undervisande, poetisk o. d. framställning; om bok: innehålla dylik framställning (av ngt); avhandla l. behandla (ngt). RelCur. 115 (1682). (Böcker) som hantera utländska och indianiska diur och naturalier. Linné Bref I. 1: 125 (1745). Det aldeles låga och smutsiga passar sig til ingen ting, som en hederlig Skald kan handtera. Bergklint MSam. 1: 246 (1781).
6) [anv. utvecklad ur 2] i fråga om god l. vanl. dålig behandling av ngt l. ngn: förfara med l. handskas med l. gå till väga med l. behandla (ngn l. ngt så l. så); fara (illa o. d.) fram med l. gå (hårdt o. d.) åt (ngn l. ngt).
a) med sakobj.; numera bl. (föga br.) i fråga om dålig behandling. LReg. 239 (1648). Lät the danske settia eeld på Lundh .., desljkest hanterade the några herregårdar. Spegel Dagb. 131 (1680). Den på andra sidan af Peene-strömen belägne andel af Pommern (skulle) med all lindring .. handteras. PH 6: 4847 (1758). Emellertid handterade svenskarna Holstein och Schleswig med hårda händer. Fryxell Ber. 12: 86 (1843).
b) (i sht vard.) med avs. på person l. djur; förr äv.: bemöta. Hantera ngn hårdhändt. Befinnes .. någon Wägfarande .. illa handtera anten Häst, Hion eller fordenskap (dvs. fordon). KrögOrdn. 1664, s. C 2 b; jfr a. Du handterar mig hårdt. Dina förebråelser äro grymma. Kellgren (SVS) 6: 46 (1775). Man kan handtera honom som man vill. Weste (1807). Af barnen låter .. (hunden) handtera sig hur som helst. Nilsson Fauna 1: 243 (1847). Jacob hade inte tålt vid att se hur man hanterade hans djur. Wägner Pärl. 82 (1927). (†) H. K. Maij:tt vore nu sine 15 åhr och af een tractabel humeur, när man H. K. Maij:tt med respect handteerar. RP 8: 126 (1640). — särsk.
α) (†) i förb. med prep. med. ConsAcAboP 4: 214 (1674). De handterade intet aldeles så rätt med meij. Boding Mick. 6 (1741).
β) (†) i uttr. hantera (ngn) illa med ord(en) l. hantera (ngn) med otillbörliga ord, yttra sig nedsättande (om l. till ngn), tilltala (ngn) skymfande. Denne bårgares hustro .. (har) medh otillbörliga ord handterat sahl. H:r professorem Tunandrum oppo hans döde muldh. ConsAcAboP 4: 494 (1679). Dhenne Åbiörn .. handterade inthet i så måtto illa sin hustro, att han någet slogh henne, eller illa mz orden handterade. VDAkt. 1705, nr 115. Lindfors (1815).
c) (†) utan obj.: fara (våldsamt) fram, husera. (De spanska soldaterna) begynte .. at hantera nogot gröffre, upbryta Kistor och Skåp (osv.). RelCur. 186 (”286”) (1682). Rüdling Suppl. 293 (1740).
7) (†) refl.
a) [jfr 2] i mera eg. bet.: röra sin kropp, röra sig; ha svängrum. Ugnen gjordes så mycket vidare i buken, at en karl däruti beqvämt kunde handtera sig för dess reparerande. VetAH 1803, s. 25.
b) [jfr 6] i mer l. mindre oeg. anv.
α) förhålla sig, bete sig; fara fram. Petreius Beskr. 2: 50 (1614). (K. X G. hade) anbefallat att, effter Hollsteen wore ett membrum Imperij, Hans F. Nåde (av Sultzbach) skulle sigh der warligare hantera. RARP 7: 133 (1660); jfr 6 c. Ni (bör) handtera er alldeles som på en kappsegling, om ni också gått ut endast på en timmas kryss. Oxenstierna Vanderdecken 102 (1865).
β) reda sig, ”klara sig”. Copterne stå sig bättre .. (i Damiette) och handtera sig tämmeligen. Eneman Resa 2: 89 (1712). Vädret blef så häftigt och byaktigt, att innan Chefs-skeppet kom fram, hade man svårt att handtera sig. KrigVAH 1841, s. 22.
Särsk. förb.: HANTERA NERFÖR. (†) till IV 3: forsla (båt) nedför l. utför (en flod). Isen blef upå en natt så tiuk, att .. omögeligitt var att kunna hantera kannerna (dvs. båtarna) nerföre. OxBr. 6: 8 (1626).
Avledn.: HANTERAN, f. [fsv. hanteran, sysselsättning, värksamhet, känsel] (†) vbalsbst. till HANTERA III: förehavande, värksamhet. (Bakom förlåten) skulle han finna Teckn och Witnen (dvs. spår) aff dheras (dvs. rövarnas o. mördarnas) hanteran. RelCur. 128 (1682).
HANTERARE, m. [jfr ä. t. hantierer, köpman m. m.]
1) (†) till II: köpman, mäklare. Tine hanterare, och alle tine örligsmän, och alt folcket j tigh, skola förgåås. Hes. 27: 27 (Bib. 1541; Luther: Handthierer; Bib. 1917: bytesmäklare).
2) till IV 4; i ssgn STÅL-HANTERARE.
HANTERBAR, adj. (i fackspr.) till IV, i sht IV 4 a: som kan hanteras; jfr HANTERLIG 3. Man (kan) få vänta 12 timmar .., innan med ferrosulfat utfälldt guld bildar en handterbar fällning. TT 1899, K. s. 93. 2NF 4: 425 (1905).
HANTERIG, adj. (†) till IV 3 b, om häst: lätt att hantera, hanterlig (se d. o. 2 b), spak. (Av valackandet) varda hästarna spake, .. fete och handterige. Broman Glys. 3: 164 (c. 1730).
HANTERING, HANTERLIG, se d. o.

 

Spalt H 428 band 11, 1930

Webbansvarig