Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄGNE häŋ3ne2 (Anm. Med avs. på uttalet jfr anm. vid HÄGNA, v.), n. ((†) r. l. m. VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7); best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hall., Smål., Västergötl., Finl.) hägne, m.; till HÄGN l. HÄGNA, v.]

 

Spalt H 1915 band 12, 1932

Webbansvarig