Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FONO- fon1o- l. fon1å- l. fon1ω-, l. 1-, stundom fω-1.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. phono-; av gr. φωνο-, till φωνή, ljud; rotbesläktat med BÖN]
i ssgr: ljud-; se FONOGRAF, FONOLOGI m. fl. —

 

Spalt F 1101 band 8, 1925

Webbansvarig