Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIM fim4 l. FEM fem4, r.; best. fimmen (fe-); l. FIMMA fim3a2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(fem 1762. fimma 1903 osv.)
Etymologi
[sv. dial. fim, m. (Hall.), femma, (Dalsl.); jfr dels d. dial. fim, grästäcke, nor. dial. fim, tunn beläggning av dagg, aska o. d., dels nor. dial. feima, tunn hinna, fin, såpliknande mulljord; besläktat med t. feim, eng. foam, lat. spuma (jfr PIMSTEN samt sjönamnet FEMMEN)]
(i västra Sv., starkt bygdemålsfärgat) ett slags lös ofruktbar jord med fin sand o. rödlera. Rothof Hush. 325 (1762). LAHT 1903, s. 243. GeolFF 1905, s. 232.
Ssgr (i västra Sv., starkt bygdemålsfärgat): FIM- l. FEM-JORD. Linné Vg. 106 (1747). Holmberg Bohusl. 3: 69 (1845). Höjer Sv. 2: 938 (1879). —
-LERA. Holmberg Bohusl. 3: 179 (1845). —
-SAND. VetAH 1805, s. 220.

 

Spalt F 550 band 8, 1924

Webbansvarig