Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALHET fa3l~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (knappast br.; om olika yttringar av falhet) -er (Thorild N. gransk. 42 (1784)).
egenskap(en) att vara fal (se FAL, adj.1, I 1 b o. 2). Parti-agg, falhet och egennytta blefvo slutligen driffjädrar till alla beslut. Adlerbeth Ant. 1: 2 (c. 1792). Domstolarnes falhet. Kolmodin Tac. Ann. 1: 136 (1833). Helt visst kunna riken bringas i mycken våda genom falhet för fiendeguld. Stridsberg Frihetsm. 15 (1914).

 

Spalt F 112 band 8, 1921

Webbansvarig