Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄRJA fær3ja2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se under avledn.).
Etymologi
[i sv. sannol. bildat till FÄRJA, sbst.; jfr d. færge, isl. ferja, fsax., fht. ferian, färja, ävensom got. farjan, resa, eg. kausativum till FARA, v.]
motsv. FÄRJA, sbst. a. Verelius 64 (1681).
a) tr.: (på färja, äv. på flotte o. d.) föra l. frakta (ngn l. ngt över ett mindre vattendrag); om person, förr ngn gg äv. om färja; stundom opers. i pass. det färjas (där l. där), färjtrafik kommer till användning, är anordnad (där l. där). KKD 1: 346 (1709). Hästarne gingo en krok omkring och färjades så öfver elfven på flottar. HH XVIII. 4: 45 (1711). Ännu färjas öfver de stora strömmarne i Österbottens norra del. Porthan 5: 104 (c. 1790). Nilsson PrimRel. 115 (1911); jfr FÄRJA, sbst.1 a α.
b) (mindre br.) refl. = c. Carlstedt Her. 2: 207 (1833). Bååth Saxo 83 (1902).
c) intr.: på färja (flotte) sättas l. fara över ett mindre vattendrag. Björnståhl Resa 5: 186 (1779). Det var första gången vi färjade, och vår häpnad var stor. Böök ResSv. 134 (1924).
Särsk. förb.: FÄRJA ÖVER10 40. Schroderus Comenius 472 (1639). Skottsberg Båtf. 224 (1909). jfr ÖVERFÄRJA.
Avledn.: FÄRJARE, m. (†) i ssgr.
Ssgr: färjare-karl. (†) färjkarl. Linné Skr. 5: 10 (1732). färjare-lön. (†) färjlön. PoetK 1817, 1: 24.

 

Spalt F 2177 band 9, 1926

Webbansvarig