Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXPEDIERA äk1spedie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade l. (numera bl. i Finl., vard., föga br.) -te, -t, -t (BtHforsH 2: 100 (1757), Porthan BrefCalonius 237 (1796)). vbalsbst. -ANDE, -ING, EXPEDITION (se d. o.).
Ordformer
(expi- Rudbeck Bref 14 (1662))
Etymologi
[jfr t. expedieren, fr. expédier; ytterst av lat. expedire, lösgöra (eg. fötterna), utveckla o. d., av ex (se EX-), ut, o. pes, fot]
1) (†) refl. med prep. av l. från: göra sig fri l. skilja sig från (ett arbete l. en uppgift, ouppklarade affärer o. d.); göra undan (ett arbete osv.). Samptlige borgmästare och rådh .. beslöte att hwar och een vthi rättan tijdh .. schall på rådhwsett opkomma, på dett dee sigh dess för aff dee förfallande saker kunne expediera. BtÅboH I. 13: 106 (1638). På det jag .. må kunna expediera och utreda mig ifrån denne svåra .. Sysslomanna tiensten. VDAkt. 1734, nr 2.
2) i sht om tjänsteman l. ämbetsvärk o. d. l. affärsman l. handelsidkare, butiksbiträde o. d.: (å tjänstens vägnar) ombesörja (ngt l.) värkställigheten av (ngt), (för sitt vidkommande) göra (ngt) klart l. i ordning, låta (ett ärende) undergå vederbörlig behandling; utfärda (fullmakt, resolution o. d.); äv. allmännare: uträtta (ett ärende l. uppdrag o. d.), utföra l. värkställa (ett beslut, en befallning o. d.); med personobj.: låta (ngn) få sin sak avgjord l. sitt ärende uträttat o. d., betjäna (kund osv.); äv. abs. Månge breff (ankomma till regeringen från Pommern) .., hvillke måste .. expedieras. RP 7: 178 (1638). Så snart jag är expedieratt (dvs. på kansliet fått ut min lön) skall jag söka att resa. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 112 (1706). Många saker blefvo, år efter annat, liggande (i kollegierna), som eljest kunde vara expedierade. Nordberg C12 2: 646 (1740). Jag .. expedierar detta ärendet, då jag har mina vägar til Staden. SP 1779, s. 139. Han .. lofvade mig, att om möjligt vore, skulle fullmakten bli expedierad redan denna afton. Crusenstolpe Tess. 3: 80 (1847). Att expedieras i dag pr kontant: 15 Balar Brasil. Kaffe. Smedman Kont. 1: 112 (1872; ur affärsmans orderbok). Alla vilja ögonblickligen blifva expedierade (på apoteket). AB 1889, nr 281, s. 2. Att regeringen ansåg sig blott hafva att expediera riksdagens beslut, bestrider jag. De Geer Minn. 2: 58 (1892). (Telegraf-)stationer, hvilka expediera utåt 3 eller flera ledningar. TT 1900, M. s. 101. — jfr OMEXPEDIERA. — särsk. i utvidgad anv.
a) (vard.) (hastigt o. lustigt) göra undan l. undanstöka (ngt); äv.: göra slut l. ända på (ngt) o. d. Warandess då (när rättens ledamöter ankommo) (guds-)tiensten alth Expedierat. VDAkt. 1690, nr 427. Alla fönster i huset expedierades (dvs. blevo inslagna). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 248 (1848). Dessa penningar skall han snart hafva expedierat. Dalin (1850). Det går inte an att expediera giftermålen i vårt land såsom de der tokingarne Engelsmän och Amerikanare göra det, bara en vigsel och så rutsch i vagnen att fara till verldens ända! Bremer Hertha 409 (1856). Ett ämne (logiken), som enligt skollagen måste .. expedieras på 20 till 30 timmar. Claëson 1: 375 (1859). Hon expedierade (dvs. drack ut) sitt kaffe. Carlén Skuggsp. 2: 135 (1865).
b) övergående i bet.: avfärda (ngn efter förrättat värv); avsända l. avskicka (ngn l. ngt); förpassa (ngn ngnstädes hän); äv.: befordra (ngn l. ngt). (När) dee Ryske Gesandterne här ifrån alldeles voro expedieradhe och borttreeste. RARP 9: 341 (1664). Den Persian som .. i sommars hit anlände .. är nu mera expedierad öfver gränsen. Calonius Bref 125 (1795). Mit bref af d. 2 Mart. som jag bad skulle skickas norr-omkring, blef af Post-Insp. expediert öf:r hafvet. Porthan BrefCalonius 181 (1795). Dagen därefter expedierades officiell afskrift af protokollet för den 7 april till norska statsrådsafdelningen. De Geer Minn. 1: 201 (1892). Med snöplogar och dubbla lokomotiv expedierades snälltågen. SD(L) 1902, nr 561, s. 4.
c) (vard.) förpassa (ngn) ur livet l. till andra världen, avliva l. döda (ngn) o. d.; äv. expediera ur livet o. d. Alle blefvo helt hastigt expedierade til andra verlden. Björnståhl Resa 3: 160 (1778). En quinna, som med förgift expedierat sin mann. VDArk. 22/5 1855. Vi (funno) haren inkrupen under en sten … Han blef strax expedierad. Jäg. 1897, 2: 91. Warburg Rydberg 1: 100 (1900).

 

Spalt E 842 band 7, 1922

Webbansvarig