Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DOTATION 1tatʃω4n l. 1t- l. dωt1– l. dot1-, l. -aʃ-, r. (f. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. dotation, af mlat. dotatio (-ōnis), till dotare (se DOTERA)]
i sht jur. vbalsbst. till DOTERA 2; i allm. öfvergående i konkret bet.; i sht om donation till en kyrka, en stiftelse osv.; stundom (i sht i fråga om utländska förh.) om gods l. räntor o. d. som en enskild person mottagit från staten l. ett statsöfverhufvud ss. belöning för visade tjänster; jfr DONATION. Domkyrkans (i Lund) hemgift eller dotation. Lagerbring 1 Hist. 2: 66 (1773). (Kanikkollegier som) af Furstar och andra .. med rika dotationer (stiftelser) af jord och räntor begåfvades. Nordström Samh. 1: 232 (1839). E. Hildebrand i SvH 5: 468 (1906).

 

Spalt D 1995 band 7, 1922

Webbansvarig