| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DJUPA jɯ3pa2 (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) [jfr motsv. anv. i holl., ä. t. o. ä. eng.] (†) göra djupare (än förut), fördjupa; jfr DJUPA UPP 1, DJUPA UT 1. Serenius (1734; under depthen; bl. upptaget ss. p. pf.). Tieffen (tieffer machen) djupa, gjöra djupare. Lind (1749).
2) [jfr liknande anv. i holl. o. fris., äfvensom got. saei grob jah gadiupida jah gasatida grunduwaddjau ana staina] (†) utgräfva, gräfva (en graf o. d.). Grafwen skal gräfwas allenast en Toise (dvs. 6 fot) från Courtinen, och 3 Toiser skal han diupas. Rålamb 8: 201 (1691).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] tekn. gm hamring, pressning o. d. gifva åt (ett metallbleck o. d.) en kupig form; gm dylik bearbetning göra (ngt till ngt); utföra en dylik procedur med (ngt); särsk. om drifning af skålformiga kroppar gm hamring från midten mot kanten af arbetsstycket (drifning i inskränkt bem.). Är formen för mycket djup, då måste flere (plåtar) vara i förråd at djupa uti, efter hvarandra. C. Polhem (c. 1710) hos König Mec. 162. Talrekarne .. djupas först under en djuphammare .. på ett järnstäd .., och sedan de äro förtente insättas de i Machinen at hamras. König Mec. 164 (1752). Rinman (1788). Med försigtig hamring (har man) djupat ett förtent jernbleck till en halfsfer. Jernk. annal. 1820, s. 105.
4) [jfr ä. d. at dybe ploven samt liknande anv. i t.] (†) låta (ngt) gå på djupet, sänka. Om det icke lyckades (att upplyfta den på hafsbottnen fastnade vaden), måste den djupas (dvs. föras på djupt vatten) eller dragas tillbaka. P. Dubb i VetAH 1817, s. 37.
Särskilda förbindelser:
1) till 1, med afs. på farled, hamn o. d.
2) [jfr t. auftiefen] (mindre br.) till 3; jfr UPPDJUPA. Djupa upp blecket. Almroth Karmarsch 403 (1839).
2) (†) till 2. Här djupas hamnar ut. Celsius Æn. 16 (1762; lat. portus .. effodiunt).
3) (mindre br.) till 3. (Af valsadt bly låter man) hos en kopparslagare djupa ut skålar af den form man åstundar. Berzelius Kemi 3: 145 (1818).
1) mindre drifhammare, hammare med mer l. mindre starkt buktad (halfsfärisk) ban (stundom med två baner) med hvilken föremål af bleck l. metall drifvas mot städ för hand. Växiö rådstur. prot. 12 maj 1735. Eneberg Karmarsch 2: 466 (1861).
2) (i sht förr) med vattenkraft drifven hammare för framställning af slagna bleck o. för förberedande drifning; jfr KOPPAR-, VATTEN-HAMMARE. Polhem Mec. invent. 50 (1729). Almroth Karmarsch 193 (1838). —
-HAMMAR-GAFFEL. [antagl. ombildning af t. dubhammergabel, hvars förled synes höra till mnl. dubben, göra djup, göra en fördjupning i (ngt)] (förr) till -HAMMARE 2: ett med hake försedt o. vid ett tåg fastgjordt järn förmedelst hvilket metallen som hamrades förflyttades o. vändes under hammaren. Rinman (1788). —
Spalt D 1754 band 7, 1918