Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISSEKTION dis1äkʃω4n, äfv. dis1ek- (dissäcktschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr skrifvet dissection)
Etymologi
[jfr holl. dissectie, t., eng. o. fr. dissection, af lat. dissectio (-ōnis), af dissecare (se DISSEKERA)]
vbalsbst. till DISSEKERA.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.) motsv. DISSEKERA 1; äfv. med. om operativt ingrepp; jfr SEKTION, RESEKTION, VIVISEKTION. Dissection tycktes .. vara svår at verkställa, derföre lades et stycke lapis infern(alis) af en fingerleds längd .. (öfver svullnaden) at anfräta huden. Acrel Chir. händ. 163 (1759, 1775). (En fettväxt på kindbenet borttogs) icke utan mycken möda och varsam dissection, at kindbenet ej skulle öpnas in åt munnen. Därs. 627. Professoren som läser Målare-Anatomien, .. lägger hand vid Kroppars Dissection och deras aftecknande. Looström Konstakad. 143 (i handl. fr. 1773). De i vexternes inre genom dissection framletade delar. Berzelius Kemi 4: 47 (1827). Flitiga dissektioner gifva .. en öfning, hvilken åt den blifvande operatören kommer att medföra mycken nytta. C. H. Bergstrand i Frey 1843, s. 498. Olof Rudbeck var den förste i vårt land, som införde dissectioner af menniskolik. Retzius Bl. skr. 68 (1845). Förh. v. sv. läk.-sällsk. sammank. 1854—55, s. 176. Wirén Zool. gr. 1: 65 (1896).
2) motsv. DISSEKERA 2. Genom ingen anatomisering blir .. (förnuftet) förvandladt från organ för sanning till sanningen sjelf; om än dissectionen förökar min insigt af verktygets beskaffenhet. Atterbom Philos. hist. 495 (1835). Så väl han själf som hans predikningar (voro) föremål för de ifrigaste kommentarier och de noggrannaste dissektioner. Roos Skugg. 115 (1891). (Runeberg) ingår (icke) på den psykologiska dissektionen, utan gifver blott hufvudlinjer. Söderhjelm Runeberg 2: 522 (1906). — jfr SJÄLF-DISSEKTION.
3) log. om en mera mekanisk än begreppsmässig uppdelning. Då Partitionen urartar till ett begreppslöst (ologiskt) sönderstyckande af ett sammansatt ord uti dess särskilda enkla beståndsdelar, kallas den en Dissektion (dissectio) eller Sönderstyckning, t. ex. ”Kyrktornur består af kyrka, torn och ur”. Afzelius Log. 68 (1847, 1864). Borelius Log. 76 (1863, 1882). — jfr: Närgångna dissektioner af ortnamnen. G. Djurklou i Landsm. 1: 549 (1880).
Sammansättningar [de flesta med direkta motsvarigheter i främmande spr., särsk. t.] (i allm. till 1): DISSEKTIONS-BESTICK103~02. [jfr BESTICK, sbst.2] Lunds veckobl. 1890, nr 125, s. 4.
-BORD~2. A. H. Florman (1792) hos Fürst Florman 15. Alla dissectionsborden (i de anatomiska anstalterna i Prag) äro beklädda med zink eller koppar. Retzius Bref t. Florman 100 (1831). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1910, s. 367.
-KNIF~2.
1) eg. Benen voro .. så mjuka, att jag med lätthet kunde klyfva dem med dissectionsknifven. Retzius Bref t. Florman 82 (1830). Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 245.
2) [jfr DISSEKTION 2] bildl.; jfr DISSEKER-KNIF. Ironiens dissektionsknif. A. Flodman i Sv. tidskr. 1871, s. 265. Sjelfkritiken låter sin dissektionsknif genomskära själ och hjerta intill djupaste roten. Svedelius Sm. skr. II. 2: 171 (1881, 1888).
-KONST~2. (mindre br.) De orter, hvaräst dissections och injections konsten bäst och trägnast drifvas. Linné Bref I. 1: 133 (1747).
-KURS~2. Denna handledning offentliggjordes ursprungligen såsom ”grundlinjer” vid en dissektionskurs under 1903 års sommarkurser i Uppsala. Hammar Prakt. handledn. 1: 3 (1903).
-LIK~2, n. lik afsedt l. användt till dissektionsmaterial. Clason Huru bör man dissekera? 11 (1885).
-MATERIAL~0002 l. ~0102. Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 272. A. Wirén i Univ. i Upps. redog. 1911—12, s. 120. —
-PARTI~02. om sådan del af en organisk kropp som göres till föremål för undersökning medelst dissektion. Äfven om Retzius endast hade att anställa ett examinatorium öfver ett dissektionsparti, erhöll vanligen denna alldagliga pröfning ett särskildt lif och intresse. Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 249. —
-RUM~2. jfr -SAL. Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 246. —
-SAL~2. jfr ANATOMI-SAL. Bergman V. sm. skr. 136 (1825). Arbetet på dissektionssalen är det vigtigaste inom (den anatomiska institutionen). Clason Huru bör man dissekera? 2 (1885).
-SÅR~2. [jfr fr. blessure de dissection] om sår som man ådrager sig vid dissekering af döda kroppar. SFS 1874, nr 60, s. 13. Schulthess (1885).

 

Spalt D 1639 band 6, 1916

Webbansvarig