Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEFORMATION def1ormatʃω4n l. de1– l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. deformation, fr. déformation, af lat. deformatio, af deformare (se DEFORMERA)]
vbalsbst. till DEFORMERA. — särsk. [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (i sht anat. o. tekn.) till DEFORMERA 2. Oftast äro hafvets vågor .. en följd af två eller flera olika vågsystem, som gå i olika riktningar, hvilket äfvenväl är en af anledningarne till deformation af vågorna. Frykholm Ångm. 274 (1881, 1890). 2 Uppf. b. 2: 41 (1901). — särsk. anat. konkretare: (gm yttre, afsiktlig l. oafsiktlig, inverkan åstadkommen) förändrad anatomisk form; jfr DEFORMITET. Den hos peruanerna vanliga deformationen af kraniet. Långsamhet, kroppslig deformation (osv.) .. äro .. den raka (skrif-)stilens olägenheter. SvD(L) 1907, nr 322, s. 10.
Ssg: DEFORMATIONS-ARBETE1003~ l. 0103~020, äfv. ~200. särsk. om (mekaniskt) arbete som kräfves för l. har till resultat en deformation. Tekn. tidskr. 1899, M. o. E. s. 20.

 

Spalt D 467 band 6, 1908

Webbansvarig