| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGG dag4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, föregånget af grundtal i bet. slag af dagg i pl. anv. utan pl.-ändelse (jfr motsv. förh. vid FOT, DALER, PRYGEL).
1) urspr. på sjön användt straffredskap bestående af en kort tågstump med l. utan knutar l. dyl.; jfr TAMP, TJÄR-TAMP. Dalman Sjölex. (1765). Dagg, hvad är icke det för en välsignad Guds gåfva på landbacken, synnerligen under en lång torka. Här åter, det bedröfligaste ting på hela skutan, den förfärligaste stump bland hela tågverket: fråga jungmännerne. J. Wallenberg 136 (1771; ordlekande anspelning på DAGG, sbst.1). Under skeppets knark i bjelkar, mast och vand, / Han daggen tar i en, pistoln i andra hand. Bellman 6: 106 (1787). Vid snart sagdt alla Nationers Krigshärar (är det) numera vedertagit, at för sådana mindre fel låta den gemene Soldaten näpsas med slag af en Dagg eller Prygel. Calonius 3: 46 (1798). (Gosse som icke fyllt femton år skall) om Skepsbord, när ris icke finnes, med en mindre dagg tjenligen agas. Krigsart. 1798, cap. 14, § 77. De (gåfvo) honom sina tjugufem modiga rapp med en grof dagg. Almqvist Tre fruar 2: 169 (1842). Langa hit .. riksdalern han ä’ skyldig, annars låter jag patron klämta med daggen på hans rygg. Blanche Jernbär. 4 (1847). Få smaka daggen. Bestraffas med dagg. Dalin (1850); jfr 2. Daggen .. är, ehuru knappt en meter lång, dock enligt vanlig sjömanssägen ”den längsta ändan ombord, ty den räcker rund(t) hela fartyget”. Smith (1899). jfr BLY-, STRAFF-DAGG. — i öfverförd anv., om en näsduk (l. dyl.) hvari man gjort en knut i ett af hörnen o. som i vissa lekar användes att slå till med; jfr NÄSDUKS-DAGG. Norman Goss. lek. 6 (1878, 1883). särsk. i uttr. daggen går ss. namn på en sådan lek. Bruhn Lekledarek. (1899).
2) om den aga som gifves med dagg (i bet. 1). Emot et hvarf Gatulopp svara Tjugu Prygel eller Dagg. Circul. t. befälhafv. amir. 26 nov. 1812, § 2. Att pinas af dagg och kindpust (hade jag lärt mig) i Strengnäs. E. Sjöberg 409 (1815). Gifva dagg. Dalin (1850). Prygel och dagg gifvas den strafflidande öfver sätet utanpå byxorna, .. dagg med tåg eller tjärad tross af vid pass en alns längd och två tums omkrets. SFS 1859, nr 34, s. 14. Därjämte hade han (dvs. kadetten) af en kadettunderofficer .. fått ”dagg” .. för att han varit slapp i infanteriexercisen. SvD(L) 1903, nr 322, s. 6.
-RAPP~2. rapp med en dagg. I dag var jag nödsakad, att på Öfver-Styrmannens klagomål afstraffa Matrosen Mathen Quintal med 2 dussin prygel (dagg-rapp) för otillbörligt uproriskt förhållande. Landell Bligh 1: 36 (1795). —
-STRAFF~2. afstraffning med dagg (i Sv. använd ss. laglig strafform intill år 1868). Ej mindre Dagg- och Prygelstraff, än Mousquetters bärande .. kunna för karlens helsa medföra ganska menliga påföljder. Calonius 3: 49 (1798). SFS 1859, nr 34, s. 27.
B: DAGGA-RUS. [sannol. ironiskt, beroende på jämförelse med ett verkligt rus] (†) Daggarus, kallas om skeppsbord, att bunden vid masten, afstraffas med slag af en tjärad tågända. Konv.-lex. (1845).
Spalt D 124 band 6, 1906