Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIKOMMA, v.
Etymologi
[jfr t. beikommen, holl. bijkommen; se BI-, prefix1 1]
(†)
1) [jfr ä. holl. den vyand in zyn eigen land by te komen o. t. er fand gelegenheit ihnen beizukommen] komma åt (i fientlig afsikt); få tillfälle att skada, att (anfalla o.) nedgöra o. d. Tå honom af dhe Weyerske Tragoner .. tämligh mootwärn skedde, och han sågh at dhem på sådant sätt (dvs. gm anfall) intet wore at bijkomma, hafwer han .. (låtit) heela Byyn itända. N. Av. 24 jan. 1656, nr 2, s. 1. (Han fann fienden) på Kiörkogården, der dee honom med een Salwa aff Musqveter emoottogo, och som han Fienden intet kunde bijkomma, gick han tillbakars åth Staden. HSH 28: 139 (1658).
2) [jfr BI-, prefix1 1 d] hjälpa, bispringa. Huru sakerne där uthe (dvs. i Tyskland) företagas, väntar Iag mehra (dvs. snarare) beskedh ifrån dig och andhra Officerer, ähn at Iag eder medh mine eller publicis consiliis kan bijkomma. A. Oxenstierna Bref 2: 37 (1642).

 

Spalt B 2501 band 4, 1909

Webbansvarig