Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIBER, m.?
Ordformer
(biber Oxenst. brefv. 11: 755 (1640; i ssgn Bibergehls olija), Möller (1745; under biévre), Lindgren Läk. (1902; i ssgn bibergäll) m. fl. beber B. Olavi 15 a (1578; i ssgn bebergel), Spegel Guds verk 190 (1685; i ssgn bebergäll). bäber Spegel Guds verk 236 (1685; i ssgn bäbergääl))
Etymologi
[af t. biber; jfr BJUR o. BÄFVER]
(†)
1) bäfver. Möller (1745; under biévre). Fischerström 2: 5 (1780).
2) [jfr motsv. anv. i t.] benämning på ett slags tyg; jfr KASTORIN, KASTOR-KLÄDE. Biber, ett långhårigt, oskurit ylletyg af starkt, lösspunnet garn, tveskäftadt eller kypradt med glansk yta. Almström Handelsvar. 471 (1845).
Ssgr (†): BIBER-GÄLL. [efter mnt. bevergeil l. t. bibergeil (se BÄFVER-GÄLL)] apot. bäfvergäll. B. Olavi 15 a (1578). Een ond och oreen Stank, som Bebergäll och annat. Spegel Guds verk 190 (1685). Oecon. 264 (1730). Lindgren Läk. (1902). —
-GÄLLSOLJA. apot. Oxenst. brefv. 11: 755 (1640). —
-HÅR. bäfverhår. Möller (1745; under bastir).

 

Spalt B 2421 band 4, 1909

Webbansvarig