Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTÄMNING bestäm4niŋ, i Sveal. äfv. 032 (bestä´mning Weste; best`ämmning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BESTÄMMA, v.1 — särsk.
1) till BESTÄMMA, v.1 3. Lex. Linc. (1640; under præfinitio). Serenius (1741).
a) (mindre br.) till BESTÄMMA, v.1 4 a. Bestämning af straff. J. A. v. Hartmansdorff (1847) hos Ahnfelt Rääf 150. Åtager sig någon att bygga fartyg åt annan, vare pligtig att .. uti bil- och bolfärdigt skick, der annan bestämning ej skett, inom utfäst tid aflemna fartyget. FFS 1873, nr 20, s. 1. jfr KURS-, PRIS-, SJÄLF-, STRAFF-, VILJE-BESTÄMNING. — särsk. (numera mindre br. utom i Finl.) konkretare: bestämmelse (se d. o. 1 a β). Biberg 1: 66 (c. 1814). Ett konkordat (afslöts) med påfven, hvars bestämningar konungen sjelf säges hafva ogillat. Snellman Tyskl. 178 (1842). Cavallin (1875; angifvet ss. mera sällan förekommande). (Biskop O. Laurelius’ konstitutioner af 1648) innehålla .. noggranna bestämningar för ”Katekismi öfning och sättet att förhöra ungdomen”. Wahlfisk Katek. underv. 42 (1889). Med stöd af särskilda bestämningar i 1772 års regeringsform. L. Mechelin i Finland 88 (1893). Innehåller framställningen ej bestämning i fråga om den tidpunkt, intill hvilken den förändrade adressuppgiften skall vara gällande … Postv. blankett nr 330 (1900). jfr: De allmänna fordringarne eller bestämningarne vid hvarje vetenskap äro, att deri finnas: a) enhet .. b) mångfald af momenter .. c) logiskt sammanhang. Ribbing Log. 31 (1861, 1879).
b) (†) till BESTÄMMA, v.1 4 b: bestämmelseort; jfr BESTÄMMELSE 1 b. J kunnen oförskräckt till er bestämning tåga. J. G. Oxenstierna 5: 319 (c. 1817).
c) (föga br.) till BESTÄMMA, v.1 4 c. Det som oss händt, var en följd af Gudarnes visa bestämning. Adlerbeth Æn. 53 (1804, 1811).
d) (mindre br.) till BESTÄMMA, v.1 4 d. Inre handling, viljans bestämning. C. O. Delldén (1830) hos Biberg 3: III.
e) (mindre br.) till BESTÄMMA, v.1 4 e. Man kan anse all tydlig och precis bestämning af Statsformen, såsom en inskränkning af det rena förtroendet. Biberg 1: 66 (c. 1814). Genom lämplig bestämning af k kan (vinkelkoefficienten m i en viss ekvation) erhålla hvilket värde som helst. Lindelöf An. geom. 26 (1864). — konkretare: (egendomlig l. typisk) gestalt(ning). Ehuruväl .. yttre omständigheter äro de som gifva språket dess tillfälliga bestämningar (dess vissa utseende för en viss tid), är det likväl under intet vilkor möjligt, att genom yttre medel gifva det en för all tid gällande bestämning, en form för framtiden. Polyfem IV. 51: 2 (1811). Känslan af det helas (dvs. landets, rikets) politiska vigt eller obetydlighet alstrar äfven hos individerna en viss alla intressens och åsigters bestämning. Fahlcrantz 4: 234 (1865).
3) (†) bestämdhet (se d. o. 1), fasthet. En vis som vill, med stark bestämning, / Må kunna .. / Igenom blotta viljans makt / Kurera ledvärk, bröstbeklämning. Leopold 2: 369 (1799, 1815). En stark bestämning i viljan. Tegnér 4: 44 (c. 1830).
4) (numera knappast br.) till BESTÄMMA, v.1 5: bestämmelse (se d. o. 2), uppgift. Presterne, — verlden må ymsa tio Religioner! äro alltid i sin egentliga bestämning, Lärarne af den inre, högre, och heliga Sanningen. Thorild 2: 66 (1784). (Förföljelsen) har sin bestämning. Nordin i 1 SAH 3: 435 (1790, 1802); jfr BESTÄMMA, v.1 4 e. — särsk.
a) syfte. Man röres af fäderneslandets lycka, att finna dess uppkomst försäkrad igenom tänkesätt, som gynna naturens bestämning med så höga själar. Nordin i 1 SAH 3: 67 (1789, 1802).
b) lott, öde; jfr BESTÄMMELSE 2 e. Först der borta på den andra stranden / bryts det bref, som jag försegladt bär, / och jag vet, att min bestämning der / skrefs utaf den gode anden. Tegnér 1: 318 (c. 1805). Jag har gjort liksom en annan .. till Herre öfver min framtida bestämning. Biberg 2: 222 (c. 1820).
5) till BESTÄMMA, v.1 6. Der bestämning efter naturlagar uphör, der uphör äfven möjlighet at förklara. Boëthius Kant 129 (1797).
6) till BESTÄMMA, v.1 7; jfr BESTÄMMELSE 3. (Det) är icke att tänka på noggranna chronologiska bestämningar i uppställandet af denna (indiska) vitterhets särskilda productioner. Atterbom Poes. hist. 1: 151 (1848). Bestämning af de punkter, i hvilka en rät linie skär koordinat-axlarne. Lindelöf An. geom. 20 (1864). (De Castro) gjorde .., om man tager hänsyn till de instrument som stodo honom till buds, fullgoda bestämningar af polhöjder. Nordenskiöld Periplus 148 b (1897). jfr AFSTÅNDS-, ASIMUT-, GRAD-, LATITUD-, LONGITUD-, ORT-, TIDS-, TONHÖJDS-, VÄRDE-, ÅLDERS-BESTÄMNING m. fl. — särsk. till BESTÄMMA, v.1 7 b. Å (zoologiska) institutionen (i Lund) har sedan länge legat kindtänder af elefant, om hvilkas säkra bestämning tvifvel rådt. Lunds univ. årsber. 1904—05, s. 63. jfr KONTROLL-BESTÄMNING m. fl.
α) till BESTÄMMA, v.1 8 a α. Philosophiens Historia är ej annat, än historien om .. de philosophiska begrepens bestämning. Höijer 1: 6 (1795). Omdömet är en Bestämning af ett Enskildt genom ett Allmänt. Trana Psych. 2: 80 (1847). Claëson 1: 4 (1857). Beckman Log. 14 (1902). — jfr BEGREPPS-, GRÄNS-BESTÄMNING.
β) (numera mindre br.) till BESTÄMMA, v.1 8 a β. Vår Författare vill gifva det (dvs. begreppet om hvad som tillkommer människan ss. förnuftig) en säkrare bestämning. Boëthius Kant 153 (”85”) (1797). I (den filosofiska) constructionen är en beständig fortgång ifrån inskränkning i allmänhet ned til fullkomlig bestämning eller existents. Höijer 2: 68 (1799). I allmänhet uttryckte de (dvs. de första talljuden) både en bestämning i tiden och i rummet, både handling och handlande föremål. Collnér Försök 30 (1812). (Filosofen) måste, innan han använder dem (dvs. orden) såsom vetenskapliga termer, gifva dem bestämning; de måste för honom uppbära klara och utredda begrepp. Claëson 2: 181 (c. 1859).
γ) (†) bestämdhet (se d. o. 5). I ett didaktiskt poem, sådant som detta, önskade jag mera bestämning i planen. G. G. Adlerbeth (1801) hos Ljunggren SAHist. 1: 219.
δ) [efter eng. determination] (†) skillnad, distinktion. En klar bestämning / Emellan rätt och orätt. Hagberg Shaksp. 8: 157 (1849; eng. a free determination / ’Twixt right and wrong).
ε) till BESTÄMMA, v.1 8 a γ. Bestämning af begrepp; jfr β.
ζ) till BESTÄMMA, v.1 8 a δ, konkretare: kännetecken, egenskap, attribut; idé; jfr MODUS, MOMENT. Inre, yttre, absolut, relativ, ursprunglig, härledd, nödvändig, tillfällig, väsentlig, oväsentlig, jakande, nekande, positiv, negativ bestämning. Definition, d. ä. en förklaring, som innehåller alla sit objects bestämningar och endast dem. Höijer 2: 62 (1799). Färg och form äro bestämningar af helt annat slag än slägte och art. Snellman El.-curs. 2: 9 (1840). En bestämning — positiv eller negativ — kallas .. hvad heldst, som är eller förnimmes i någonting annat, från hvilket det urskiljes, och hvilket utan detsamma ej vore hvad det är. Boström Propæd. 3 (1851). Med begrepps bestämningar (kännetecken, notæ, determinationes) menas de begrepp, som tänkas i och vid ett annat, genom hvilka det är detta, eller den mångfald, hvaraf begreppet är den bestämda enheten. Ribbing Log. 9 (1861, 1879). Rummet (är) i likhet med tiden blott en bestämning hos den sinliga kunskapsförmågan eller en form för dess uppfattning af väsendet, som själft hvarken är i rummet eller i tiden. Nyblæus Rel. upps. 46 (1867, 1874). Guds bestämningar eller ideer. Edfeldt Om den Boströmska filosofien 34 (1884). De uppräknade adjektiverna (ny, kall, klar, folkrik osv.) .. innehålla bestämningar, som i allmänhet blott tillkomma liflösa föremål. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 362 (1892). (†) De väsendtliga bestämningarne af ett träd. Afzelius Log. 10 (1847, 1852). — jfr ART-, INNEHÅLLS-, PREDIKATS-, SLÄKT-, TANKE-BESTÄMNING.
η) till BESTÄMMA, v.1 8 a ε, konkretare: definition. Författarens bestämningar af de begrepp, som äro fästade vid orden, vittna i allmänhet om reda och fyndighet. Nord. tidskr. 1852, s. 287.
α) till BESTÄMMA, v.1 8 b α. Fryxell Ber. 7: 127 (1838). Då löftet sedermera upprepades, skedde det med den närmare bestämning, att Abrahams son Isaac med uteslutande af Ismael skulle vara löftets emottagare. Melin Pred. 2: 43 (1847). (Stafnings-)reglernas noggranna bestämning. Rydqvist SSL 4: 520 (1870). Jag har .. låtit orden ”Nyland”, ”Österbotten”, ”nyländska”, ”österbottniska” o. likn. utan närmare bestämning beteckna de af svenskar bebodda delarna af .. dessa landskap. Hultman i Finl. bidr. 118 (1894).
β) till BESTÄMMA, v.1 8 b β. (Fahlcrantz’) skämtsamma (dikter), .. hvilka efter hans egen bestämning nog oegentligt utgöras af en enda. Wennerberg i SAH 43: 24 (1867).
8) till BESTÄMMA, v.1 10. Flera begrepp, hvilka alla tillsammanstagna medverka till bestämningen af Subjektet. Borelius Sacy Allm. spr. 9 (1806). — konkretare, om satsdel (adverbial, attribut, objekt o. predikativ, i sht de båda förstnämnda) l. sats, som fogas till en annan satsdel för att därom lämna upplysning; jfr UTBILDNING. En enkel sats, bestående af ett Subjekt och ett Predikat, kan ganska mycket utvidgas genom tillsats af ord, som bestämma tid, ställe, sätt, grad, upphof, orsak, medel, ändamål, o. s. v. Af sådana närmare bestämningar, då de tillhöra Subjekt eller Objekt, blifva stundom en eller flera egna satser. Broocman Sv. spr. 54 (1813). Vi vilja här .. som exempel upptaga fem de vanligaste (adverbiala) bestämningarna; nämligen till Rum, Tid, Sätt, Myckenhet och Visshet. Fryxell Sv. spr. 104 (1824, 1857). Almqvist (1844). En sådan bestämning, som intager olika plats efter verbets olika ställningar, kalla vi en rörlig bestämning. Beckman Sv. spr. 214 (1904). Predikatet och subjektet (kunna) påökas genom särskilda tilläggsord (s. k. bestämningar). Cederschiöld o. Olander Sv. spr. 78 (1904). — jfr ADJEKTIV-, ADVERBIAL-, AGENT-, APPOSITIONS-, ATTRIBUTIV-, ATTRIBUTS-, BI-, DATIV-, GENITIV-, HUFVUD-, PREPOSITIONS-, TIDS-, ÄGE-BESTÄMNING m. fl.
Ssgr: (8) BESTÄMNINGS-ARTIKEL. (†) bestämd vidfogad artikel (se BESTÄMD 8 a β α’); jfr -ÄNDELSE. Almqvist (1844).
(8) -BETONING030~020. om betoningsförhållandena i en förbindelse af bestämningsord o. hufvudord; en bestämnings betoning i förh. till hufvudordets. Svahn Välläsn. 106 (1882). Bergqvist Välläsn. 14 (1889).
(5, 6; jfr BESTÄMMA, v.1 9 a) -ELEMENT~102. = -STYCKE. Bestämningselementens definitioner. Tekn. tidskr. 1893, A. A. nr 46, s. 2.
(2) -FÖRMÅGA~020.
a) till 2 a; jfr -MAKT, -MÖJLIGHET. Mot applicatorns (dvs. lagtillämparens, domarens) behof står .. alltid Lagstiftarens bestämningsförmåga i ett nödvändigt och oöfvervinnerligt missförhållande. Biberg 3: 275 (c. 1823).
b) motsv. BESTÄMMA, v.1 4 d. Atterbom Siare 5: 230 (1849). Förnimmelse- och bestämningsförmåga är djurets företrädesrätt (framför växten). Wikner Lifsfr. 1: 248 (1868).
-GRUND~2.
1) till BESTÄMMA, v.1 6 a. Hvar och en annan bestämningsgrund för viljan är materiell. Boëthius Kant 146 (”116”) (1797). Ödet uppträdde i den dubbla egenskap af frihetens motpart och händelsens bestämningsgrund. N. F. Biberg i VittAH 10: 139 (1811). Näringarnas behof uppställas som den främsta bestämningsgrunden för tarifens nivå. Forssell Stud. 2: 231 (1888).
2) till BESTÄMMA, v.1 6 b γ. Boëthius Kant 94 (1797). Menniskans sedlighet består, .. enligt Kant, däri, att hon håller sig oberoende af det sinliga eller icke upptager detta till bestämningsgrund för sin vilja och verksamhet. Nyblæus Statsm. 70 (1864, 1882). Om bestämningsgrunders valbarhet. Sahlin (1878; titel). Herrlin Tillräkn. 188 (1904).
3) till BESTÄMNING 6. En åtting räknas för fem öresland jord, och då öreslandet .. var bestämdt till en tunnas utsäde, har man ju deruti också en bestämningsgrund för åttingens storlek. C. G. Styffe i VittAH 24: 288 (1861).
(7 a ζ) -LED~2. Membra definientia, d. ä. Bestämningslederna eller Begreppets väsendtliga kännetecken, hvilka utgöra dess begränsande bestämningar. Afzelius Log. 59 (1847, 1864). Borelius Log. 67 (1863, 1882).
(7 a ζ) -LÖS~2. Uttrycket A är A innehåller endast, att A icke är ett Något (B, C, D), att A är det bestämningslösa. Snellman El.-curs 1: 14 (1837). Gud är (enl. R. Rothe) det rena bestämningslösa varandet. Björling Dogm. II. 1: 179 (1869).
(7 a ζ) -LÖSHET~20 l. ~02. Tankens bestämningslöshet (är) det första momentet i Tankens utveckling. Snellman El.-curs 2: 12 (1840).
(2) -MAKT~2. (mindre br.) jfr -FÖRMÅGA, -MÖJLIGHET. Den hos Subjectet boende bestämningsmagten. Biberg 2: 112 (c. 1820).
(8) -MÄRKE. (†) jfr -ORD 2 b. Räkneordet en eller ett, äfvensom demonstrativ-pronomen den, det eller de .. kallas .. (under vissa förhållanden) med ett gemensamt namn för Artiklar (bestämningsmärken). Svedbom Satsl. 43 (1843, 1855).
-MÖJLIGHET~200 l. ~102.
1) till 2; jfr -FÖRMÅGA, -MAKT. Biberg 2: 348 (c. 1820).
2) till 7. Beckman Log. 31 (1902).
-ORD~2.
1) (†) till 7: term. (Till predikstolen) må Talaren icke bära de vetenskapliga bestämnings-ord, hvilka han, till ett helt annat bruk, lärt från Cathedern. Ödmann Anv. t. pred. 11 (1807, 1812). Jag vill .. ej öka antalet af techniska bestämningsord. Rydqvist i SAH 12: 310 (1827). jfr: Anklagom .. missbruket af dessa magra bestämnings-ord, af hvilkas uppfinning pedanten prisar sig. Leopold 6: 333 (1810).
2) till 8: ord som står ss. bestämning. Moberg Gram. 300 (1815). Dalin (1850). E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 377 (1892). Oklarhet med afseende på utgångspunkten är .. ofta orsaken till brist på grammatisk motsvarighet i bestämnings- och ersättningsord. Cederschiöld o. Olander Vinkar 56 (1901). jfr: Partiklarna sub och super (nyttjas) såsom allmänna bestämningsord, och komma att ställas ömsom framför ord af rent Latinskt och ömsom framför ord af Grekiskt ursprung. Berzelius Kemi 3: 295 (1818). särsk.
a) [efter t. bestimmungswort (Förstemann)] om den närmare bestämmande (första) delen af ett sammansatt ortnamn. I Hedemora .. är mora grundord och hed bestämningsord. Bergström Södermanl. ortnamn II (1875). Nordlander Norrl. saml. 5 (1892).
b) (†) artikel; jfr -MÄRKE. Almqvist Allm. spr. 43 (1829, 1835). Det ord, som utvisar huruvida föremålet är bestämdt eller obestämdt, kallas artickel (bestämnings-ord ..). Tullberg Sv. spr. 1: 24 (1836).
(2 b) -ORT. (†) bestämmelseort. I dag är den til Stockholm ärnade Portugisiske Ministern Don José de Souza, härifrån (dvs. från Lissabon) öfver England afrest til sin bestämnings-ort. PT 1791, nr 99, s. 3.
(5) -REGEL. (†) (Vi) måste .. med upmärksamhet följa .. den practiska förnuftsförmågan, ifrån dess allmänna bestämningsreglor ända til dess, at begrepet om plikt ur densamma upkommer. Boëthius Kant 38 (1797).
(7 a ζ) -RIK~2. NF 6: 906 (1882).
(2) -RÄTT~2, sbst. (föga br.) bestämmanderätt. I de fall där konungen eger fullständig bestämningsrätt. H. L. Rydin i Ny sv. tidskr. 1887, s. 621.
(5, 6; jfr BESTÄMMA, v.1 9 a) -STYCKE ~20. mat. ett af de moment gm hvilka ngt till sin yttre beskaffenhet bestämmes l. kan bestämmas; jfr -ELEMENT. Till fixerande af en punkts läge i ett plan erfordras i allmänhet tvenne bestämningsstycken. Lindelöf An. geom. 8 (1864). särsk. i astronomien: en af de storheter gm hvilka en himlakropps läge l. rörelse bestämmes l. kan bestämmas. Lindhagen Astr. 179 (1858). Alla dessa bestämningsstycken, hvilka äfven benämnas banelementer, angifvas såsom vinklar eller bågar på den skenbara himlasferen. H. Gyldén i Läsn. f. folket 1872, s. 382. Sv:s land o. folk 433 (1901).
(1) -TID. (†) utsatt tid. Ifrån denna bestämningstid (för visst slag af arrende) undantages parker och ställen, hvilka afse icke nytta och afkastning, utan prakt och nöje. Ad. prot. 1800, s. 238.
(8) -ÄNDELSE~200. (numera knappast br.) bestämd vidfogad artikel (se BESTÄMD 8 a β α’); jfr -ARTIKEL. Boivie Sv. spr. 35 (1820). Enberg Sv. spr. 261 (1836). Bestämningsändelsen är .. intet annat än ett substantivet efterhängdt pronomen: hinn, hin, hit, eller: inn (enn), in (en), it (et). Kræmer Metr. 2: 90 (1893). Dahlgren Ransäter 46 (1905).
(6 slutet) -ÖFNING~20. B. .. Föreläser .. öfver coleoptera i samband med bestämningsöfningar i denna insektgrupp. Lunds univ. katal. 1902, h. t. s. 17.

 

Spalt B 1763 band 3, 1906

Webbansvarig