Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERÄKNANDE berä4knande, i Sveal. äfv. 0302 (ber`äknande Almqvist), p. pr. (af BERÄKNA 2) ss. adj.
Etymologi
[jfr d. beregnende, t. berechnend]
som beräknar l. som vittnar om förmåga att beräkna (möjliga eventualiteter); i sht i klandrande bem.: som egoistiskt beräknar hvad som kan vara fördelaktigt för honom själf, som har blott egen fördel i sikte. Dalin Fr.-sv. lex. (1842, under calculateur). En lågt beräknande egennytta. Hwasser V. skr. 2: 297 (c. 1850). Jag skall aldrig bli en kall, beräknande, feg och krypande usling. Rydberg Frib. 259 (1857, 1866). Tschuktscherna äro .. sluga och beräknande handelsmän, vana att tillvarataga sin egen fördel. Nordenskiöld Vega 1: 424 (1880). Karl (V) var lika slug och beräknande som Frans (I) sorglös och obetänksam. Pallin Nya t. 16 (1882, 1887). En hjärtlös, beräknande qvinna. Wirsén i VL 1899, nr 114, s. 2. (Sverres) ovanligt klara och kallt beräknande förstånd. Cederschiöld Sverre 37 (1901).

 

Spalt B 1366 band 3, 1904

Webbansvarig