Publicerad 1893   Lämna synpunkter
AFARTAD a3v~a2rtad, p. pf. ss. adj.
Etymologi
[jfr t. abgeartet, p. pf. af abarten: jfr äfv. d. afarte]
(enst.) afvikande från det normala; som utgör en afart. En cirkel, som prydes med en afartad rundbågsgesims. Brunius i VittAH 21: 207 (1853).

 

Spalt A 105 band 1, 1893

Webbansvarig