Publicerad 1903   Lämna synpunkter
AUKTOR a͡u4ktor, äfv. a͡ω4-, stundom (utan diftongisering) a4ɯk- l. a4uk- l. a4ɯk- l. a4uk-, sällan 32 l. 302 (áuktår Almqvist, àucktårr Dalin); l. (numera knappast br.) AUTOR a͡u4tor osv. (a´utor Weste), m.||ig.; best. -n, numera sällan -en (Triewald Skaldek. 82 (1712; i vers), Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754)) a͡uktω4ren, a1ɯk- osv.; (numera bl. med arkaistisk anstrykning) i best. anv. äfv. utan slutart. (Rothovius 2 Pred. C 4 a (1623), N. Av. Underrätt. 17 Juli 1656, s. 3, Leopold 2: 158 (1794, 1815), Neuman Flora 714 (1901)); pl. -er a͡uktω4rer, a1ɯk- osv. (fyrstafvigt i vers: Leopold 2: 424 (1789, 1815)). Anm. I ä. tid förekommer ordet äfv. med lat. böjning. Af Authore. J. Andersin hos Lucidor Hel. 5 (1689).
Ordformer
(aut(h)or Rothovius 2 Pred. C 4 a (1623), Columbus Ordesk. 4 (1678), Lind (1749, under bewährt), Thorild Bref 104 (1784), Lidner 2: 74 (c. 1790; i ssg) m. fl.; jfr: Author, se Auktor, hvaraf det är ett orätt skrifsätt. Almqvist (1842). auktor (auc-) Rothovius 4 Pred. A 8 b (1645), Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754), Leopold 1: 335 (1808, 1814), Palmblad Fornk. 1: 218 (1843) osv.)
Etymologi
[liksom t. autor (auktor), af lat. auctor (autor), målsman, tillskyndare, anstiftare, upphofsman, författare, sannol. till augere (se ÖKA); jfr eng. author, fr. auteur. Den i ä. tid förekommande stafningen med th beror förmodl. ytterst på felaktig härledning af det lat. ordet ur gr. αὐϑέντης (jfr AUTENTISK), själfhärskare, upphofsman (jfr A. Calepini Lexicon adavctum et recognitum denuo (1523, under auctor), Mekerchus De pronunciatione linguæ græcæ 131 (1565) m. fl.)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera föga br. utom i b) upphofsman; upphof. Stiernman Com. 1: 944 (1626). Gudh sielff är thenna propheties author och begynnelse. Baazius Upp. 2 b (1629). Auctor, vphofsman. Swedberg Schibb. 252 (1716). Auktor .. I allmänhet: Upphofsman, uppfinnare. Så säger man ”auktor till ett rykte, en plan, en anläggning (merendels i ond mening), till en uppfinning, en tanke, en allmän mening”. Almqvist (1842). A. F. G. .. är auktor till 30 (fotografiska) bilder. Sv. turistfören. årsskr. 1900, s. 354. — särsk.
a) sagesman, hemulsman (jfr 2). Ein bewährter Autor, en godkjänd eller trovärdig autor. Lind (1749, under bewährt). Han .. nyttjade många infall och ordspråk, hvarvid han beständigt citerade Auctorn, såsom: Numro ett, sa’ den onde kasta’ länsman öfver gärdsgåln, eller non semper oleum, sa’ samma författare. o. s. v. Cederborgh OT 1: 45 (1810).
b) naturv. om den som varit den förste att urskilja o. (på ett tillfredsställande sätt) beskrifva o. gifva namn åt en varietet, en art, ett släkte l. en högre systematisk enhet; stundom äfv. om den som bl. gifvit nytt namn åt en art osv. För att gifva stadga åt nomenklaturen brukar man från den linnéska tiden allmänt att, i vetenskapliga arbeten, i synnerhet på det systematiska området, efter naturföremålets namn sätta i förkortning den förste beskrifvarens, auktorns, namn. G. Andersson i NF 19: 453 (1895). O. Nordstedt i Bot. notiser 1900, s. 75.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera utom i d bl. med ngt arkaistisk anstrykning) författare; skriftställare. N. Av. Underrätt. 17 Juli 1656, s. 3. Auctorens stil är god. Triewald Skaldek. 82 (1712). Nu börja likväl åtskillige försäkra, att de känna auktorn. Rosenstein 3: 388 (1788; om författaren till ett bref). Som Auctor skref han kors och tvärs. Kellgren 2: 166 (1790). Diktadt namn, hvarmed ingen verkelig person utmärkes, vare ej förbudet, at på titulbladet utsätta, då Auctors rätta namnsedel lämnad är. Tryckfr.-förordn. 1812, 1: 9. Ännu lefvande auktorer. Bolin Eur. 2: VII (1871). — särsk.
a) med prep. till (jfr 1). Autor til Booken. Rothovius 2 Pred. C 4 a (1623). Leopold 1: 335 (1808, 1814). Almqvist (1842; se under b). jfr: Author til öfversättningen. Benzelstjerna Censorsjournal 144 (1741).
b) (numera knappast br.) om kompositör; jfr (MUSIK-)FÖRFATTARE äfvensom d slutet. Triewald Förel. 1: 169 (1728, 1735). Et litet partie tryckta Musicalier af de bästa Auctorer. PT 1758, nr 39, s. 5. Auktor till en symfoni, en qvartett, en opera. Almqvist (1842); jfr a.
c) (†) i emfatisk anv. Sverige har många poeter: .. Men ganska få Snillen. Och knappt en enda Auctor! Det vill säga, en Man som med sin Själs känsla och upplysning förädlat och upplyft Nationen. Thorild 2: 89 (1784). En Autor endast kan (i motsats till en rafsarel. en skribent) göra en Bok: det är, kan, på ett eget och lefvande sätt, föreställa en antingen ny, eller gammal och förgäten, dock alltid ädel och vigtig, Sanning. Dens. 3: 219 (1792).
d) med afs. på ngns litterära produktion närmande sig bet.: (en författares) skrifter l. arbeten, bok (af ngn) osv.; numera vanl. bl. om de klassiska (latinska o. grekiska) författarnas arbeten. The genlijkningar (dvs. jämförelser) som jagh hafuer funnit hooss åtskillige Authorer. Stiernhielm Arch. E 1 a (1644). Erasmus Roterodamus .. wijste dem (dvs. de studerande) wägen til de fägre (dvs. fagrare) studier, som äre Eloqventia, Historia, ok wackre Authorer. Columbus Ordesk. 4 (1678). (K. XII:s) kiäraste auctor .. var Q. Curtius. Höpken 1: 14 (c. 1760). Tvenne bokhyllor nedtyngdes af lexika, Grekiska och Latinska auktorer, m. m. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 126 (1831). Vi (hafva) icke skäl att .. antaga .., att i Sverige .. någon klassisk auktor lästs i skolorna före reformationen och tiden omkr. 1530. Hollander Sv. underv. hist. 1: 139 (1884). jfr NORMAL-, ORIGINAL-AUKTOR. — (numera knappast br.) i fråga om musikalster (jfr b). Vi fingo höra Boccherinis qvintetter. Af alla auktorer den, som ligger mig närmast och mest rör mig. Geijer I. 8: 391 (1807).
Ssgr (i allm. till 2): AUKTORS- l. (numera knappast br.) AUTORS-ANDEL30~, stundom 300~20 l. ~02. (i sht förr) teat. viss andel af (brutto)recetten hvilken (enl. en bestämd tariff) tillkom(mer) en dramatisk förf. vid uppförandet af ngt hans arbete. Författare eller Öfversättare, som auctorsandel åtnjuta vill, .. ege ej rätt att, före piecens uppförande på scenen, densamma till trycket befordra. Regl. f. K. theat. 6 Sept. 1834, s. 16.
(1 b) -BETECKNING~020. naturv. G. Andersson i NF 19: 453 (1895).
-DÅRSKAP~20 l. ~02. Den löjliga, men ej därföre ovanliga auctorsdårskapen att recitera sina vers, och det som är ännu värre — sin tilltänkta vers. Kellgren (1788) i 2 Saml. 7: 126. —
-EGENKÄRLEK~1020 l. ~2010. Wallmark Resa 69 (1819, 1832).
-FRÖJD~2. Min Bok är färdig! Ack, hvad jag är glad! / Hvad fägring till format och yta! / (Må Allmänheten ej min auctorsfröjd förtryta!). Lenngren 255 (1805?).
-SYSSLA(N)~20. Auctorssyslan .. kan (på grund af den läsande publikens fåtalighet icke) vara en Etat (dvs. ett yrke) här i Landet. Kellgren 3: 282 (c. 1780).

 

Spalt A 2676 band 2, 1903

Webbansvarig