| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANHÄNGE an3~häŋ2e, n.; best. -et; pl. -en.
(numera knappast br. utom i ssgr) i orgelbyggeri, om förbindelseled mellan en abstrakt o. närmast liggande del; jfr ANHÄNGS-TRÅD. Ventilerne (på en orgel) .. ledas med et anhänge af messingstråd genom hol, hvar för sig under väderlådorna til skrufvar, som fästas vid abstracterna. H. P. Johnsen hos Hülphers Mus. 308 (1773).
-KROK~2. Abstraktens nedre ände är antingen genom en ”anhängskrok” eller ”anhängstråd” och mutter förbunden med en rörlig vippa. Lagergren Orgelskola I. 6: 1 (1894). —
-TRÅD~2. med skrufgängor o. skrufmutter försedd metalltråd, som förenar en abstrakt med närmast liggande del. Lagergren Orgelskola I. 6: 1 (1894).
Spalt A 1462 band 1, 1898