Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMBASSAT, m.; pl. -er.
Ordformer
(ambasat G. I:s reg. 15: 192 (1543); ambasater (pl.) Därs. 8: 73 (1532); ambasate Därs. 13: 170 (1540). ambassade Swedberg Schibb. 249 (1716); se anm. till AMBASSAD. ambasiat G. I:s reg. 8: 83 (1532). amesaather (pl.) Därs. 2: 175 (1525). amisater (pl.) Därs. 8: 83 (1532))
Etymologi
[jfr mnt. ambasiate, ambesait; se för öfr. AMBASSAD]
(†) = AMBASSADÖR. Thet rycthe .. ath wij schwlle haffua grepit danmarkis riichis raadtz amesaather. G. I:s reg. 2: 175 (1525). Wår .. myndige ambasate, och sendebudt. Därs. 13: 170 (1540). Her är kommen jn j Landet en Kongens i Franckerikis Ambasat .. och är han icke mere än sielff fierde. Därs. 15: 192 (1543). jfr: Nu (dvs. 1530) började äfven de Nordiska Sändebud, at kallas Ambasiater eller Ambassadeurer. Dalin Hist. III. 1: 224 (1760).

 

Spalt A 1183 band 1, 1898

Webbansvarig