| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
ULTIMATUM ul1tima3tum2, n.; best. -et (LoW (1911) osv.), i best. anv. äv. utan slutart. (Auerbach (1915) osv.); pl. = (SAOL (1950) osv.) l. -mata (äv. att hänföra till sg. ultimat, Bergman JoH 248 (1926) osv.); förr äv. ULTIMAT, n.; best. -at (Höglund Branting 2: 19 (1929), SvD(B) 1945, nr 213, s. 6) l. -et (2RARP 4: 125 (1726), Hildebrand Statsförf. 561 (1896)); pl. -a (se ovan) l. -er (2RARP 18: 118 (1751), Tegnér Brev 9: 14 (1839)).
1) (†) om ngt avslutande l. avgörande l. slutgiltigt; särsk. om (skrift(ligt utlåtande) som meddelar) slutgiltigt ställningstagande l. beslut, särsk. om ngns sista ord (i viss fråga); äv. om tidpunkt (för betalning o. d.) som ej får överskridas. Hwilken Räckningz clarerande H. BefalningzMannen föresätter mig till et ultimat d. 29 hujus. VDAkt. 1704, nr 388. Jag har nu gifwit mig ro i Sommar at sätta ett och annat på papperet, som jag tror lärer bli mitt ultimatum, effter som alla sådana Speculationer och konster i Swerje äro brödlösa. Swedenborg RebNat. 1: 291 (1719). Hans Excellence Landtmarskalken frågade .. om icke det, som denne Commissionen sluter, bör giälla som et ultimat ock intet gå vidare. 2RARP I. 2: 101 (1720). Thetta och hwad weder delo sidan theremot anfördt, hwilar nu på Kongl. Hof Rättens Ultimat. VDAkt. 1766, nr 405. I hvad ultimatum växel-Committéen en gång skall stadna, vet man icke. Calonius Bref 371 (1798). (Mitt svar hade) blifvit ett nej, om ett ultimatum mig affordrats. De Geer Minn. 1: 162 (1892). Bergman JoH 248 (1926). — särsk. (i formen ultimat) om av Sekreta deputationen (se SEKRET, adj. 4 b) efter granskning av riksrådets protokoll utarbetat slutbetänkande. 2RARP 18: 118 (1751). 2SvUppslB (1954).
2) om uttalat slutgiltigt förslag vilket ena parten i en konflikt tillställer motparten o. vilket omfattar oeftergivliga krav l. villkor vilka måste uppfyllas l. antas (för att undvika för motparten obehagliga l. olyckliga l. besvärande följder); särsk. om sådant förslag förbundet med kort tidsfrist. Ställa (ngn inför) ultimatum. Ge ngn (ett) ultimatum. 2RA 1: 358 (1723). Järnvägen fick ett ultimatum (av rallarna), att om de icke fingo mat i Långsele, skulle de riva ned hotellet. Rallarminnen 198 (1949). Hans ställde ultimatum till sin far: om denna byggnad kom till stånd skulle han för alltid lämna ön. Ruin Spänningar 27 (1987). — särsk. i fråga om konflikt mellan stater: (skriftlig) not (se NOT, sbst.2 5) innehållande oåterkalleliga krav l. villkor (o. innebärande att uteblivet l. avvisande svar kan leda l. leder till väpnad konflikt). HSH 15: 246 (1743). En mängd underrättelser från Constantinopel fortfar att framställa Portens bifall till Ryska ultimatet såsom gifvet. SC 2: 346 (1822). En kvinnlig diplomat (var) på väg att överbringa ett ultimatum. Hellström Storm 264 (1935). Som jag förstod det utfärdade serberna ett ultimatum, sade FN-talesmannen .. Muslimerna fortsatte dock beskjutningen och fabriken träffades. Arbetet 23/8 1995, s. 10.
Spalt U 54 band 36, 2010