Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURBAN turba4n, r. l. m. (Forsius Esdra 16 (1613: Silkes Turbant) osv.) ((†) n. Linc. N 3 b (1640)); best. -en; pl. -er (Dryselius Måne 235 (1694) osv.) ((†) -ar KKD 5: 346 (1711)).
Ordformer
(tourband 1758. tulbaner, pl. 1753. tulbant 16981711. turban 1719 osv. turband 17251788. turbant 1613 (: Silkes Turbant)1814)
Etymologi
[jfr d. turban, ä. t. turbant, tulban(t) (t. turban), eng., fr. turban; av turk. tülbent, av pers. dulband; av ovisst ursprung; det är ovisst i vilket spr. formen tul- blev tur-. — Jfr TULPAN]
om huvudbonad (i sht för man) bestående av ett (vanl. 5–6 meter) långt tygstycke (som på visst sätt lindas omkring en halvklotformig mössa); särsk. (o. i sht) om sådan huvudbonad använd av anhängare av sikhism l. islam; äv. oeg., om (dam)hatt som liknar l. är utformad ss. dylik huvudbonad. Petreius Beskr. 1: 111 (1614). I stället för Peruqve och Hatt .. bruka .. (turkarna) en Turband, som räcker mannens hela lifstid ut. Nordencrantz Arc. 340 (1730). Man nyttjar ånyo ringagtigt randade tyllremsor till turbaner. KonstNyhMag. 1: 4 (1818). (Porträttet av) fru Arvidsson demonstrerar det för empiretiden .. karaktäristiska modet med en vit turban. KarlJohStil. 34 (1924). Den gröna turbanen fick blott bäras av Muhammeds omedelbara efterkommande. Kulturen 1950, s. 60. (Sikherna blev) efter attacken mot World Trade Center föremål för omfattande trakasserier och mordhot av människor som inte kunde skilja på de sikhiska och de muslimska turbanerna. GbgP 21 ⁄ 3 2003, s. 9. — jfr SAMMETS-, SCHEJK-, SIDEN-TURBAN.
Ssgr: TURBAN-KLÄDD, p. adj. jfr -prydd. En lotsbåt med trenne turbanklädda egyptier. AB 2 ⁄ 1 1890, s. 2.
-KNOP. (numera mindre br.) dubbel sjåarknop (som erinrar om en turban). 2NF 14: 401 (1911). Lägges (sjåar)knopen med 4 kardeler, kallas den turbanknop eller dubbel sjåarknop. Svensson HbSjömansarb. 44 (1941).
-LIK. jfr -liknande. Qvinfolkens drägt är röd och svart, med röda dok eller turbanlika mössor. Frey 1844, s. 14.
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en turban; jfr -lik. Klint (1906).
-PRYDD, p. adj. prydd med turban; jfr -klädd. Framför hvita graf-moskéen turbanprydda / skaran höll: / Då, hvad harm! sultanen ref sitt hår, och på / sitt anlet föll. Atterbom 1: 103 (1824).
-SJAL. (numera bl. mera tillf.) jfr sjal 1. Jag slängde .. en ren turbanschal om min tarbush. Wallin Bref 80 (1847).

 

Spalt T 3208 band 35, 2009

Webbansvarig