Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERAMENTEN, (sbst. o.) interj.
Ordformer
(tera- c. 1695. tere- 1674)
Etymologi
[möjl. kontamination av TRAM(EN) l. (Guds) tre (män) (se GUD II 8 c), o. SAKRAMENT]
(†) ss. kraftuttryck i utrop uttryckande känsla av förbittring l. harm: djävlar, fan; jfr SAPPERMENT. Terementen iag swär, / Nu ska du fara en fanners fääl. Beronius Reb. F 4 a (1674). Tidfördrijf C 2 b (c. 1695).

 

Spalt T 845 band 34, 2004

Webbansvarig