| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIGNUM siŋ3num2, äv. 40, n.; i best. anv. vanl. utan slutart., äv. (vard.) -umet; pl. signa (Polhem Invent. 16 (1729; i best. anv.), 2VittAH 5: 15 (1789, 1796) osv.), äv. = (SAOL (1950) osv.).
1) tecken l. (känne)märke; numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i a o. b; jfr SIGNATUR 2. Swedenborg RebNat. 1: 267 (1717). De wanliga signa kunde blifwa stukne (på en föreslagen himmelsglob). Polhem Invent. 16 (1729). På alla Chartor. skal .. med tydeligt signum (hwartil en pihl plägar brukas) anteknas hwartut Åarna löpa. LandtmFörordn. 32 (1765). BonnierLex. (1966; äv. om fälttecken). — särsk.
a) av (kombination av) en l. flera bokstäver l. siffror l. av ett l. flera ord (i förkortning) o. d. bestående beteckning ingående i system för klassificering (katalogisering) av böcker i bibliotek, museiföremål o. d.; äv. allmännare, om liknande beteckning för en (i ett vetenskapligt arbete omnämnd) handskrift l. källa o. d. (varigm denna skiljes från andra handskrifter osv.); ofta förkortat sign.; jfr SIGNATUR 2 c. FSS I. 2: LI (1844: sign. A 58). De volymer, som under signum R: 681—719 finnas inrangerade i bibliotekets allmänna handskriftsamling. AntT XVI. 4: 86 (1897). Skåpen (för förvaring av kartor på lantmäterikontoret) .. voro åsatta signa och hyllorna i dem numrerade med romerska siffror. SvLantmät. 2: 466 (1928). Akten (dvs. ett av koncepten till Kieltraktaten) sådan den nu föreligger är till större delen skriven av Stierneld och citeras därför hädanefter under signum Stj. HT 1931, s. 158. jfr BOK-, BOKSTAVS-, RYGG-SIGNUM.
b) underskrift l. signatur (se d. o. 2 g, h). Nisbeth (1869). Det är med manuskript ibland som med tavlor, det finnes en bestämd skillnad mellan en signerad duk och en målning utan signum, utan känd historia. Stenbock HskrKB 16 (1913). Kopians likhet med originalet .. synes lämpligen böra vitsordas genom att den förses med undertecknarens signum (egenhändigt skrivna initialer). Hemberg o. Sillén Bokföringsl. 55 (1930).
c) (†) om zodiakens tecken. (Det) vil synas (som om) .. de gamle Perser erhållit .. af sine grannar Indianerne, .. zodiakens indelning i 12 partier eller signa. 2VittAH 5: 15 (1789, 1796).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt som är karakteristiskt för ngn l. ngt; kännetecknande l. typiskt drag; jfr SIGNATUR 2 k. (Dikten) ”Vikingen” är .. symbol för hela tiden, för den väldiga revolutionärtromantiska epoken, hvars signum just var den djärfva hänsynslösheten, individens känsla af sitt eget oändliga värde. Blanck GeijerGötDiktn. 398 (1918). Engelsmännens konstnärliga signum bredvid fransmännen är en soliditet och hantverklig skicklighet, som (osv.). OoB 1928, s. 319. Jag tror .. att dunkel fruktan ända från den första livsgryningen är nedlagd hos människan och att detta är hennes egentliga signum. Siwertz Ung 48 (1949).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kortvarig ringning med kyrkklocka, avsedd ss. signal till samling (i sorgehuset o. d.) före begravning, samlingsringning. KyrkostämmopEnköpWårfruk. 18/12 1898, § 1. Jordfästningen äger rum i Enköpings kyrka. .. För dem, som önska följa till graven, sker samlingen på stadshotellet .. kl. 1, då signum ringes. EnköpP 1914, nr 145, s. 2 (i annons). Åmark Kyrkklock. 116 (1928).
Spalt S 2293 band 25, 1967