Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SATURNUS- satɯ3rnus~ l. -ur3~, äv. (numera nästan bl. i ssgn SATURN-RÖTT) SATURN- satɯ3rn- l. -ur3n~, förr äv. SATURNS-.
Ordformer
(saturn- 1827 (: Saturnringens, gen. sg. best.)—1958 (: saturnrött). saturns- 1849 (: Saturns-ringen, sg. best.). saturnus- 1876 (: Saturnustemplets, gen. sg. best.) osv.)
Etymologi
[ssgsform av SATURNUS (t. Saturn, Saturnus, eng. Saturn, fr. Saturne; av lat. Saturnus), namn på en romersk fruktbarhetsgud, vilken enl. sägnen äv. var en av de första konungarna i Latium o. under vilkens regeringstid frid, endräkt o. goda seder rådde, äv. ss. namn på en planet samt (i ä. tid) ss. beteckning för metallen bly, vilken enl. forntida alkemi o. astrologi var planeten Saturnus’ metall; jfr Lindgren Läkem. 42 f. (1918). — Jfr SATURNALISK, SATURNINSK, SATURNISK, SATURNISM, SATURNIT]
i ssgr.
1) för att beteckna att ngt tillhör l. har samband med guden Saturnus.
2) för att beteckna att ngt tillhör l. har samband med l. utgöres av planeten Saturnus.
3) för att beteckna att ngt utgöres av l. innehåller bly.
Ssgr: A (numera nästan bl. i ssgn saturn-rött): SATURN-BERG, -DRABANT, -FINGER, -LINJE, -MÅNE, -POSITION, -RING, se C. —
(3) -RÖTT, n. [jfr t. saturnrot, ä. eng. saturn red] (numera mindre br.) mönja. Kjellin (1927). LexKonst 986 (1958). —
-SATELLIT, se C.
B (†): SATURNS-RING, se C.
C: (2) SATURNUS-BERG. (saturn- 1907. saturnus- 1902 osv.) [jfr t. saturnberg; efter nylat. mons saturni] i kiromantien: om upphöjning på handens insida omedelbart nedanför långfingret (vilken anses stå i samband med planeten Saturnus). Gessmann HandMyst. 87 (1902). —
(2) -DRABANT. (saturn- 1919—20) [jfr t. saturntrabant] astr. jfr drabant 3 o. -måne. TMatFysKemi 1919—20, s. 164. —
(2) -FINGER. (saturn- 1907. saturnus- 1902 osv.) [jfr nylat. digitus saturni] i kiromantien: långfinger; jfr -berg. Gessmann HandMyst. 95 (1902). —
(2) -LINJE. (saturn- 1907. saturnus- 1902 osv.) [jfr t. saturnlinie; efter nylat. linea saturnina] i kiromantien: linje l. fåra i handens insida, som börjar omedelbart nedanför långfingret; jfr -berg o. -finger. Gessmann HandMyst. 95 (1902). —
(2) -MÅNE. (saturn- 1861. saturnus- 1890 osv.) [jfr t. saturnmond] astr. måne som kretsar kring planeten Saturnus. Lindhagen Astr. 516 (1861). —
(2) -POSITION. (saturn- 1925) (i fackspr.) om position l. ställning som planeten Saturnus intager (vid viss tidpunkt). Gerich Astr. 183 (1925). —
(2) -RING, r. l. m. (saturn- 1827—1861. saturns- 1849. saturnus- 1888 osv.) [jfr t. saturnring] astr. ring(system) som utgöres av ett mycket stort antal ytterst små, fasta partiklar vilka kretsa runt planeten Saturnus i dess ekvatorsplan. Cronstrand ÅrsbVetA 1827, s. 18. —
(2) -SATELLIT. (saturn- 1837—41. saturnus- 1910 osv.) [jfr t. saturnsatellit] astr. jfr -måne. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 48. —
(2) -STJÄRNA. (i vitter stil, mera tillf.) om planeten Saturnus uppfattad ss. l. liknad vid en stjärna. Heidenstam Folkung. 2: 55 (1907). —
(1) -TEMPEL. [jfr t. saturntempel] tempel helgat åt guden Saturnus. Rydberg RomD 7 (1876). —
(2) -ÅR. [jfr t. saturnjahr] astr. om den tid som det tar för planeten Saturnus att fullborda ett varv runt solen. NF 14: 561 (1890). BokNat. Mater. 419 (1953).

 

Spalt S 1243 band 24, 1965

Webbansvarig