Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REUMATISM rä͡ɯ1matis4m l. räv1-, äv. röm1– l. 1– l. röj1-, förr äv. RYMATISM, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. om olika slag l. fall av reumatism, i sht i ssgn LEDGÅNGS-REUMATISM) -er (VetAH 1755, s. 286, Kahlmeter Reum. 20 (1943: ledgångsreumatismerna)).
Ordformer
(reuma- (rh-) 1755 osv. rhuma- 1786. ryma- (rh-) 1803c. 1875. röjma- 18541889. -tism 1755 osv. -tismus 1862)
Etymologi
[jfr t. rheumatismus, eng. rheumatism, fr. rhumatisme, senlat. rheumatismus; ytterst av gr. ῥευματισμός, flöde l. flytning i kroppen, till ῥεῦμα (se REUMA)]
benämning på olika mer l. mindre svårartade (akuta l. kroniska) sjukdomstillstånd (ofta framkallade av fuktighet l. kyla l. uppträdande ss. följdsjukdomar till förkylningar, halsfluss o. d.) som visa sig ss. smärtor l. värk i muskler, senor, leder, nerver o. dyl. o. ofta åtföljas av mer l. mindre stark deformering av leder o. d.; reumatisk(a) sjukdom(ar); ofta om värk l. smärtor av reumatisk karaktär (jfr FLYG-VÄRK); förr äv. om enstaka anfall av sådan smärta (särsk. i pl.: reumatiska smärtor l. besvär o. d.); i fackspr. numera bl. om akut o. kronisk ledgångsreumatism o. om deformerande ledförändringar (s. k. nötningsreumatism) samt om vissa reumatiska muskel- o. nervinflammationer; i icke fackmässigt språk ofta om (smärtor på grund av) andra sjukdomar, t. ex. gikt, väderlekssmärtor. VetAH 1755, s. 286. Må för all ting väl, och ge hemorrhoider, reumatismer och sådant djefvulstyg på båten. Berzelius Brev 8: 16 (1805). En Rheumatism flög plötsligt genom Armen — / Prompt: Kamfert, och Flanell och Liniment. JournLTh. 1810, s. 195. Reumatismen kniper i benet, så att jag nästan vill skrika. Lundgren Res. 301 (1875). Jag tror att vädret är oskyldigt till reumatismen. Den får man gratis av sina förfäder. Zetterström Dag 45 (1946). — jfr DRÖPPEL-, LEDGÅNGS-, MUSKEL-, MUSKULÄR-REUMATISM.
Anm. I folkligt språk användas stundom äv. sådana former som reumatist, röjmatist o. rematist samt de folketymologiska ombildningarna ryggmatism o. ryggmatist. Kasper 1873, nr 28, s. 2 (: ryggmatism). Engström 2Bok 45 (1909: reumatist). Dens. Hemsp. 50 (1921: röjmatisten). Dens. Adel 146 (1923: ryggmatisten). Fridegård Kvarnb. 12 (1944: rematist).
Ssgr: REUMATISM-ANFALL~02, äv. ~20. jfr anfall 3 a. SAOL (1900).
-KEDJA, r. l. f. (i sht förr) giktkedja. Lidforss Vetensk. 78 (1900); jfr Dens. Kås. 3: 7 (1913).
-KÄNNING, r. l. f. i sht i pl. jfr känning, sbst.2 4 a. SAOL (1900).

 

Spalt R 1594 band 22, 1958

Webbansvarig