Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKYL reky4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(recul 1788 (: reculens, sg. best. gen.), 17981871. recule 18021866. rekul 1908 (: rekulen, sg. best.). rekyl 1850 osv.)
Etymologi
[jfr d. rekyl(e), nor. rekyl, (ä.) t. recul samt eng. recoil; av fr. recul, till reculer (se REKYLERA)]
1) skjutk. den bakåtriktade, hastiga rörelse hos ett eldvapen (l. en del därav), som uppkommer vid avlossandet av ett skott ss. en följd av krutgasens tryck mot stötbottnen, återstudsning, tillbakastudsning; äv. dels (mera tillf.) om (längden av) den sträcka som vapnet (l. en del därav) flyttar sig tillbaka, dels om den stöt som en skytt vilken vid skjutning stöder ett gevär mot kroppen (axeln) erfar ss. en följd av gevärets rekyl. Vurstarne läggas bakom Canon til at hindra reculens häftighet. ReglArméenFl. 1788, s. 101. En kort rekyl. Källström Jagt 98 (1850). Den starka rekylen kastade honom baklänges ned från grenen. Adelborg BlåHav 97 (1934). TT 1944, s. 38. — jfr PIP-REKYL.
2) (numera bl. i vetenskapligt fackspr.) allmännare: (ett föremåls) förflyttning l. rörelse bakåt (särsk. efter sammanstötning med ett annat föremål l. ett hinder); i sht med tanke på en häftig, studsande rörelse: återstudsning, tillbakastudsning; i vetenskapligt fackspr. äv. om den rörelse vari den större delen l. restdelen av en atomkärna försättes, då en l. flera partiklar utlsungas från atomkärnan vid dess söndersprängning, l. (mera tillf.) om annan rörelse (utan tanke på riktningen) som förorsakas av ngts (särsk. en partikels) sammanstötning med ngt annat (en annan partikel). Skillnaden mellan propellerns stigning och den vägsträcka, som den i verkligheten tillryggalägger framåt pr varv, kallas propellerns rekyl pr varv. VerdS 168: 18 (1910). (Den elektromagnetiska) strålningen (kan inte) gå åt bara ett enda håll — i så fall finns ju ingenting som kan ta upp rekylen från den utsända energien. DN(A) 1955, nr 82, s. 4.
Ssgr (i allm. till 1, skjutk.): REKYL-BANA, r. l. f. bana på vilken vid skottlossning en rekylerande artilleripjäs med viss rekylhäminrättning l. den rekylerande delen av pjäsen glider under rekylen. De Ron o. Virgin I. 1—3: 24 (1886).
-BAND. band med rullar, vari eldröret till pjäs med viss rekylhäminrättning vid rekylen glider. UFlott. 3: 139 (1906).
-BJÄLKE. [jfr d. rekylbjælke] (†) bjälke som bildar det underlag på vilket en rekylerande kanon glider vid rekylen. KrigVAT 1835, s. 363. De Ron o. Virgin 3: 24 (1890).
-BROMS, r. l. m. [jfr d. rekylbremse] jfr -häminrättning. Hydraulisk rekylbroms. BtRiksdP 1890, I. 1: BerRikStyr. s. 9. —
-CYLINDER. till artilleripjäs hörande rekylhäminrättning, bestående av en cylinder fylld med gas l. vätska (l. bådadera) samt försedd med framföringsfjädrar. Wrangel SvFlBok 146 (1898).
-ENERGI. särsk. till 1: energi (kraft) varmed rekylerande del av ett eldvapen drives bakåt vid skottlossningen. 2NF 22: 1315 (1915).
-FJÄDER. [jfr d. rekylfjer]
1) skjutk. till 1: till ett eldvapen hörande spiralfjäder med uppgift att vid skottlossning (bromsa rekylen o.) återföra det rekylerande systemet till dess ursprungsläge (skjutläge). TT 1897, Allm. s. 249. SoldatinstrInf. 1944, s. 49.
2) tekn. till 2: returfjäder. Nerén (1930).
Ssg (till -fjäder 1): rekylfjäders-stång. skjutk. stång som befinner sig inne i den spiralformiga rekylfjädern o. har till uppgift att styra denna. SoldatinstrInf. 1944, s. 49.
-FRI. [jfr d. rekylfri] om eldvapen: som kännetecknas därav att vid skottlossning en del av krutgasen strömmar ut bakåt ur vapnet genom särskilda öppningar o. att skottlossningen därigm kan ske utan (nämnvärd) rekyl. Ahlgren Atomkrig 24 (1946).
Avledn.: rekylfrihet, r. l. f. 2SvUppslB 23: 1097 (1952).
-FÖRSTÄRKARE, r. l. m. [jfr nor. rekylforsterker] mekanisk anordning vid vissa automatiska eldvapen (t. ex. kulsprutor) till förstärkande av rekylen o. ökande av eldhastigheten. 2SvUppslB (1952).
-GEVÄR. [jfr d. rekylgevær] (numera bl. tillf.) automatiskt gevär så konstruerat att rekylkraften utnyttjas för vapnets omladdning, automatgevär. GHT 1896, nr 93, s. 2.
-HASTIGHET~002, äv. ~200. särsk. till 1: hastighet varmed rekylerande (del av) eldvapen rör sig under rekylen, särsk. i det ögonblick då projektilen lämnar vapnets mynning. Palmstierna Artill. 58 (1872).
-HYLSA. en mellan två rekylfjädrar inspänd hylsa, vilken jämte fjädrarna bildar rekylhäminrättningen till granatkastare av visst slag. SoldatinstrInf. 1944, s. 65.
-HÄMINRÄTTNING~0020. inrättning för bromsning l. hämning av rekylen vid skottlossning. 2NF (1915).
-HÄMMANDE, p. adj. som bromsar l. hämmar rekylen. Holmberg Artill. 2: 129 (1882)
-HÄMNING. bromsning l. hämning av rekylen vid skottlossning. Billmanson Vap. 75 (1882).
-KANON ~kanω4n. [jfr d. rekylkanon] (numera bl. tillf.) automatisk kanon så konstruerad att rekylkraften utnyttjas för kanonens omladdning, automatkanon. IllMilRevy 1905, s. 189.
-KIL, r. l. m. (förr) om kilar på vilka en rekylerande kanons hjul under rekylen rullade upp o. som därigm minskade rekyllängden. Ramsten 58 (1866).
-KLO, r. l. f. om ”klor” till eldröret i en artilleripjäs, varmed vaggans rekylbanor omfattas. 2UB 6: 410 (1904).
-KRAFT.
1) [jfr d. rekylkraft] skjutk. till 1; = -energi. Holmberg Artill. 3: 97 (1883).
2) (i vetenskapligt fackspr.) till 2: reaktionskraft. En rekyl- eller reaktionskraft .., som driver raketen .. framåt. Ahlgren Atomkrig 12 (1946).
-LÄNGD. [jfr nor. rekyllengde] om längden av den sträcka som (del av) ett eldvapen rekylerar. Holmberg Artill. 3: 99 (1883).
-MANTEL. (vanl. cylindrisk) metallmantel som omsluter eldröret på en artilleripjäs l. pipan på ett handeldvapen l. en kulspruta o. har till uppgift att styra eldrörets resp. pipans rekyl. Wrangel SvFlBok 134 (1897).
-MÄTARE, r. l. m. [jfr nor. rekylmåler] apparat för registrering av rekylens förlopp vid skottlossning, särsk. mätning av rekylens längd. 2NF (1915).
(2) -PARTIKEL. fys. om partiklar som bringas att rekylera vid sammanstötning med andra partiklar l. (i sht) vid söndersprängning av en atomkärna. —
-PISTOL. [jfr d. rekylpistol] (numera bl. tillf.) automatisk pistol så konstruerad att rekylkraften utnyttjas för pistolens omladdning, automatpistol. KrigVAH 1904, s. 153.
(1, 2) -RIKTNING. riktning i vilken ngt rekylerar. 2NF 22: 1317 (1915).
-RÖRELSE. [jfr d. rekylbevægelse] särsk. till 1. Holmberg Artill. 2: 54 (1882).
-STOPPARE, r. l. m. (†) = -häminrättning. Gynther Förf. 9: 892 (1870).
-STOPPNING. (†) = -hämning. Holmberg Artill. 3: 155 (1883).
Ssg: rekylstoppnings-inrättning. (†) rekylhäminrättning. Gynther Förf. 9: 794 (1870; efter handl. fr. 1866).
-STÖT. [jfr d. rekylstød] SvD(A) 1916, nr 276, s. 6.
-VERKAN, se -värkan.
-VISARE, r. l. m. rekylmätare bestående av en visare som av en på eldröret anbragt klack skjutes bakåt så långt rekylen går. 2NF (1915).
-VÄRKAN.
1) skjutk. till 1. EldhandvSkjutsk. 2: 5 (1877).
2) (i vetenskapligt fackspr.) till 2. SvUppslB 22: 413 (1935).

 

Spalt R 958 band 21, 1957

Webbansvarig