Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMMARE rem3are2, stundom räm3– (re`m-mare (med) sl(utet) e Weste; jfr Linder Regl. 14 (1886)), sbst.2, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. = (VinkällRSthm 1581 (: römmere) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. römer, OxBr. 11: 814 (1645: Glassrömerer)); äv. (numera knappast br.) RÖMER rø4–mer, r. l. m.; best. -n; pl. = (TullbSthm 18/6 1578) ((†) -er (se ovan); -s (TullbSthm 18/5 1569, Därs. 1/10 1583)).
Ordformer
(remare (ree-) 1654—1793. remer 1639. remmar c. 1748. remmare 1635 osv. rimare 1638. rimmare 1824. rymare 1637—1639. rämmare 1632—1659, 1706 (läsningen icke fullt säker). römare 1623—1664. römer 1569 (: Römers, pl.), 1578—1912. römere 1625—1644. römerer, pl. 1645. römmar 1632. römmare 1637—c. 1680. römmer 1578. römmere 1581. römör 1594)
Etymologi
[jfr d. rømer, ä. lt. romer, lt. o. t. römer, holl. roemer, äv. romer, rommer, rummer, eng. rummer, samt (de från germ. språk lånade) ä. fr. rumer, reumer; av omtvistad härledning; möjl. av holl. (l. lt.) urspr. o. eg. betydande: (prakt)glas varmed man dricker skål(ar) till ngns ära (jfr med avs. på bet. VÄLKOMMA), till holl. roemen l. mlt. rōmen, skryta, berömma, etymologiskt identiskt med t. rühmen (jfr BERÖMMA, v.1) o. rotbesläktat med ROSA, v.]
om dryckeskärl av (vanl. grönt l. gulgrönt l. brunt) glas (vanl. utan, i ä. tid dock stundom med lock); urspr. om (för vin avsett) sådant glas med (ofta med knoppar l. rosetter besatt) kuppa på lågt, med ring(ar) prytt, cylindriskt skaft som är öppet upptill mot kuppan o. nedtill övergår i en rund platta; i fråga om nutida förh. om (för vitt vin avsett) sådant glas med rund skål på hög (ofta trattformig) fot o. oftast med knoppar l. rosetter på skaftet o. med ringar på (skaftet o.) foten; förr äv. om liknande dryckeskärl av metall (t. ex. silver); äv. om dryckeskärlet (glaset) med dess innehåll l. enbart om innehållet. TullbSthm 16/7 1569. Een kantig rämmare af sölf. Hall KultInt. 42 (i handl. fr. 1632). Jon i Elfsjö sade honom (ha) qwaltz i tanwärk ock om morgonen druckit i sängen 1 remmare (dvs. en remmare brännvin). Norrl. 8: 35 (i handl. fr. 1692). En Remmare vin. Boding Molière Mick. 34 (1741). Slå remmarn full / af rhenska drufvans gyllne saft. Fallström VDikt. 1: 98 (1893, 1899). Ett mycket vanligt Kungsholmsalster (på 1700-talet) är den med lock försedda remmaren. Seitz ÄSvGlas 83 (1936). jfr (†): Qwickmått äre .. (bl. a.) rymare, om 4. skedar. Schroderus Comenius 763 (1639; t. texten: Becher). — jfr BARNA-, GLAS-, PAGAMENT-, RHENVINS-, SILVER-, VIN-REMMARE.
Ssgr: A: REMMAR-, äv. REMMARE-GLAS. [jfr t. römerglas] (numera bl. mera tillf.) remmare. BoupptVäxjö 1824. Strindberg SRidd. 9 (1908: Römerglas). —
-TYP. typ av remmare; äv.: typ av glas som remmare utgör. Seitz Glas. 62 (1933).
B (†): RÖMERS-VÄLKOMMA. större pokal i form av en remmare. TullbSthm 1/10 1583.

 

Spalt R 1048 band 22, 1957

Webbansvarig