Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATTA plat3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till PLATT, sbst.1, Polhem (1716) i NordNumismatÅ 1949, s. 121).
Ordformer
(plata 1716 (: platorna, pl. best.). platta 1716 (: halförss plattor, pl.) osv. platter, pl. 1716)
Etymologi
[jfr d. platte; sannol. av mlt. platte l. t. platte (fht. platta, mht. blate, plate); jfr mnl. o. holl. platte, ävensom mlat. platta, ffr. plate; till PLATT, adj., o. etymologiskt identiskt med PLATTA, sbst.1 (se PLATT, sbst.3)]
1) skiva l. stycke (av trä l. metall l. sten o. dyl. l., allmännare, av organisk vävnad o. d.) som har (betydligt) större utsträckning i längd o. bredd än i tjocklek o. som har mer l. mindre plana bredsidor, platt skiva l. stycke; särsk. om dylika skivor l. stycken (av sten, cement, lergods, porslin o. d.) använda ss. väggbeklädnad l. tak- l. golvbeläggning; äv. om plan l. flat yta o. d. (se f, g); jfr PLATT, sbst.1 Polhem Brev 116 (1716; om myntplattar). En platta af .. Tackjärn. Rinman JärnH 917 (1782). (Sköldbrosket) kan sägas vara sammansatt af tvenne plattor. Nyström Talorg. 5 (1888). Till golfbeläggning användes .. plattor af kalksten. Lindberg Svagdr. 39 (1892). SFS 1942, s. 1713. — jfr ANKARE-, ANOD-, AXEL-, BETONG-, BLY-, BORDS-, BOTTEN-, BÄR-, DJUPTRYCKS-, FÖNSTER-, GLAS-, GOLV-, GULD-, GUMMI-, HÅL-, ISOLERINGS-, JORD-, KAKELUGNS-, KOPPAR-, KORK-, LÅS-, MARMOR-, MEDULLAR-, METALL-, MOSAIK-, MUSKEL-, MYNT-, PARKETT-, RELIEF-, SKID-, STEN-, STEREOTYP-, TAK-, TEGEL-, TROTTOAR-, TRYCK-, TRÄ-, VÄGGBEKLÄDNADS-PLATTA m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] byggn. o. snick. = PLATT, sbst.1 1 b. Hildebrand KyrklK 12 (1875). Werner Korsvirk. 47 (1924). jfr HÄNG-PLATTA.
b) [jfr motsv. anv. i t.] byggn. o. konst. platt skiva som vilar på korgen i ett kapitäl, abakus, kapitälplatta; jfr PLATT, sbst.1 1 c. Upmark Lübke 17 (1872). SvUppslB (1934).
c) (i vissa trakter, förr) (platt) kaka av rågbröd som lades underst i julhögen. Behm Lockne 51 (1892; fr. Jämtl.).
d) platt metallskiva som är avsedd att ackumulera värme från spis, gasugn o. dyl. l. från ett under l. i skivan inbyggt elektriskt element o. varpå kärl kan placeras för kokning l. varmhållning; kok- l. värmeapparat med dylik skiva; i sht i ssgrna KOK-, VÄRME-PLATTA o. elliptiskt för dessa. Högstedt ElHem. 57 (1921). Betty .. värmde kaffe på den elektriska plattan. Martinson OsynlÄlsk. 9 (1943).
e) flyg. i markytan anlagd platt skiva av betong l. asfalt o. d. varpå flygplan vid en trafikflygplats står uppställt vid av- o. påstigning av passagerare l. vid av- o. pålastning av gods, stationsplattform. Martin Flyg. 63 (1939). Kvällsp. 1952, nr 157, s. 16.
f) (i sht i fackspr., numera bl. mera tillf.) om (större) platt parti av jordytan l. bärggrunden; särsk. om dylikt område som under en längre tid av jordens historia icke berörts av (större) veckningsrörelser; platå (se d. o. 4); jfr g. Nathorst JordH 290 (1890). Den fennoskandiska prekambriska plattan. Ramsay GeolGr. 2: 203 (1913). 2NF 37: 933 (1925). jfr URBÄRGS-PLATTA.
g) (i sht i fackspr.) platt l. flat yta; (ngts) flatsida; förr äv. om sabels bredsida. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 135 (1808; på sabel). Sprickor, som gå från märgen rakt ut mot plankans platta. SvSkog. 771 (1928). särsk. (i fackspr.) på briljant: överdelens (kronans) översta o. största yta, bord, tavla (tafel). 2UB 5: 244 (1902).
2) [jfr motsv. anv. i t.; specialanv. av 1] grammofonskiva. SvD(A) 1915, nr 338, s. 11. (Han har) talat in skånska historier på platta. SvD(B) 1943, nr 122, s. 8.
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) textil. = PLATT, sbst.1 3. Schultz ManufSv. 261 (1757).
Ssgr (i allm. till 1; jfr platt, sbst.1 ssgr, platt, adj. ssgr): PLATT-ARBETARE~0200. jfr -läggare, -sättare. Östergren (1935).
Ssg: plattarbetar(e)-förbund. FackFRör. 1928, 1: 388.
-ARBETE~020. jfr -läggning, -sättning; äv. konkret. BerKakelPlattarbF 1928, s. 16.
(2) -CHARMÖR ~ʃarmö2r l. 2r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [senare ssgsleden vbalsbst. till charmera] (vard.) publikgunstling som sjunger (l. sjungit) in grammofonskivor, skivcharmör. SvD(A) 1933, nr 2, s. 6.
-CYLINDER. [jfr t. plattencylinder] boktr. i rotationspress: cylinder varpå en l. flera stereotypplattor fastsättas. NordBoktrK 1910, s. 298.
-EPITEL. [jfr t. plattenepithel] anat., med. skivepitel. LbKir. 2: 207 (1922).
Ssg (anat., med.): plattepitel-cell. jfr cell 6. Ljunggren Käksvulst. 77 (1894).
-FORMIG. [jfr t. plattenförmig] som har form av en platta l. plattor; äv. i utvidgad anv.: som sker l. äger rum i form av plattor. Vid plattformig afsöndring finner man bergmassorna delade uti merendels långa och tunna stycken. JernkA 1832, Bih. s. 81. 2NF 10: 810 (1908).
-GJUTERI. jfr gjuteri 3. Siwertz Eld. 382 (1916).
-GOLV. i sht byggn. golv av l. belagt med plattor. SvD(A) 1928, nr 328, s. 18.
-KLÄDD, p. adj. klädd med plattor. Plattklädda badrum. Upsala(A) 1938, nr 241, s. 1.
-KONDENSATOR. [jfr t. plattenkondensator, eng. plate condenser] el.-tekn. kondensator (se d. o. 3) vars ledare utgöras av två parallellt anbragta metallplattor; jfr skiv-kondensator. 2SvUppslB 8: 396 (1948).
-KRUT. (i fackspr., numera bl. tillf.) röksvagt krut vars korn ha form av kvadratiska plattor, bladkrut. Hägg Flottan 34 (1904).
-KULTUR. [jfr t. plattenkultur] (i fackspr.) kultur (se d. o. 4) av bakterier o. d. på en platta; ofta konkret, om kultursubstratet med den uppkomna samlingen av bakterier osv. TT 1896, Bergsv. s. 33 (abstr.). LAHT 1912, s. 209 (konkret).
-LÄGGARE. [jfr t. plattenleger] jfr -läggning. SvD(A) 1931, nr 253, s. 8.
-LÄGGNING. (in)läggning av plattor ss. golvbeläggning l. väggbeklädnad o. d. BerKakelPlattarbF 1928, s. 11. —
-METOD(EN). (i fackspr.) platträkningsmetod(en). LAHT 1917, s. 103.
(2) -MUSIK. (mera tillf.) grammofonmusik. SvD(A) 1935, nr 57, s. 3.
-MYNT. (†) koll.: myntplattar. Polhem Brev 116 (1716). Därs. 122. —
-ORM. [jfr t. plättchenschlange] (numera föga br.) zool. havsormen Pelamydrus platurus Lin., vars från sidorna hoptryckta, platta kropp är betäckt med små glatta, sex- l. fyrkantiga fjäll (som ligga liksom plattor intill varandra), tvåfärgad havsorm; i pl. äv. om släktet Pelamydrus Stejneger. 1Brehm III. 1: 110 (1876; om P. platurus). NF 6: 484 (1882; i pl., om släktet).
-PRESS. [jfr t. plattenpresse] (i fackspr., numera bl. tillf.) press vari pressningen sker mellan två skivor; jfr skål-, vals-press. Ahlberg FarmT 80 (1899).
-PROTES. tandläk. avtagbar protes vari en l. flera konstgjorda tänder äro fastsatta vid en efter käkarna avpassad platta l. plåt, plåtprotes. Hylin Munn. 2: 279 (1933).
-RÄKNING. [jfr t. plattenzählung] (i fackspr.) räkning av bakterier, värkställd på så sätt att en bestämd volym av en uppslamning av bakterier blandas med smält näringssubstrat, som gjutes på en platta, varefter de efter en tid framväxande (vardera vanl. från en enstaka bakterie härstammande) bakteriekolonierna räknas. LAHT 1912, s. 599.
Ssg: platträknings-metod(en). (i fackspr.) LAHT 1912, s. 600.
-STIG. (mera tillf.) stig (över gräsmatta o. d.) bildad av l. belagd med (sten)plattor. SvD(B) 1946, nr 289, s. 2.
-STÄMPEL. (förr) bokb. plackstämpel. Fischer BokbH 12 (1922).
-SÄTTNING. jfr -läggning. BerKakelPlattarbF 1928, s. 16.
Ssg: plattsättnings-firma.
-TRYCK. [jfr t. plattendruck] (i sht förr) textil. tygtryck utfört maskinmässigt med plana, graverade kopparplåtar. UB 5: 522 (1874).
-VENTIL. (numera föga br.) tekn. ventil vars rörliga del har form av en platta, tallriksventil. TT 1895, M. s. 77. Lundberg Lok. 258 (1902).
-VÄGG. i sht byggn. (mellan)vägg uppförd av plattor. Bildmark Entrepr. 125 (1921).

 

Spalt P 1129 band 20, 1953

Webbansvarig