Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEDER- ne3der~, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) NED- ne3d~ l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, nästan bl. i ssgn -DEL b) NER- ne3r~.
Ordformer
(ned- 17711891. neder- (-dh-) 1541 osv. nedre- 1698c. 1895. ner- (-ee-, -hr-) 15641912. nädder- 1596)
Etymologi
[fsv. nidher-; jfr dan. o. nor. neder-, isl. niðarr, adv.; komparativbildning till NED, adv. I ett stort antal fall äro ssgrna med neder- dock antingen direkta lån från t. l. nt. l. efterbildningar av t. l. ngt. ord. I vissa fall föreligger formell anslutning till NEDRE, adj.]
ssgsförled, till bet. motsv. NEDRE, adj.
1) motsv. NEDRE, adj. 1: som utgör det nedre av två (l. flera) olika föremål l. partier av samma föremål som jämföras med varandra.
2) motsv. NEDRE, adj. 2: som utgör (l. bebor) det nedre av två (l. flera) områden l. platser o. d. som jämföras med varandra.
3) [av ä. t. nieder] låg.
4) motsv. NEDRE, adj. 3: som utgör den nedre l. undre gränsen.
5) motsv. NEDRE, adj. 4: som i ett l. annat avs. (t. ex. i rang o. d.) är den l. det lägre.
Ssgr: (1) NEDER-ARM, r. l. m. (föga br.) underarm. Tholander Ordl. (c. 1875). Kjellin Troili 2: 225 (1917).
(2) -BO, m.||ig. (i skildring av ä. förh.) = -byggare. Högberg Baggböl. 1: 58 (1911).
(2) -BYGGARE. (i skildring av ä. förh.) person som bor i en trakt längre ned mot kusten l. vid en älvs nedre lopp l. längre söderut o. d.; stundom med särskild tanke på att trakten utgör lågland. AktsamlKungsådreinst. 60 (1577). Cederlöf FinlPrästEkon. 176 (1934).
(1) -DEL. (ne- 1796. ned- 1771. neder- 1563 osv. nedre- 1698. ner- 15641912) [fsv. nidherdel (JönkTb. 68); jfr dan. o. nor. nederdel, ä. t. niederteil] nedre del. Weste (1807). Lundegård Prom. 1: 68 (1893). Nederdelen av kjolen klockas. Husmodern 1932, nr 24, s. 32. särsk.
a) om den nedre delen av människokroppen (underlivet o. benen). Schouten Siam 40 (1675). Nilsson Bokh. 7 (1937).
b) om den del av ett klädesplagg som skyler den nedre delen av kroppen; motsatt: livstycke; särsk. (förr) om dylik del av kvinnolinntyg (ofta av grövre tyg än överdelen). En nederdel aff brun siden atlask. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 68. 6 st. Särkar obrukbara nedelar, men några brukeliga öfverdelar. BoupptVäxjö 1796.
(1) -DÖRR. om den nedre av två halvdörrar. Larsson Hemmab. 77 (1916).
(4) -GRÄNS. (tillf.) SvGeogrÅb. 1927, s. 145.
(1) -HOSA. (förr) själva benpartiet av de till dräkten under 1500-talet hörande benkläderna. TullbSthm 17/8 1557.
(5) -HUS. (†) underhus (av ett parlament). Brask Pufendorf Hist. 116 (1680; om eng. underhuset).
(1) -KANT. (ned- 1891. neder- 1848 osv. nedre- c. 1895) nedre l. undre kant. Kullberg SBer. 3: 132 (1848).
(5) -KLASS.
1) nedre l. lägre klass (i skola). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 392. Östergren (1933).
2) (mera tillf.) lägre samhällsklass. SvTidskr. 1925, s. 85. SvFolket ÖversB 218 (1940).
(5) -KLASSING, m.||ig. [till -klass] (†) elev i lägre klass. Ödman VårD 1: 52 (1883, 1887).
(1) -KLÄDE l. -KLÄDER, pl. [jfr ä. d. nederklæder, pl., ä. t. niederkleid] (†) klädesplagg för nedre delen av kroppen. 2Mos. 28: 42 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1859); Bib. 1917: benkläder). Schenberg (1739).
(1) -KLÄNNING. (†) = -kläde. Linc. (1640; under bracca).
(1) -KÄFT. (neder- 17361751. ner- 1911) [fsv. nidher kepter] (†) underkäke. Rosenstein Comp. 51 (1736). Högberg Baggböl. 2: 175 (1911).
(1) -KÄKE l. -KÄK. (†) underkäke. Sönnerberg Loder 44 (1799). Tholander Ordl. (c. 1875).
(2) -LAND. [jfr d. nederland; av holl. nederland, t. niederland] (numera knappast br.) (låglänt) område som ligger längre ned mot kusten l. längre söderut; förr äv.: lågland. 2Sam. 24: 6 (Bib. 1541). (Vid staden Jamnia i Palestina) började bergen draga sig inåt landet och ge rum för Sephela, nederlandet, Philistæiska slätten. Palmblad LbGeogr. 319 (1835). Christianstadsslätten, eller det första Danmark, var .. Göta rikes Nederland, på samma sätt som Nerke (Nederriket) är Svearikes Nederland emot Vettern och Hjelmarn räknadt. Almqvist AmH 1: 143 (1840). Ymer 1901, s. 413.
(1) -LIV. (†) underliv. Porath Pal. 3: D 1 b (1693).
(1) -LÄPP. (†) underläpp. Lind 1: 1717 (1749). Fries Växtr. 149 (1884).
(1) -PARTI. [jfr d. nederparti] nedre parti. Fogelqvist SöderkRom 231 (1924).
(5) -RING. (ned- 1781 (: nedringz Gymnasisten). neder- c. 1805) (†) nedre l. lägre ring (i gymnasium). Ödmann Hågk. 56 (c. 1805; uppl. 1918).
Ssg: nedrings-gymnasist. (†) VDAkt. 1781, nr 296.
(5) -RINGARE, m. [till -ring] (†) elev i lägre ring av gymnasiet. Frey 1845, s. 143.
(5) -RÄTT, m. [jfr t. niedergericht] (†) lägre rättsinstans, underrätt. SthmTb. 19/10 1584 (om kämnärsrätt). FörarbSvLag 7: 395 (1696).
(2) -SAXARE, förr äv. -SAXE l. -SAXER. [av t. niedersachse] invånare i Nedersachsen. Schroderus Sleid. 91 (1610).
(2) -SAXISK. [jfr dan. o. nor. nedersaksisk; efter t. niedersächsisch] adj. till neder-saxare o. Nedersachsen; förr stundom (i sht i fråga om språk) liktydigt med: lågtysk. Nedersaxiska kretsen, en av Tyskromerska rikets kretsar (vari Nedersachsen utgjorde en av huvuddelarna). RARP 2: 52 (1634). 1 tysk Bibell på Nedersaxiske språket. BoupptSthm 25/10 1667. Neder-Saxiska Kretzen. Nordberg C12 1: 853 (1740). Den Neder-Saxiska eller Plattyska munarten. Rydqvist SSL 3: III (1863).
Avledn.: nedersaxiska, r. l. f. [jfr t. niedersächsisch] det nedersaxiska (l. lågtyska) språket. Dahlstierna (SVS) 131 (1698).
(3) -SINT, p. adj. (ner-) [jfr nedrig-sinnad] (†) lågsint. O arma Trälar! Neehrsint Folck! Oändlin snåhla / Alt effter mehr och mehr. Wexionius Sinn. 3: B 1 b (1684).
(5) -SKOLA, r. l. f. (neder- 1840 osv. nedre- 1634. ner- 1881, 1888) den del av skolan som omfattar skolsystemets lägre klasser, skola för undervisning på lågstadiet; särsk. (i sht förr) om de lägre klasserna i en lärdomsskola (ungefär motsv. de nutida lärovärkens realskola); motsatt: gymnasium; äv. om lokalerna för en dylik skola. Karlson ÖrebroSkolH 1: 42 (i handl. fr. 1634; om byggnad). Almqvist Uppfostr. 47 (1840). SvD(A) 1932, nr 207, s. 4.
(5) -STADIUM. pedag. lågstadium. LärovKomBet. 1884—85, 1: 304. Lilljebjörn Skolm. 47 (1924).
(3) -STAM. [jfr -stammig] (†) lågstam (på fruktträd). Lundberg Träg. 64 (1754).
(3) -STAMMIG. [efter t. niederstämmig] (†) om fruktträd o. d.: lågstammig. Dalin Arg. 2: nr 40, s. 8 (1734).
(1) -STUVA, f. (†) stuga l. rum på nedre våningen. BoupptSthm 16/10 1682. OfferdalKArk. N II 1, s. 16 (1685).
(2) -TYSK, m.||ig. [efter t. niederdeutsche(r)] (mera tillf.) lågtysk, nordtysk. Thomée Berghaus 2: 271 (1850).
(2) -TYSK, adj. [jfr dan. o. nor. nedertysk; efter t. niederdeutsch] i sht språkv. lågtysk. Geijer I. 3: 138 (1825). Det nedertyska språket. Schlyter GotlL XIV (1852).
(2) -TYSKA, r. l. f. [jfr dan. o. nor. nedertysk; efter t. niederdeutsch] språkv. det lågtyska språket, lågtyska. Oldendorp 1: 394 (1786). 3SAH 43: 324 (1932). jfr medel-nedertyska.
(1) -VÅNING. nedre våning, bottenvåning. BoupptSthm 22/11 1675, Bil.
(1) -VÄRLD(EN). (neder- 16881689. nedre- 16881689) [jfr t. niederwelt] (†)
1) om jorden i motsats till himmeln. SkrVSocLd 20: 10 (1688).
2) om underjorden. LejonkDr. 222 (1688). Därs. 91 (1689).
(1) -ÄNDA, r. l. f. (ned- 1793. neder- 1903 osv. ner- c. 1865) [jfr dan. o. nor. nederende] om nedre ändan av ngt. Murberg FörslSAOB (1793). Östergren (1933).

 

Spalt N 292 band 18, 1947

Webbansvarig