| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATEDER kate4der, r. l. m. (Bolinus Dagb. 25 (1667) osv.) ((†) n. VGR 1791, Verif. s. 77, Därs. 1811, Verif. s. 61); best. -dern (SynodA 1: 199 (1696) osv.) ((†) -deren Bolinus Dagb. 25 (1667); -dren SynodA 1: 212 (1699), Hasselroth Campe 265 (1794); ss. n. -dert (VGR 1803, Verif. s. 415) l. -dret (VGR 1811, Verif. s. 61)); pl. -drar040.
1) (i fråga om katolska förh., numera föga br.) hög, tornliknande stol i kyrka för högt uppsatt prelat; särsk. om påvens tronstol i Peterskyrkan i Rom. Der omkring (dvs. omkring S. Petri ”kateder”) stå lärarena den hel. Ambrosius, Augustinus, Athanasius och Chrysostomos, hwilka under hålla med sina händer Cathedren. SvBrIt. 1: 40 (c. 1700). jfr: Midt i all denna kyrkliga pomp satt Absalon i högkoret på sin katedra. Weibull LundLundag. 95 (1882).
2) (i skol- l. föreläsningssal förekommande) vanl. upphöjd o. med sittplats o. pulpet försedd plats för lärare l. föreläsare, talarstol, lärarstol; äv. mer l. mindre bildl. bolinus Dagb. 25 (1667). Ett stort hus .. skulle föresees med kateder och bänkar (o. användas som gymnasium). Alopæus BorgåGymn. 185 (1804; i fråga om förh. 1726). Sjelfva lärosatsen .. (har) ofta (i dramat) gifvits på köpet, och utgjort upplösningen, hvilket förvandlar skådebanan från ett tempel för sånggudinnorna till en katheder. Rydqvist i 2SAH 12: 302 (1827). Bergqvist UndPlanRealsk. 174 (1906). När .. (professorn) stod i sin kateder. Siwertz JoDr. 128 (1928). — särsk.
a) i uttr. hänförande sig till de båda olika höga katedrar som användes vid akademisk disputation o. promotion i äldre tid; särsk. dels [efter nylat. cathedra superior] i uttr. övre katedern, den högre katedern, där preses resp. promotor hade sin plats (o. som vid promotion bestegs av promovendi ss. tecken på deras nya värdighet), dels [efter nylat. cathedra inferior] i uttr. nedre katedern, den nedanför den ovan nämnda stående lägre katedern, som intogs av respondenten resp. (i vissa fall) primus o. ultimus bland promovendi. SynodA 1: 217 (1700). Leopold (SVS) II. 1: 126 (1781). De båda cathedrarne, den öfre för Promotor, den nedre för Primus och Ultimus. Ek Magistergr. 13 (1856). Intill 1852 responderade doktoranden alltid från nedre katedern. Backman Doktorsprom. 17 (1927).
b) ss. första led i ofta mer l. mindre tillfälliga ssgr, för att beteckna ngn l. ngt ss. ensidigt teoretisk(t), värklighetsfrämmande o. formalistisk(t) l. dogmatisk(t), livlös(t) o. torr(t) l. docerande.
3) (i vitter stil, numera mindre br.) i överförd anv., om lärarens l. föreläsarens kall; särsk. om professorsämbete vid universitet; lärostol. Münchenberg Scriver Får. 29 (1725). När någon Cathedre eller Profession är ledig, får hvilken som vil söka, han må vara ung eller gammal. Björnståhl Resa 1: 266 (1771). Den filosofiska skola, som ännu i denna stund beherrskar de franska katedrarne. Rein Psyk. 1: 304 (1876). Strindberg NRik. 110 (1882). Unga män, som vid trettiotalets början förberedde sig för katedrarna. Söderhjelm Runebg 1: 219 (1904).
(2) -FÖRELÄSNING~1020. akademisk föreläsning. Retzius BrefFlorman 51 (1827). Frågan om att avskaffa katederföreläsningarna, åtminstone såsom huvudform för den akademiska undervisningen. Ergo 1929, s. 173. —
(2 b) -HIPPOLOG. (tillf.) ensidigt teoretisk hippolog. Exteriören (hos hästen) är .. alla kateder-hippologers käraste käpphäst. Wrangel HbHästv. 665 (1885). —
(2) -KARL. (mera tillf.) skicklig (akademisk) föreläsare; skicklig disputand. Tegnér (WB) 3: 328 (1818). Som katederkarl förstod han att sätta sig i stor respekt på grund af sin slagfärdighet. KyrkohÅ 1903, s. 250. —
(2) -PALL. upphöjning på vilken katederns stol o. pulpet stå. CVAStrandberg 4: 176 (1857). SD(L) 1902, nr 484, s. 5. —
(2 a) -PROV. (numera knappast br.) disputationsprov. Lysander Almqvist 324 (1878). Wieselgren Bild. 59 (1889). —
(2 b) -SOCIALISM. [av t. kathedersozialismus; benämningen, som först användts om ifrågavarande meningsriktning av den tyske nationalekonomen H. B. Oppenheim († 1880), har föranledts av det förhållande, att flertalet av dess tidigast uppträdande anhängare värkade ss. universitetslärare] (i sht förr) nat.-ekon. benämning på en i slutet av 1800-talet (i sht) i Tyskland uppträdande nationalekonomisk meningsriktning som krävde statsingripande i form av sociala reformer för att minska klassmotsättningarna inom samhället, men i övrigt icke hyllade de socialistiska lärorna; äv. (ngt föraktligt) om ensidigt teoretiskt inriktad, värklighetsfrämmande socialism. NF 2: 1114 (1878). Jag gillar dig för ditt avfall från den där katedersocialismen. Nilsson Olymp. 84 (1923). SvUppslB (1933). —
(2 b) -SOCIALIST. [av t. kathedersozialist] (i sht förr) nat.-ekon. jfr -SOCIALISM. NDA 1876, nr 263, s. 2. NordT 1892, s. 237. 3NF (1929). —
(2 b) -SOCIALISTISK. (i sht förr) nat.-ekon. adj. till -SOCIALISM o. -SOCIALIST. NF 3: 1182 (1880). —
(2 a) -TALANG. (†) skicklighet i att disputera, särsk. om förmåga att vid disputation behärska det ss. disputationsspråk använda latinet; äv. konkret, om person som besitter dyl. förmåga. Tegnér (WB) 3: 328 (1818). BL 20: 274 (1852). —
(2 b) -TON ~tω2n. myndig, högtidlig, docerande ton. Lagerbrings stil .. är fri från all förkonstling och all pedantisk katederton. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 589 (1912). —
(2 b) -VISDOM. [jfr t. kathederweisheit] (föraktligt) om ensidigt teoretisk, värklighetsfrämmande kunskap l. visdom; ofta motsatt: sundt förnuft; jfr KAMMAR-VISDOM. Atterbom PhilH 236 (1835). Giv oss .. en finanspolitik obesudlad av nationalekonomisk katedervisdom. GHT 1934, nr 9, s. 9.
Spalt K 792 band 13, 1935