Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATASTROF kat1astrå4f (jfr anm. nedan), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet catastrophe. katastrof (cata-, -stroph) 1802 osv. Anm. I det nedan under 1 anförda språkprovet från c. 1629 har formen catastrophe i enlighet med det gr. uttalet haft tonvikten på e i slutet)
Etymologi
[jfr d. katastrofe, t. katastrophe, eng. o. fr. catastrophe; av gr. καταστροφή, vändning, vändpunkt, bildat till καταστρέφειν, vända, av κατά (se KATA-) o. στρέφειν, vända (jfr STROF)]
1) (†) plötsligt inträdande vändning l. omkastning l. förändring (i ett händelseförlopp l. i en människas liv l. karaktär); stundom övergående i bet. 3. Een ynkelig catastrophe / lät sig bådhe höra och see. / Mars, som för triumpherathe, / måste nu siunga miserere. Wivallius Dikt. 36 (c. 1629). Det är ju en märkvärdig catastrophe, som Professor Bonsdorff till sin caracter undergått. Calonius Bref 100 (1795). Lindfors (1815). Cannelin (1921).
2) litt.-hist. benämning på (den oftast plötsligt inträdande) vändning i händelseförloppet i ett drama (l. en berättelse o. d.) varigm upplösningen framkallas; ”utgång”, ”slutscen”, ”exitus”. Adlerbeth Poët. 1: 75 (1797, 1802). I katastrofen concentrerar sig hela tragediens lif. Tegnér (WB) 4: 394 (1824). Konstigt hopväfda historier, hvilka man slukar för katastrofernas skull. Samtiden 1873, s. 123. BonnierLittH 1: 99 (1928).
3) plötsligt inträffande (ohjälplig l. definitiv) omstörtning l. undergång l. förstörelse o. d., sammanbrott, ”krasch”; äv. övergående i bet.: olyckshändelse, olycksdiger händelse. En katastrof hotar vårt näringsliv. Katastrofen synes oundviklig. Det blev en fullständig katastrof för partiet. Framkalla en katastrof. Påskynda katastrofen. Det kommer att sluta i (l. med) en katastrof. Schönberg Bref 1: XXXIII (1789). Gud afvände alla vidare katastrofer. LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 129. Katastrofer i enskilda sparbanker kunna åstadkomma panik bland insättarne i andra sparbanker. EkonS 1: 468 (1894). Att döden för lappen icke innebar någon katastrof, utan endast en förändring. PopEtnolSkr. 8: 62 (1912). Huru Wetterhoffs ställning .. småningom blev underminerad tills katastrofen slutligen kom. Gummerus JägAktiv. 168 (1927). En redogörelse för fartygets resa och de med katastrofen förknippade sannolika omständigheterna. SvD(A) 1934, nr 83, s. 7. — särsk. (i fackspr.): våldsam omvälvning i jordens utvecklingshistoria som väsentligt förändrat jordens utseende o. struktur; särsk. om de omvälvningar som enligt ”katastrofteorien” ansetts medföra förintande av större delen av djur- o. växtvärlden o. bildat avslutningen på de skilda geologiska perioderna; jfr KATAKLYSM. Svea 1: 96 (1824). Berzelius Brev 14: 206 (1843). HimHavJord 1: 182 (1925).
4) [jfr motsv. anv. i eng.; med avs. på betydelseutvecklingen jfr SLUT, ÄNDA, r. l. f., ÄNDA-LYKT] (numera föga br.) skämtsam benämning på bakdelen av kroppen, ”ända”, podex. SWennerberg (1839) hos Wennerberg Bref 1: 83. Ur vägen du köksbjörn! .. Jag skall ge er ett nyp i katastrofen, jag. Hagberg Shaksp. 3: 276 (1848; eng. orig.: I’ll tickle your catastrophe).
Ssgr: (3) KATASTROF-ARTAD, p. adj. Wrangel Dikten 242 (1912).
(3) -TEORI. [jfr t. katastrophentheorie]
1) (i fackspr.) om en av den franske paleontologen G. Cuvier († 1832) framställd, numera övergiven teori enligt vilken det vid skilda tillfällen i jordens utvecklingshistoria (som avslutning på olika geologiska perioder) inträffat våldsamma omvälvningar som tillintetgjort större delen av djur- o. växtvärlden, vilken därefter för varje gång nyskapats; jfr KATAKLYSM-TEORI. NoK 36: 109 (1924). 3NF 8: 550 (1928).
2) i sht nat.-ekon. benämning på den av den tysk-judiske nationalekonomen K. Marx († 1883) uppställda teori enligt vilken utvecklingen av det kapitalistiska samhället måste sluta med en katastrof som kommer att medföra ett utbyte av den kapitalistiska nationalhushållningen mot en socialistisk. Cassel SocPol. 9 (1902). Oljelund GrRidd. 82 (1926). NoK 111: 97 (1931).
Avledn.: KATASTROFAL, adj. [jfr d. katastrofal, t. katastrophal, eng. catastrophal] till 3.
1) (mindre br.) som har avseende på l. står i samband med l. härrör från en katastrof. Troligen var det resans katastrofala stämning, som materialiserades i minnet. Bergman JoH 251 (1926). OoB 1928, s. 184.
2) som har karaktären av l. innebär l. i något avseende liknar en katastrof; som hotar att utveckla sig l. leda till en katastrof; ofta övergående i bet.: förkrossande, (i olycklig riktning värkande l. olycklig o. samtidigt) våldsam, kolossal. En katastrofal järnvägsolycka. Ett katastrofalt prisfall. Tiden 1917, s. 119. Kolbristen hotar att bliva katastrofal. PT 1919, nr 27 A, s. 2. SvD(A) 1929, nr 130, s. 7. Den rent av katastrofala nedgången av nativiteten här i landet. Därs. nr 353, s. 4. Schismen inom det kommunistiska partiet (har) synbarligen varit katastrofal för den rysstrogna gruppen. Därs. 1930, nr 257, s. 4.
KATASTROFISK, adj. [jfr t. katastrophisch, eng. catastrophic, ävensom gr. καταστροφικῶς, adv., på samma sätt som katastrofen i ett drama] till 3, = KATASTROFAL 1, 2; numera nästan bl. (mindre br.) = KATASTROFAL 1. WoL 166 (1889). De katastrofiska tvångsföreställningarnas hypnotism. Hjärne Utrikespol. 11 (1905). Söderblom Herdabr. 68 (1914).

 

Spalt K 790 band 13, 1935

Webbansvarig