Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARNEOL kar1neω4l l. 4l, ngn gg KARNIOL -niω4l l. 4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. karneol (car-) 1578 osv. karniol (car-) 15431904. corneol 1578)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karneol, av mlat. carneolus, gm anslutning till lat. caro, kött, på grund av stenens färg gjord ombildning av mlat. corniola, kornellbuske, karneol (jfr it. corniola, kornellbuske, karneol), av lat. corneolus, hornartad, avledn. av lat. cornu (se HORN)]
benämning på (stycke av) en ss. halvädelsten använd varietet av kalcedon som gm inblandade järnoxidföreningar har blodröd l. brun färg. HH 1: 17 (1543). Retzius Min. 182 (1795). HimHavJord 1: 128 (1925). — jfr HALV-KARNEOL.
Ssgr: A: KARNEOL-AGAT. (mindre br.) agat vari skikt av karneol utgöra den övervägande delen. JournManuf. 4: 154 (1834).
-FÄRG. Rinman 2: 217 (1789).
-FÄRGAD, p. adj. (karneol- 17881929. karneols- 1929) Rinman 1: 745 (1788). Östergren (1929).
-GULDRING~02. (karneols-) jfr -RING. Quennerstedt Torneå 1: 178 (cit. fr. 1808).
-ONYX. (mindre br.) karneol med omväxlande skikt av blodröd o. vit färg. JournManuf. 4: 154 (1834). BonnierKL 1: 158 (1922).
-PITSCHAFT, förr äv. -PITSCHER. (karneol- 18081891. karneols- 1891) (numera knappast br.) i karneol ingraverat sigill. JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 207. WoJ (1891).
-RING. (karneol- 18081929. karneols- 18241929) fingerring med infattad karneol. DA 1808, nr 77, s. 7. Östergren (1929).
B: KARNEOLS-FÄRGAD, -GULDRING, -PITSCHAFT, -RING, se A.

 

Spalt K 600 band 13, 1935

Webbansvarig