Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDECENS in1desän4s (ängdesangs Gynther ConvHlex. (1846)), r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-cence 1792—1846. -cens 1845 osv.)
Etymologi
[av fr. indécence, av lat. indecentia, sbst. till indecens (se INDECENT)]
(numera föga br.) ohöviskhet, oanständighet. Kellgren 3: 207 (1792). SvLittFT 1838, sp. 572. I Kärleken och Landet har hans (dvs. Stagnelius’) dikt en alldeles sällsynt indecens. Böök StagnelUngd. 26 (1911).

 

Spalt I 324 band 12, 1933

Webbansvarig